Krönika Poker-SM 2020
Ett litet försenat gott nytt år önskar jag er alla! Jag satt vid köksbordet imorse och åt frukost när jag hörde på radion att samhället kan öppna upp om 1-2 månader i den bästa av världar. Detta betyder inte att vi direkt ska ha kramkalas på krogen, men förhoppningsvis kan 2021 bli ett bättre år.
I mitt senaste inlägg så lovade jag en rapport från poker-SM online 2020 på Svenska Spel. Hypen må ha lagt sig lite, men bättre sent än aldrig?!
Sedan 2018 har jag och min goda skånska vän, tillika SVS-marodören Serrap, diskuterat huruvida vi ska ta ett skott i SM. 2018 blev det inte av. Heller inte 2019. Men 2020 var det dags. Serrap anlände till Malmö redan på fredagen. Vi tog någon aliminiumbaguette i min blygsamma lägenhet och drömde om morgondagens succéer.
Vi inledde lördagen med en padelmatch mot två goda vänner för att aktivera kropp och själ, fundamentalt när man har många stundande timmar framför datorn. Mina giftiga backhandvolleys tillsammans med skåningens kämparglöd ledde oss till seger vilket gav en god känsla inför kvällsgrinden. Hemåt, en snabbdusch och ett storkök av köttfärssås följde. Efter en kaffe och promenad i slottsparken var klockan strax innan 18. Grindstationerna installerades, WiFi-anslutningen säkerställdes och turneringen registrerades. Vi var redo för poker-SM 2020.
Långsamma nivåer, stora startstackar, tre timmars latereg. Bra förutsättningar för två (alltför) tajta spelare som oss själva. Den första timmen hände inte så mycket, mer än att vi fascinerades av hur folk kunde tillåta sig själva att åka ut så tidigt i en så pass dyr turnering. Timme två så började jag plocka upp lite fina AX och tillika floppa topp-par på relativt torra floppar. Betta flop, checka bak turn och syna river visade sig vara lukrativt nog till att få upp mig en bra bit över average.
Timme tre (sista timmen för latereg) kom och både jag och skåningen började blöda. Turneringens första nyckelpot utspelade sig för undertecknad när jag fick 2/3 av stack på flop med nötfärgdraget mot topp par. Redan på turn satt den vilket gjorde att jag låg mycket fint till. Serrap åkte på några tuffa spots och fick till slut se sig besegrad på en flip. Som plåster på såren kom han tvåa i en 66kr-texas med fint värde kvällen till ära.
De kommande 2-3 timmarna hände egentligen inget speciellt. Såhär i efterhand när jag har reflekterat över turneringen, har jag verkligen kommit till insikt att jag spelar alltför tajt. Ett återkommande mönster i turneringar är att jag hittar en fin stack tidigt, sedan foldar mig ner till obekväma lägen med 15-20BB när jag får börja överväga att skicka in det pre och gambla lite. Jag måste helt enkelt bli bättre på att använda min stack. SM var dessvärre inget undantag. Tack vare den fina strukturen så blev det sällan så kritiskt att jag var all in, men det hände helt enkelt inte så mycket. Jag spelade någon hand här och där, vann någon, förlorade någon, höll mig flytande.
Klockan var cirka 00:06. Mindre än en timme kvar tills vi skulle bryta för dagen. Inte mycket mer än 100 platser från pengarna och man började drömma om att komma ITM redan inatt. om jag inte minns fel låg jag runt 200-strecket med 30BB och 279 spelare skulle få pengar. Då kom handen. Ni vet den där handen som man minns sekund för sekund? Den där handen som man fortfarande inte släppt en månad senare?
9-handat. UTG öppnar med minraise, cirka 30BB i stacken. Jag sitter UTG+1 och kikar ner på AKo. Jag väljer att bara syna då jag inte vill tre-beta och sitta på en flop där jag inte träffat (vilket jag insett i efterhand var en dum tankegång, men det hade troligtvis inte påverkat denna handen). Det foldas till SB och där sitter Blimsch. Tidigt i min pokerkarriär så minns jag att jag läste på SVS att Blimsch hade vunnit Poker-SM 6-handed (2018 tror jag bestämt att det var) så respekten var stor. Blimsch går all in rätt snabbt för cirka 25BB. Jag säger direkt till skåningen som tittar på att "jag är redo att gambla här".
UTG foldar och jag synar. JJ mot AK, en klassisk flip som vi kallar det. Flopen kommer. 8KJ. Emotionell dalbana när jag initialt endast ser kungen och sedan ser min horribla procent. Turn Q. "TIA!" hinner jag skrika innan river blankar. Jag suckar djupt för mig själv men försöker peppa upp mig själv. "En dubbling så är vi tillbaka" upprepar jag för att få upp energin. Någon hand senare hittar jag 68s i SB och väljer att gambla mot en öppning i tidig mittenpos. Jag lyckas dra ut mot K7 och göra några Rocky Balboa-moves för att få ut min glädje. Handen därefter har jag någon i stil med J9 och väljer att trycka in det mot SBs öppning. K6 får stå och jag är ute ur Poker-SM 2020.
Direkt efter tänkte jag "hur kunde jag vara så dum att skicka in hela stacken med AK". Såhär ett tag efteråt så tycker jag dock att det känns som ett okej spel, men visst finns det flera parametrar som spelar in när det är ett SM och nära dag 2. Vad tycker ni?
Det var iallafall en upplevelse att spela min dyraste turnering hittills och jag är extremt taggad på revansch. Initialt har jag under pokeråret 2021 inte känt ett jättesug till att spela dock. Saknaden av livepokern är stor, och vad gäller online vet jag inte om jag ska grinda på låga nivåer med ett seriöst BRM, eller ta ett skott i en dyrare turnering då och då och ha en mindre seriös approach. Förhoppningsvis kan jag hitta vad som är min poker inom snar framtid och bygga vidare på det.
Tack för att ni har läst mitt först blogginlägg 2021, och vi syns snart igen! :)
