TV-serierekommendationer och en onödig nivå...
Kom på att jag har tre starka rekommendationer på TV-seriefronten för er som behöver något mer att fylla ut tiden med, de här tre kandidaterna är dock inte att leka med då de i mina ögon skiner av kvalitet rakt igenom.
The Leftovers
Riktigt udda och krävande serie som nog antagligen inte attraherar Svensson-tittarna men för dom som orkar ge det tid och uppmärksamhet blir det förhoppningsvis en av de bättre upplevelserna på länge. Hela konceptet byggs upp på ett genialt sätt och kortfattat går det ut på att på ett visst datum försvann många människor från jorden, spårlöst och ögonblickligt. Efter det har folk försökt leva vidare och hantera denna gåtfulla förlust, alla på deras eget sätt. Vi får följa ett gäng människor i en liten ort där kopplingarna blottgörs mer och mer samtidigt som det hela blandas upp med en smygande känsla av galenskap... Jag är totalt nedkärad i den här serien, en säsong har det spottats ut av den så långt.
Rectify
Här får vi följa ödet för en man som dömdes till döden för ett mord han ska ha begått som 19-åring, när serien börjar har han precis blivit frisläppt då hans dom har förkastats tack vare nutida DNA-teknik. 20 år senare ska han alltså återanpassa sig i samhället som i sin tur fortfarande ser honom som skyldig för ett brott som ingen vet om han begått, knappt ens han själv. Många mångfacetterade karaktärer blandas upp i mixen och vi har ännu en serie som kanske kräver lite mer tålamod men belönar desto rikligare, mycket sevärd. Två säsonger ute.
The Jinx: Life and Deaths of Robert Durst
En HBO-producerad dokumentärserie om en rikemansson som under tre decennier i sin närhet haft tre mystiska dödsfall/mord där han misstänkts för alla men har inte kunnat fällas för något, i och med den här serien tar han för första gången någonsin bladet från sin mun och berättar sin sida av det hela. Mycket fascinerande och en väldigt udda människa får vi möta, tre avsnitt in i det hela är det omöjligt att säga mer än att mannen ifråga inte nog har alla hästar riktigt hemma. Väntar ivrigt på fortsättningen.
Det om TV-tittandet, i och med mitt läsande av Kens numera nedlagda svenska blogg har jag både fascinerats och känt en viss tragik kring en viss pokerprofessors hanterande av ett visst nättroll. Jag kan inte för allt i hela världen förstå syftet med pokerprofessorns korståg mot denna så uppenbart trasiga människa, oavsett vilka svador han fått ta emot. I mina ögon är det ett klassiskt sparka-på-den-som-ligger-scenario och att det mer känns som att han matar trollet för att sedan sparka ner det igen när det är tillräckligt starkt, väldigt osympatiskt och onödigt beteende i mina ögon. Jag tror att ifall man vill ha tyst på kacklet får man bara ignorera det och låta tiden ha sin gång eller istället för att bara snacka om polisanmälan fullfölja det hela, allt annat är bara meningslöst. Jag tycker att pokerprofessorn ifråga borde vara så erfaren och världsvan att han inte ska sänka sig till den nivån han gjort på sistone, tyvärr verkar han inte kunna hålla sig ifrån att ge sig in i dynghögen. Nej, jag säger av med offerkoftan, Glimne. Du sparkar nedåt och det är du mycket väl medveten om, det är jag övertygad om.
