Istiden fortsätter...
"Kallare än Koivu" hör nog till ett av de mer motsägelsefulla uttrycken som finns för det går fan inte att vara kallare än mig, kvällens Lillördag är ett oemotsägligt exempel på det. Jag börjar bygga stack tidigt och får igång maskineriet så sakteliga, letar mig upp på bekväma 10k efter 25 minuter d.v.s. dubbel startstack utan några större risker. Nu kommer dock den till synes perfekta setupen för mig, jag får AA i mittposition och har en raise innan mig som jag slår om. Döm förvåningen när en till kille bakom mig pushar in sin 85BB-stack, ursprungshöjaren synar den varpå jag trycker in allt jag har. Efter en stunds stek kommer synen för hans andra halva av stacken med KK. Potten på runt 360BB ligger så sjukt härlig i mitten och jag dansar fram över en ofarlig bräda fram till turn, bara för att se hur rivern pissar på mig som aldrig förr när den levererar en K. Motståndaren, Hejdå, har mage nog att håna mig efteråt också och jag ska nog inte ens skriva ner de ord som visualiserades i mitt huvud där och då...
Är så trött på att inte få mina utspelningar att hålla, det är det som gör att jag inte tar mig fram till de tunga pengarna. Nu fick jag kvar 50BB efter den smällen och fortsatte att gneta på men tji fick jag, de osentimentala påsättningarna skulle fortsätta. Först hinner jag dock få AA en gång till som jag får dubbla med mot K3kl där floppen kommit K-hög i bara hjärter, självklart hade jag inget hjärter så jag fick ju inte slappna av den gången heller. Dock harvar jag på i häradet av 10-20 BB så det är inte mycket till spelutrymme direkt, jag får dock in dryga hälften mot en short med AJ mot AT men tro fan att han drar en T på flopp och en till på river för att gnida in det. Handen efter får jag mina tredje AA och efter två limp och en raise före mig tror jag ju på syn från något håll när jag ställer men icke, tilt!
Det hela avslutas sedan när jag får in det med ATo från BB med runt 18BB mot 94kl och motståndaren drar en fyra på rivern... Skulle det med ord gå att beskriva min uppgivenhet nu över pokern skulle det vara det mest känslosamma som någonsin yttrats, det är helt sanslöst vad trött jag är på att inte få till det. Nästan så att pokersuget på allvar är på väg att krackelera helt...
Utöver det ägnas dagarna åt allmänt häng med tjejen och försök till uppstyrning av maten, nu är det nog med svullandet och det är inget sketet nyårslöfte utan bara hårda fakta. Hushållet håller också på att rensas på överblivet skräp då det helt plötsligt ska rymma två personers livsförnödenheter, rätt skönt att få bort gammalt skräp som legat länge. Tog tillfället i akt att också rensa bort de sista av Minttus prylar så nu är hon ett minne blott, finns nog inget som påminner om hennes existens här längre än några förirrade katthår i något hörn. Stackars kisse.
Fick också mail häromdagen från SvS om att jag de facto kvalificerat mig till deras Player Of The Year-turnering som går av stapeln mot slutet av januari, den ser rätt gottig ut då potten till den skrapats ihop från alla rankingturneringar som körts under 2012 och förstapriset landar på behagliga 228k. Inte mig emot att ta hem den, finns ju bara ett problem...eller snarare 99 i form av alla turneringsproffs som tagit sig till samma final. Värdet är ju djävulskt bra för att vara en freeroll men motståndet är ju inte direkt standard för en freeroll, det är ju lätt tyngre motstånd nu än t ex bland topp 100 i SM:et som avgjordes i december. Nej, det blir inte lätt men jag anser ju mig i alla fall ha minst en chans på 100 att ta hem det och det kanske är dags för mig att dra ut för en gångs skull?
