Se Bremen och sedan dö.
För ett par år sedan hamnade jag och min sambo på en synthfestival i Köln trots att ingen av oss är synthare. Vi har nämligen vänner som är det och vi var ute och bilade runt lite på måfå när vi fick ett SMS från en av dem som sett att vi var i Tyskland och undrade om vi inte skulle svänga förbi. Sagt och gjort. Min första synthfestival blev en höjdare som slutade med att jag riktigt glad i hatten röjde runt bland de svartklädda endast iförd en regnbågsfärgad Bolero...
Hur som helst, samma vän är där nu i helgen och tyckte det var dags för en repris så jag satte mig i bilen i fredags morse och drog söderut. Första stopp blev Malmö där jag hade en ganska intetsägande sittning på Sveriges deppigaste casino. Då är ju ändå konkurensen hård, men Malmö tar fan hem det. Hur som helst, vaknade i morse och hade ont som fan i nacken. 9 timmars körning fanns inte på kartan. Halvvägs får det bli tänkte jag och började googla poker i Hamburg och Bremen. Hittade ett par casionon och insåg att det ju är dress code. Riktig bad beat. Bara traska iväg och köpa en skjorta och ett par skor och starta resan 1400 back och med ett par plagg jag aldrig kommer använda igen, men vad gör man inte för ett lir.
Väl framme i Bremen googlar jag poker igen för att hitta adressen till casinot och hittar som andra träff en klubb som har nummer på hemsidan och allt. Vetefan hur jag missade den innan jag slängde ut pengar på pjuck. Har de både nummer och adress öppet borde man ju få komma dit och lira tänker jag och slår en signal.
"Do you speak english?"
"Yes a little."
"I found you online and I'm looking for a game tonight."
*Klick*
Bajs. Jaja, jag har ju mina skor och min skjorta så jag slänger på mig skiten och traskar iväg till casinot för att ställa mig i kö med en massa tjommar i gympadojjor och shorts. Såklart.
Pokerrummet på Spielbank Bremen är inte ett av de 25 största jag har varit i precis. Det finns tre bord. Ett är igång trots att klockan är 20.30 på en lördag. Det spelas Texas 2-2 Euro och inköpet är 500 max. Passar både mig och min rulle ganska bra så jag slår mig ner och observerar en stund innan jag inser att de här gubbarna är så tighta att de knappt bettar nöten på river så det är väl bara riva runt lite. Sagt och gjort, jag vevar på och lyckas plocka mängder av potter och när någon äntligen sätter ner foten så har jag floppat tvåpar. Ljuvligt. Gubbarnas frustration växer och nästa gång någon ryter ifrån så har jag min första kvalitetshand på en dryg timmes spel och får in hela hans stack med AA mot vad jag bara kan anta var KK, QQ eller ånga. Riktigt njutbart är det. En av gubbarna vill att vi ska höja till 2-4 med en obligatorisk ante på 10 och det kan vi väl göra. Vi spelar så en timme eller så innan någon kommer med den lysande idén att spela omaha vartannat varv. Jag är inte överförtjust eftersom jag egentligen inte har cash med mig så det räcker och knappast kommer orka fixa heller om jag bustar men vafan, ger man ingen action så får man ingen action heller och mitt spel flyter på som fan så det är bara säga ja.
Det skulle jag inte ha gjort. Alltså ni kan inte FÖRSTÅ hur långsamt de spelade. Och inte för att köra 3 brädor i jättepotter heller utan för att räkna ut hur stor potten var vid VARJE bet. Argumentera om vem som hade räknat rätt (och det var nästan aldrig dealern) och så vidare. På 35 minuter hann vi inte ens ett varv omaha. Sån't där gör mig fan galen. Så galen att jag till och med tiltade bort ett par hundra på en riktigt dålig syn. Ett lir i alla ära, men så jävla kul är det inte.
Så nu sitter jag på hotellet och kollar på Timothy Daltons sopiga James Bond dubbad på tyska. Vann i alla fall så det täckte skorna, men annars var den här trippens behållning att receptionisten på hotellet har tourettes. Trodde att han bara var sjukt otrevlig först. Men han var bara rätt man på rätt plats. I morgon blir det Köln och högst eventuellt lite poker där. Jag har ju ändå köpt skor. Kanske återkommer med en rapport i så fall.
