Äh.
Så känns det ungefär när man åker ur en tävlling som känns rätt i flera timmar. Hade riktigt kul idag på Omaha-SM. Dels roligt att träffa lite gamla pokerkompisar och dels kändes det som jag spelade bra. Varenda marginell syn var rätt och jag lyckades lägga set när det var rätt att lägga ett set osv. Jag plockade lite små potter här och där och ställde inte till det för mig. Hade 108k efter middagspausen och blinds på 600-1200 men omaha är ju omaha och efter ett par spel som kostade för mycket hamnade jag i ett läge där jag behövde syna mina sista 30k för att vinna en jättepott efter att jag har försökt reppa färgen på turn när jag egentligen bara hade träffat ett ynka trepar.
Det kändes verkligen som att hans checkraise all in på turn var rysligt stark och det fanns ingen chans i helvetet att topp två skulle stå och han bluffar. Till slut lyckades jag övertala mig själv att han hade den straight flush och att jag drog dött vilket han vänligt nog bekräftade genom att visa när jag foldade och sparade mina 10 bb ett par potter till när jag stoppade in allt på ett floppat stegdrag och fick syn av överpar. Inga sura miner.
Traskade ner till cashgamet och hittade ett jävligt slaskigt bord 25-25 Texas vilket ju kan vara mysigt. Efter att ha preflopsynat bort en lax så vann jag en rätt stor pott med tvåpar och tänkte att det här kan bli en lång kväll innan jag åkte på en tvåoutare för dryga 3 lax och gick hem med ett lillback i arslet i stället. Ingen vits att sitta där och riskera lilltilten pga tröttma tänker jag.
I morgon ska jag spela main och jag känner mig i fuuuuucking toppform så kika liverapporteringen framåt nattkröken så kan jag nästan lova att jag ligger fint till där innan det blir dags för en vilodag på söndag. Kanske hänga på någon klättervägg och dingla ett par timmar för att rensa hjärnan. Men först ska klonkfisken spela ett par tävlingar. Ni som vet, ni vet. Nudge, nudge, twitch, twitch.
