Jobbigt, jobbigt, jobbigt.
Finns det en tommare känsla än att åka ur en dyr tävling efter 6-7 timmar när man konstant kämpat med liten stack och spelat riktigt bra? Tror fan inte det. Åka ut på dåligt spel är ju en grej. Åka ut över huvud taget förresten gör man ju så ofta att det inte ens är något man tänker på. Men i de där lite större, som kan förändra bankrullen riktigt rejält eller till och med livet. Då tar det fan 2-3 dagar innan allt känns normalt i kroppen igen. I alla fall för mig. Nu blir det ner och harva lite lägre stakes, tänka, utbilda mig och läsa lite mer poker. Har fortfarande inte orkat lära mig riktigt hur pokertracker funkar. Kanske för att det fortfarande känns lite som fusk för en som började spela på internet innan internet knappt fanns. Vad vet jag.
2100 Super Tuesday är det jag pratar om för övrigt. Började med att jag jobbat på bra en timme och hittar AK i SB och trebettar en sen raise för flopp KK5 rainbow. Bettar ut lite smått får syn. Turn 9, han har precis så att jag får in allt på river om jag bettar ca 1/3 av potten och han kommer ju syna med Kx QQ JJ och lite annat smått och gott han kan ha. Har han kåken så är det ju inte mer med det. Han synar min lillbet på turn. River 8 och jag ställer hans sista med en potbet varpå han synar med 88. Girigt kanske, men tror jag får allt om han har ett av de högre paren och har han kåken eller en kung så raisar han nog turn så jag är nöjd med spelet ändå så här 14 timmar senare eller vad det är. Har 30BB kvar så det är ingen fara på taket utan jag gnetar mig långsamt upp mot startstack igen och det känns faktiskt riktigt bra trots att jag inte är över 40BB på hela kvällen. Efter ytterligare några timmars spel får jag in allt mot en som har halva min stack med JJ mot AJ och han dubblar upp. Jag kämpar vidare med mina 12 kvarvarande BB och när vi är typ 200 kvar med 71 priser och late regen är över så känns det ändå som att det ska kunna gå om jag får ha lite flyt och dubbla upp.
Vi spelar 3k 6k och jag har 11BB. UTG är chippo med 100 bb och öppnar med en limitraise, utg+1 synar i princip all in (han åkte på en smäll potten innan så han har precis vad som helst i det här läget och typ 3 BB) jag hittar 99 och tycker nog att det är ett bra läge även mot utg när vi är så pass långt från pengarna och jag verkligen måste dubbla upp, helst nu på en gång. Så jag degar in. Knappen är samma stolle som lyckades få in det med AJ mot mina JJ tidigare och han börjar steka varpå han vevar in sina 35 BB och nu känns ju livet riktigt tråkigt. Flip som bäst. Oftast inte. Tänker jag. Och UTG täcker oss alla tre med bred marginal och kan ju även han ha en hand så jag hittade väl en riktigt dålig spot att pilla in markerna med lillparet tänker jag innan utg foldar och knappen viker upp 77. Lillstacken utg+1 har T8o och jag behöver bara dodgea 5 kort för att ha dryga 30 BB och ett helt ok läge igen. Alla fattar ju vid det här laget att jag inte hade berättat om handen om inte en sjua flaxat upp på flopp. Dessutom en tia på turn så det hade inte blivit några 30 BB även i ett parallellt universum där sjuan byttes mot VILKET JÄVLA ANNAT KORT SOM HELST.
Finns såklart inget tråkigare än att lyssna på bad beats men det är det som är det fina med att ha en egen blogg. Nästa gång ska jag skriva om något roligare. Det blir en hand från low stakes som jag vinner :)
(Mycket troligt att det blir lite stream till helgen också på twitch.tv/magnusbetner men nu ska jag vila från pokern ett dygnt i alla fall.)
