Kall eller kall...
Fick en kommentar från en nära kollega häromdagen när vi diskuterade lite hur jag rullar som person och till min fasa säger personen att jag har en väldigt kall utstrålning, i princip precis tvärtom gentemot vad jag tror mig ha och som jag vill förmedla. Jag ser mig själv som en väldigt empatisk och känslosam person i grunden, att jag sedan inte bjuder in alla till att dansa tango med mitt inre är väl en annan femma. Orden har fått mig att fundera en del även om jag inte ifrågasätter mig själv som person utan mer bilden som folk kan ha av mig, är jag verkligen så kall som hon vill få mig till? Trodde att jag bara var kall i pokern men uppenbarligen kan det finnas fler aspekter på det epitetet... Tror att jag dock ganska snabbt dömer människor utifrån ifall de är intressanta för mig eller inte och eftersom jag är rätt kräsen i dessa urval kan jag ju kanske upplevas som ointresserad och därmed kylig, hela grejen har ju fått mig att fundera en del i alla fall...
Har hållt igen en aning på pokern även om det blev TurboWiggen igår och Lillördag idag...jäkligt bra tillbakahållet måste jag säga. Nu blir det dock inget nätspel förrän på lördag då det är dags Långlördag men live blir det Aqva på fredag, får hoppas att liveformen är bättre speciellt med tanke på alla större liveturneringar som kommer här framöver. I slutet av september är det dags för ännu ett efterlängtat Berga Open, i början på oktober är det HPK Open och i slutet av oktober körs AOPW. Den första kommer jag att köra definitivt, de andra får vi väl se hur väl det passar in med andra planer och ifall ekonomin tillåter...
Såg en grym film igår som verkligen satte sig i sinnet, "Intouchables" är en fransk film som handlar om en man som är förlamad från halsen och nedåt. Han söker efter en ny assisten och in kliver en svart kille rakt från ghettot som egentligen bara är där för att få ett bevis på att han sökt jobbet så att han kan fortsätta lyfta arbetslöshetsersättning, dock ger den förlamade mannen den svarta killen en chan att visa vad han går för och därmed är grundstoryn satt. Efter att ha kollat klart på den infann sig en svårdefinierad känsla i kroppen då jag inte riktigt visste om jag skulle gråta eller skratta, det var verkligen en brutal mindfuck att se den då den förmedlade så mycket olika känslor på så många briljanta sätt. Jag skulle nog vilja säga att det är en feelgood-film med en något besk och sorglig eftersmak... Se den, det är en order.
Ikväll blev det lite xbox och GoW3 med det vanliga gänget då jag som jag tidigare nämnt spelat men även bustat LL, var helt ok även om jag börjar tröttna en del på spelet och tyckte mot slutet att det blev lite väl mycket tjat och gnat så jag hoppade av det hela för att leta mig mot sängen. Det är konstigt vad humöret svänger, igår kände jag mig riktigt på gång men idag känns det inte alls lika bra. Vet inte vad det är men skulle nog rent generellt få lite goodrun i livet, lite positiv kontinuitet utan avbrott för negativt junk, det kommer väl någon gång får vi hoppas...
