Recap Malta part two...
Bättre sent än aldrig men här kommer en redogörelse för resterande dagar på Malta:
Efter en natt med god sömn och ett ofrånkomligt leende på läpparna vaknar jag upp på fredagen för att förbereda mig för min första dag två någonsin i en större turnering, förutsättningarna är dock sådana att jag inte känner någon som helst press att prestera något. Jag har en stack på 38 200 med blinds på 1 200/2 400 och ante på 300, allt annat än en utåkning första halvtimmen är en skräll och det håller på att bli en extrem variant på den. Jag har lottats till ett bord med några kändisar så som Thure och Everland men det spelar ingen större roll i mitt läge, degen ska in så fort som möjligt och jag behöver inte vänta länge. Första handen får jag A8kl på knappen och det är foldat till mig, inget annat än att stoppa in degen och se glad ut. Döm min förskräckelse när SB instapushar han med och då inser jag att jag skitit i det blå skåpet, mycket väl viker han upp AQo för att totaldominera mig. Jag börjar ropa efter klöver och mina böner besvaras, floppen kommer KK4 med två klöver och turn ger en sinnessjukt underbar 6kl och då är saken biff. Uppdubblingen kommer direkt men jag klarar mig undan med blotta förskräckelsen, säg dock den lycka som varar länge.
Två händer senare plockar jag upp JJ och slår upp det, killen jag slaktade innan ställer in det lilla han har kvar bakom varpå killen efter ställer in också med runt 38k. Det foldas till mig och jag kan inte annat än syna och shortien har K3sp eller något medan den andre har QQ, tack för den setupen. Ingen hjälp från brädan och jag är tillbaka till runt 38k, verkligen typiskt för mig sett till hur turneringen utvecklade sig. Varje gång jag fick minsta lilla andningspaus blev jag nedtagen på jorden direkt, jag fick aldrig behålla en spelbar stack utan fick kämpa hela vägen. Nåväl, jag försöker hitta modet igen och maler på, på något sätt lyckas jag bygga lite stack till runt 50k varpå jag får KK och får in det mot en short som har AQ. Flopp Q-hög, turn Q. Jag ger nästan upp i det läget, är det en sådan dag igen? Fast nu när jag tänker efter kan den handen ha utspelat sig dag ett, minnet kan svika men jag är 80% säker på att det var dag två...fast nu när jag tänker efter så var det dag ett så ni kan glömma den även om den som sagt kännetecknar min formkurva.
Efter det harvar jag på och får strax efteråt byta bord, jag hinner sitta där under två händer innan jag plockar upp 99 på SB. UTG har ställt sin halvshorta stack och det foldas till mig, jag ids inte att vika utan trycker in mitt jag med. BB viker och det är showdown, han har AJ och jag känner redan där att det är kört så jag reser mig och förbereder mig för utåk. Föga oväntat ger floppen en J, turn en J och river ett A. Slakt när den är som blodigast, en 43:e plats slutar jag på med 27 priser och det känns lite surt på det sättet att graden av elimineringar var absurd då vi tappat 20 man första 45 minuterna och det skulle visa sig att en dryg timme till hade räckt för att komma i pengarna. Jag ångrar dock ingenting då jag i princip inte hade kunnat göra något annorlunda överhuvudtaget, jag gjorde inga misstag som är värda att nämna så jag är nöjd så. Synd att jag inte kunde få niorna att hålla, då hade allt(nåväl) kunnat hända.
Efter lite tröst av tjejen på hotellrummet letar jag mig ned för att kolla in de andra grabbarnas fortsatta äventyr, det går riktigt bra för några och till slut hittar tre av vårt sällskap till finalbordet. Det är Mördarn, Olle och Thure som får representera våra färger och alla ligger bra med inför finaldagen på lördagen. Fredagskvällen ska bli partyinriktad så jag och tjejen förbereder oss för utgång, innan dess intar vi dock en stressig middag på en italiensk restaurang som heter Salmonella...eller det kanske var Sardinella. Efter det rusar vi upp på Rilles rum för lite förkrök, stämningen visar sig dock vara en aning för grabbig samt pokerinriktad för att tjejen riktigt ska trivas, hennes partykurva går stadigt nedåt och med lite magont på det väljer vi att avvika och ta en soft kväll istället. De andra drar ut i natten och gör stan, Mördarn fortsätter sin fina lifestyle of a champion och rumlar hem någon gång på tidiga morgonkröken. Jag skulle aldrig palla det själv men han verkar ju ha hittat ett vinnande koncept, andra provade på samma recept men de vaknade upp på bussar vid nio-snåret på morgonen utan något minne av de senaste timmarna. Världsklass.
Lördagen gryr och jag vill gärna följa grabbarnas öde på finalbordet och gör så en stund innan jag känner att umgänget med tjejen pockar på uppmärksamhet så jag avviker för att inta lite mat på tu man hand med kärestan, vi promenerar en bra bit innan vi hittar en lämplig restaurang där det intas lite pizza till ljudet av vågornas brus. Efter det letar vi oss tillbaka och möter Olle i kasinoingången, han har precis bustat som fyra och det efter att ha legat med bra hela vägen. Trist för honom och Thure dog på en sjunde plats så vi har bara Mördarn kvar att hoppas på, han har haft rätta flytet så långt men även han får till slut kasta in handduken som trea. Bra med deg åt herrarna i alla fall och det är med en viss avundsjuka jag spanar in prislistorna, unnar dock gossarna framgångarna då alla är riktigt sköna och genuina snubbar.
Efter det känns det som att luften går ur hela grejen och jag och tjejen tar en room service-middag på rummet som avslutning, blir oerhört romantiskt med ett portabelt Lady och Lufsen-bord inknökat mitt bland alla andra möbler på rummet. Nöden har ingen lag liksom... På söndagen blir det en sista frukostbuffé innan vi tar taxin till flygplatsen för den långa färden hem, vi flyger över Zürich med tre timmars väntan där så dagen blir en enda lång sörja av tidsdödande och menlöst flygande. Vi slipper de värsta mänskliga fadäserna i form av medpassagerare så på så sätt går det lugnt till, väl på Arlanda får vi dock en skön överraskning av vädret och bilen är halvt begravd på långtidsparkeringen under all snö. Bara att huttrande i vårjacka gräva fram fanskapet innan bilfärden hemåt tar sin början...
Måste säga att SM:et var riktigt bra genomfört av SvePof så all cred åt styrelsen som var på plats och styrde upp allt, det är som natt och dag jämfört med det SM som gick 2010 på samma ort. Nu fanns folk närvarande överallt, det var klart vilka som var arrangörer och det kändes som att informationen flödade på ett helt annat sätt än tidigare. Det kändes mer gemytligt och engagerande helt enkelt... Umgängesmässigt var det som vanligt, mycket skönt folk i omlopp som man bytte några ord med här och där samtidigt som man fick några nya bekantskaper också. Det är ju det de här resorna egentligen går ut på, att umgås med skönt folk där eventuell finansiell återbäring är en bonus. Det sjuka för min del var dock att det enda jag hittade plusset på var slotsen, jag ägde King Kong Cash-varianten och dingade in en fin slant(relativt sett) det sista jag gjorde innan avfärd till flygplatsen. Nej, jag är mycket nöjd med både min egen insats och arrangemanget, det är inte för inte man ser framemot nästa omgång. Well played, SvePof!
