Sinnes men sant...
Tro det eller ej men jag ska nog försöka få liv i denna blogg igen, nu när jag landat lite mer i föräldrarollen och snart betat av min 8 månader långa föräldraledighet i sin helhet. Tiden går och jag ser att senaste inlägget här är för nästan ett helt år sedan, då jag senast försökte mig på någon form av nytändning. Mycket vatten har runnit under broarna och ledigheten har gett mig tillfälle att tänka och bara vara, utan ekorrhjulets vinande ringandes i öronen konstant. Det är ju ett grundtips i och för sig rakt av till alla blivande pappor, se till att ta ut pappaledighet om ni kan för det är inget ni kommer att ångra på något sätt. Den anknytningen jag fått till min dotter är guld värd och utan pappaledigheten hade det nog sett väldigt mycket annorlunda och sämre ut, ångrar inte en sekund mitt val att kliva av arbetshetsen för en stund.
Pokern då? Ja, den har väl legat i lika stor träda som bloggen även om suget har funnits där konstant. I och med småbarnsidyllen så har det inte funnits vare sig tid eller ork att sätta sig vid några bord, vare sig virtuella eller fysiska. Ok, visst har jag kört någon enstaka turnering här och där men volymen har jämförelsevis varit obefintlig. Planen är dock att under 2017 hitta tillbaka, både till onlinespelet som klubbspelandet men också att få komma ut på någon större turnering live så som t ex PPC. En stark bonus med mitt uppehåll är att jag har fått distans till hela pokervärlden och -folket, efter den djupa inhaleringen av pokervärlden mellan 2005 och 2012 har jag sedan jag träffat min sambo sakta dragit mig undan det värsta. Det som tidigare var solen som allting snurrade runt har nu blivit en parentes i tillvaron, en distraktion att ta till vid behov. Skönt så kan jag tycka, det var inte alltid en sund värld jag hängde i på den tiden och inte alltid sunt folk jag hade runtomkring mig.
Visst finns det dock ambition kvar i kroppen kring pokern, känner ett sting av bitterhet varje gång jag ser någon lägga upp bilder och kommentarer om pokerframgångar på Facebook eftersom jag så gärna själv skulle vilja prestera men främst bara få delta. Frågan är om det där suget någonsin kommer att försvinna, även om det numera mest dyker upp för de lite större sammanhangen och inte vardagslunkspokern på den lokala klubben.
Jag testade mina vingar lite i julhelgen då jag körde SvSs annandagsjulturnering, det gick hyfsat då jag ändå tog min i pengarna om än knappt när jag strax innan torskade en vital hand där jag hade ATo men fick spö av A9o efter allin pre. Var ändå skönt att känna att jag var kapabel att hitta lite återbäring, även om det jag riktigt längtar efter är smaken av segerns sötma.
Poker-Sverige och poker-världen i stort känns rätt död och ointressant för mig, det känns som att det mest går på tomgång och att intresset för poker sakta men säkert avtar för att till slut hitta någon form av dödläge med en begränsad grupp utövare(i alla fall av det mer seriösa slaget). Följde ju livesändningen av finalbordet i SvSs SM och blev lite besviken, kändes inte alls så engagerat vare sig från programledarnas eller chattarnas sida. Ylitalo kändes mest oroad över var hans pizza hade tagit vägen... Nämen, det är bara så tydligt att det finns en mättnad, att allting stagnerat sedan ett bra tag tillbaka. Det ser man på de lokala klubbarna också, där deltagarantalet(och även antalet klubbar) minskar konstant. Lite större turneringar drar fortfarande folk men inte vardagsturneringarna som sagt, folk prioriterar väl annorlunda numera och väljer kvalitet före kvantitet.
Jaja, vi får se hur den här bloggen urartar eller dör den här gången, lovar inget så har jag inget sagt. Finns dock ett frö till ambition, vi får se hur långt det bär.
