Mot lugnare tider kanske...
Fick äntligen idag klarlagt att jag uppenbarligen lider av högt blodtryck så nu har jag precis vunnit en ny morgonvana i att svälja ett piller för den goda hälsans skull, är väl dock inte optimalt på lång sikt att på artificiell väg skapa en sundare kropp. Nu får det bli allvar i motionerandet och uppstyrandet av kosten, i och för sig är väl kosten i sig inte den stora boven utan den är nog rätt bra näringsmässigt. Det är mer allt snaskande vid sidan om samt bristen på motion som gör det, nu finns det inga ursäkter längre utan det är bara att ta tag i eländet och styra upp det.
Vi klarade av den tredje säsongens första podcast ikväll och jag tycker att vi levererar igen, inget världs-scoop som i förra avsnittet när Ramzi avslöjade sitt tillbakadragande från scenen men habilt nog ändå. Självgoda som vi är diskuterade vi lite kring vår förträfflighet i avsnittet också, det tycker jag vi har råd med med tanke på den feedback vi ändå fått och får. Fortsätt gärna att inkomma med åsikter och tankar, vi är öppna för konstruktiv kritik.
Jag fick även ett samtal från min nemesis rosjon idag och det var inte för att han ville skryta med några turneringsframgångar utan han ringde i egenskap av sin roll i Svepofs valberedning, han ville kolla om jag var sugen på att omkandidera. Jag är fortfarande i valet och kvalet även om jag självklart är öppen för tanken, det var ett jätteintressant år 2013 men tyvärr är det starkaste intrycket jag bär med mig ångesten kring att få ihop klubbkonferensen. Det är min vanliga prestationsångest som sätter lite käppar i hjulet och jag lider tyvärr av den i många lägen, kan jag inte göra något fullgott eller mer eller mindre perfekt från mitt perspektiv får jag en klump i magen. Speciellt om andra är beroende av mig eller det jag presterar... Det är oket jag får bära då jag alltid satt hög press på mig själv, jag vet att ifall jag själv är nöjd med det jag har gjort så är troligtvis alla andra det också då de antagligen har lägre krav än vad jag har. Nu blev jag ju till slut nöjd med klubbkonferensen också då jag ser det som ett första steg i det politiska arbetet kring klubbpokern och det är väl just den biten som verkligen får mig att vilja fortsätta i Svepof, jag vill fortsätta driva den pucken då det är det jag brinner för mest i poker-Sverige. Vi får se, bli dock inte förvånade om ni ser mig omkandidera när det väl kommer till kritan...
Jag funderar på att här framöver skriva några inlägg om just klubbpokern, försöka börja rulla lite bollar inom det området för att se vad det finns för aspekter som är intressanta att titta på.
