De tjugo titlarna - del 1

DE STORA TITLARNA

Tänker man på svenskar och stora titlar när det kommer till poker är det främst de senaste EPT-vinnarna, innehavarna av WSOP-armbanden och Martin de Knijffs seger i WPT-finalen 2004 som dyker upp i medvetandet. Det finns dock några till; bortser vi från sidoevent – även tyngre sådana som Viktor Bloms fina prestation i super highrollern under årets PokerStars Caribbean Adventure – har svenskarna totalt bärgat tjugo riktigt stora, internationella titlar i turneringspoker genom åren.

Därför påstår jag nu att dessa tre
tourer är de tyngsta en svensk
pokerspelare kan ta en titel på.

Vi väljer nu att bortse från de mellanstora tourerna som EMOP, GSOP Live och Unibet Open, och siktat in oss på de tre riktigt stora – World Series of Poker, European Poker Tour och World Poker Tour. Visst kan man argumentera för att den sydamerikanska touren LAPT torde ha samma status som EPT, liksom asientouren AAPT. Samtidigt är dessa arrangemangs ryktbarhet i Sverige både bland spelare och bland railare klart lägre. Därför påstår jag nu att de tre listade tourerna är de tyngsta en svensk pokerspelare kan ta en titel på.

Utöver detta kan läggas fem större fristående turneringar, vars main event har minst samma status som ett stopp på ovanstående tour. Dessa är Aussie Millions, Irish Open, Partouche Poker Tour, Master Classics of Poker och numera nedlagda Monte Carlo Millions. Det finns också amerikanska tävlingar med liknande status, som jag valt att bortse från. Vi har heller ingen svensk vinnare av någon tung titel på amerikansk mark utom nämnda WSOP-vinnare och Martin de Knijff.

Dessa förutsättningar ger oss som nämnt tjugo svenska stora titlar i main events. Sju stycken i EPT, sex i WSOP, fyra i WPT och tre fristående. Värt att tillägga är också att Chris Björin och Christer Johansson har två stora titlar var, mer om detta senare.

DE SVENSKA PIONJÄRERNA

Innan pokerboomen kom på allvar, var möjligheterna att vinna en stor pokertitel utanför amerikansk mark mycket begränsad. Master Classics of Poker och Irish Open var två av få stora arrangemang som fanns att tillgå. Endast en handfull svenskar lämnade också svensk mark för att mäta sin styrka mot det internationella etablissemanget. En av dessa var Chris Björin. Tillsammans med bland annat Per Hildebrand och Stefan Diös var han en av få svenskar som långt innan internetboomen var på plats i Las Vegas för att spela WSOP.

I april 1997 tog Chris hem Sveriges första stora titel, när han bärgade sitt första WSOP-armband i $1500 PLO i World Series of Poker. Tre år senare upprepade han bedriften när han tog sitt andra armband, denna gång i $3000 no limit hold’em. Den segern är fortfarande Chris Björins största ekonomiska turneringsframgång, även om han kontinuerligt därifrån och ända fram till idag ett drygt decennium senare radat upp framgångar. Med sina två WSOP-armband och en femteplats på listan över de spelare som cashat flest gånger i WSOP genom tiderna är det ingen överdrift att påstå att Chris Björin är svensk turneringspokers störste genom tiderna.

ANDRA GENERATIONEN

I början av 2000-talet var det en ny grupp gamblers som började bygga sig internationell ryktbarhet i kölvattnet efter den första svenska generationen av yrkesproffs utanför våra gränser. Tre år efter Björins senaste seger i Las Vegas klev två av våra numera mest kända spelare fram i rampljuset.

I maj 2002 hade World Poker Tour haft premiär på Bellagio i Las Vegas, och nio månader senare nådde touren europeisk mark för första gången. 86 spelare kom till start i det tio tusen euro dyra inköpet i Euro Finals of Poker i Paris, och till slut stod Christer Johansson som segrare efter att a överlevt ett finalbord som bland annat innehöll Allen Cunningham, Tony G och Howard Lederer. Därmed blev Christer den förste av våra totalt fyra WPT-vinnare.

Samma år som Johansson och Storåkers
tog sina titlar vann Chris Moneymaker
WSOP main event, och pokern skulle
aldrig mer bli sig lik.

I slutet av samma år som Christer tog sin första stora internationella titel besökte då 32-årige Johan Storåkers Amsterdam för att spela Master Classics of Poker, en turnering han lämnade året innan som runner-up. Den här gången gick han hela vägen, och inkasserade ett förstapris på nästan en kvarts miljon euro. Det kan vara värt att notera att samma år som Johansson och Storåkers tog sina titlar vann Chris Moneymaker WSOP main event, och pokern skulle aldrig mer bli sig lik.

I Sverige kom dock pokerboomen med viss eftersläpning, och även under 2004 var det relativt få svenskar som hittat utanför våra nationsgränser för att spela. Det hindrade dock inte att vi fick två till blågula titlar. Martin de Knijff besökte Bellagio i Las Vegas för att delta i den andra WPT-finalen någonsin, och tog där hem vad som fortfarande är den största svenska turneringstiteln någonsin. I ett fält på nästan 350 spelare, varav den stora lejonparten amerikanska proffsspelare, tog sig Martin till heads-up och slog där Hasan Habib och skeppade hem $2,7 miljoner. Vi kan också som en passus tillägga att han bara några veckor senare var extremt nära att även ta en WSOP-titel men föll HU mot Thomas Keller.

ÖVERGÅNGEN

Den tidigare baren-deltagaren Alex Stevic var en av de svenskar som tog plats i det 229 man stora fält som utgjorde den första EPT-turneringen någonsin. Värdstaden var Barcelona, och när det drog ihop sig till finalbord fanns två svenskar på bordet. Förutom Stevic var det också Stefan Östlind. Stevic överlevde samtliga motspelare och kunde bärga €80 000, en summa som idag inte alltid ens är lika stor som ett finalbordsbubbelpris på touren. Det ska dock sägas att inköpet i turneringen låg på €1 000, en femtedel av vad EPT Barcelona kostade att spela denna säsong.

Stevic kan ses som en symbol för övergången från live till online, och den stora merparten av de 14 stora titlar som tagits efter 2004 har kommit av spelare som skolats i nätpokern, och varav många spelat mångt fler händer än spelare som Doyle Brunson eller TJ Cloutier trots att de är femtio år yngre.

Den andra och avslutande delen i vår serie om de stora svenska titlarna kommer att börja med den första generationen av svenska nätproffs.