Ledighetens lättja...
Blev inte många knop gjorda den gångna fyradagars-ledigheten, det jag är mest stolt över är att jag kom iväg med ett billass av skräp till återbruket. Ungefär på den nivån låg min ambition under helgen, man måste ju få vila sig i form. Blev dock en del socialt umgänge då en utflyttningsfest bevistades under lördagskvällen, var riktigt mysigt med lite alkoholintag för första gången på länge. Tacksamt för dagen efter blev det dock lugnt och stillsamt, tjejen och jag hittade hem redan strax efter 01.00...
Jag har kört lite poker i efterdyningarna av framgångarna för någon vecka sedan, har dock inte mäktat med några fler stordåd än så länge. En viss rastlöshet har infunnit sig i spelet igen, har ju lite av den ovanan att jag snabbt vill få en bra start i turneringarna för annars tycker jag att det blir lite segt. Jag har kikat lite på SCOOP-schemat och ska väl försöka knipa något där när tid och dag passar, vore ju rätt episkt att någon gång kunna köra någon nivå av den rakt av och då kanske främst mellannivån där jag kanske fortfarande har någon form av edge i fältet. Jag är fortfarande sjukt sugen på att infinna mig på PPC i juni men har svårt att hitta motivationen att satellita på PAF, lätt att det drar iväg pengamässigt om man ger sig in i det träsket. Jag hade också självbehärskningen i helgen att välja bort en större lokal turnering till förmån för festandet, hade ju varit trevligt med lite livepoker men ibland får man vara vuxen och välja rätt.
Jag kikade också lite på finalbordet från EPT-finalen i Monte Carlo och måste säga att två spelevinkar utmärkte sig, det var Jack Salter och Magnus Karlsson. Dessa herrar hade en ganska provocerande bordsnärvaro där tugget och beteendet utstrålade en kaxighet, en vilja att utmana motståndarna hela tiden. Till exempels Magnus stirrande vid olika tillfällen kändes lätt överdriven, tyckte mest som kommentatorerna att hans handstyrkor lyste igenom tack vare det något oerhört. Han var verkligen in their faces när han hade något riktigt bra men var bra mycket mer passiv när han var ute på äventyr, tyder på en viss oerfarenhet. Jack satt mest och såg allmänt kaxig ut, han hade en hel del sköna bataljer mot italienaren som sedermera gick och vann allt. Tror den äldre italienaren hade bestämt sig för att inte ta någon skit alls, var väl därför han vevade hej vilt med händer som A4 och A2. En sak är säker, det finalbordet ger ju en vanlig dödlig hoppet om att kunna nå motsvarande framgångar själv någon gång. Vi snackade ju ändå finalbordet i den dyraste ordinarie EPT-turneringen, där ska ju inga duvungar kunna hålla till men så var ju uppenbarligen fallet den här gången. GG till Magnus dock, imponerande resultat och vinstpengar.
Såg att jag av någon ofattbar anledning blev hedersomnämnd på poker.se:s svensklista för april, kan ju ha något att göra med att jag är något av bundis med herr Valterego. Jag tackar dock för det, tycker mina framgångar borde ha gett någon form av eko i poker-Sverige.
Jag har lite tankar på att komma med en liten sågning men måste först dubbelkolla källmaterialet, under tiden kan ni ju roa er med tanken på att försöka komma på vad ni skulle vilja se vid nästa klubbkonferens i SvePofs regi. Vi är i startgroparna för att börja fundera över om och hur en sådan skulle te sig anno 2014, all input är välkommen. Vill ju inte att succén från förra året ska rinna ut i tomma intet... :)
