Life goes on...
En vecka efter Minttus hädanfärd känns det ändå ok, ibland gäller det ju bara att acceptera sådant som man själv inte kan råda över. Jag har försökt hålla tankarna på annat håll och lyckats bra med det tycker jag, har ju haft ganska stor hjälp av den nyfunna kärleken. Inget ont som för något gott med sig som de säger, förra veckans dramatik skyndade nog på relationen en aning. Nåväl, kissekatten är borta och kommer aldrig att glömmas men livet går vidare, det är dags att begrava henne även tankemässigt.
Pokern bidrar inte på något sätt till att lyfta mitt mentala tillstånd just nu, frustrationen är total. Jag körde båda Wiggen-turneringarna i tisdags och blev brutalt ägd i båda, i den ordinarie får jag in det med 99 mot QJ på brädan JJ9T varpå rivern kommer med en T. Älskvärt. Som om det inte vore nog blir det ungefär samma sak i den billigare varianten, där torskar jag också kåk mot kåk även om jag inte kommer ihåg händerna då jag i det läget redan var tilt över den föregående handen. Igår körde jag Lillördag där jag lite desperat jagar poäng till POY, kämpar som en skadeskjuten gris i två timmar tills jag får in det med AT mot A9 med nio BB och självklart får motståndaren träffa en vedervärdig nia. Jag blir så innerligt och kapitalt trött, enda hoppet i misären är att jag bränner av oturen nu så att jag kliver in obefläckad och ostoppbar i online-SM som kör igång till helgen.
Stars version av det hela sparkar igång på söndag alltså och jag ska väl försöka köra ett antal event även om många inte intresserar mig alls, tror det lutar åt att köra deepstacken, PLOn och main. Jag är ingen överdriven fena på SH även om jag inte direkt gör bort mig heller, känns bara som att jag nog blir för aggressiv i det formatet så de eventen går bort. Hi/lo hatar jag, likaså FL och mörkpoker. Turbos är inte riktigt min grej heller och HU är väl kul men känns ändå inte som jag, 8-game och 7 card stud är ju inte heller inom mitt expertisområde direkt så det blir ju inte så många event över till slut. Skönt på ett sätt då det skonar min plånbok, jag skulle dock inte bli förvånad om jag spontanreggar mig till några till event under veckan som kommer men jag ska försöka hålla mig i skinnet. En SM-titel vore ju dock episk...
Jag har lite svårt att hinna med så mycket numera då ett visst umgänge tar en hel del tid, ett i-landsproblem i mångas ögon men jag får verkligen kämpa med att hinna med TV-serier och xboxande. Just på spelfronten börjar jag känna mig lite stressad, jag nämnde ju tidigare att jag fått Borderlands 2, Resident Evil 6, Darksiders 2 och Dishonored levererade till mig och idag dök Medal Of Honor:Warfighter ner i brevlådan. Nästa vecka kommer Assassin's Creed III och någon vecka senare CoD:Black Ops II... Tror jag måste ta ledigt från jobbet ett par veckor för att mäkta med detta, det är ju liksom inga dåliga spel heller utan jag vill ju verkligen köra igenom dom men ibland får man prioritera. Inser ju att ungkarlslivet hade sina fördelar även om de knappast överväger nackdelarna, får väl bara inse att gaming-dagarna nog är passé...
Lyckades repa upp fälgarna på bilen en aning igår, tog en trottoarkant lite väl intimt. Är det inte det ena så är det det andra, ska kolla upp vänsterlyktan imorgon och se om inte verkstaden kan få sprutt på den.
Vet inte om det är så mycket mer att berätta om för stunden, jag känner mig mest konstig då den tidigare allmänna känslan av misär har försvunnit och jag känner något annat konstigt i kroppen. Kan det vara lycka? Om det är det har jag nog svårt att avgöra, har ju knappt känt det innan så.
Jo, förresten, till helgen blir det ju ännu en större liveturnering då det är dags för AOPW. Det lutar åt ett 40-tal spelare vilket är ett lagom startfält i mina ögon med tanke på insats och så, jag hoppas innerligt att min liveform håller i sig och att jag kan ta ännu en framskjuten placering. Jag funderar på att ta mig till Aqva imorgon för att köra månadsfinalen där, det var ett tag sedan jag förärade dom med ett besök och jag känner ett suktande behov av den sociala inputen den klubben har att erbjuda. Finns många goda kamrater där som jag inte sett på ett tag, dags att förnya bekantskapen så att den inte dör ut.
Nu måste jag ut i regnrusket och handla något ätbart, magen börjar kurra lite oroväckande...
