Tilt-träning i pingishallen
Det blir som sagt inte så mycket poker närmsta veckorna eftersom det är en bebis på gång men jag passar på att träna annat i stället. I veckan har jag tränat tilt. Jag tiltar inte särskilt ofta längre, men det händer faktiskt. Senast för ett par veckor sedan i en turre på casinot där jag spelade som ett argt barn. Egentligen helt utan anledning också. Ibland spelar humöret små spratt och det är ju inte bra. Så när jag känner mig tiltad brukar jag tänka på pingis. Jag och en kompis spelar några gånger i månaden och vi är väl egentligen något sånär jämnbra rent tekniskt men jag krossar honom ändå varje gång för att jag har något han saknar. Psyke.
Står det 19-11 till honom (vi spelar gamla reglerna, givetvis) så VET jag att jag kan ta det och kommer jag upp till 17-19 så har han redan gett upp. Han drar iväg en serve utan att ens försöka träffa bordet för att han blir sur. Han står med raka knän och hängande huvud och vet att han kommer torska fast han leder med två poäng. När jag fattade det där efter våra första 4-5 matcher mot varandra så blev han chanslös. I början förlorade jag alldeles för många set på grund av just tilten. Han är nämligen världens trevligaste vid sidan av pingisbordet, min kompis. Vid bordet däremot är det som att han alltid spelar en helt annan match än den man själv spelar. Han kan slå 8 kantbollar på ett set och när man själv drar en nätrullare på en smash som han ändå inte hade tagit så blir det ett jävla gnäll om vilket flyt man har. Han är inte heller mycket till gentleman i pressade lägen utan höjer glatt näven med ett JA! om han drar en kantboll vid 19-19. I början lät jag det där påverka mig. Jag tiltade. Jag ville sätta dit honom. Sedan lärde jag mig att det gör jag ju ändå. Om jag bara håller mig lugn och fortsätter spela stabilt i stället för att försöka avgöra med något idiotslag samtidigt som adrenalinet talar.
Det där har hjälpt mig i pokern också faktiskt. Om den där lilla tiltgrisen kikar fram och jag känner att jag vill trycka dit någon jiddrig gubbe vid pokerbordet så brukar jag tänka på min pingiskompis, känna lugnet och veta att det löser sig med tiden. Inbillar mig att rätt många kan känna igen känslan från golf om ni spelar det. Jag spelar inte själv, men gissar att det är en väldigt tilt(o)vänlig sport.
Jag blev i alla fall jävligt sur enda gången jag har spelat. Det kan man se här:
https://www.youtube.com/watch?v=ndPMLieu16Y
