Hädning på hög nivå...
Tiden går fort, ännu en vecka under bältet och vilken späckad avslutning det blev på den. Jag kommer knappt ihåg vad som händer under förra veckan då helgen varit ett bombardemang av intryck, vi går väl helt sonika på de händelser som är värda att berätta om.
Lördagen visste jag redan tidigt att den skulle bli späckad, hade ju dop samt liveturnering att se framemot och en del av förberedelserna inför dopet klarades av mot slutet av veckan så som omsulning av mina skor. Blir rätt trött på dessa dock, jag gillar Dahlins dito men det stora felet med dom är att sulorna slits ut på nolltid. Nu köpte jag ett par dagen innan jag åkte till Finland och redan nu, en dryg månad senare, var jag tvungen att lämna in dessa vilket jag knappast tycker är acceptabelt. Jag vet inte om de förväntar sig att man använder skorna en gång om året eller något, för någon annan rimlig förklaring till den usla kvaliteten kan jag inte hitta. Tyvärr så tycker jag skorna deras är riktigt snygga så jag lär ju fortsätta köpa nya exemplar trots problemen...
Lördagsmorgonen stressas sönder då det ska strykas och fixas, kort ska köpas och jag ska infinna mig lite tidigare än utsatt tid vid kyrkan då jag är utsedd till en av två gudfäder(gudfaddrar?). Väl på plats får jag vänta på lillebror innan han dyker upp med tjejen sin och den lilla gossen som jag ska lära allt jag kan, efter lite allmänt mingel blir det så dags för det hela och jag intar min plats längst fram bakom lillebror med familj. Allt går enligt plan tills några vintertrötta humlor bestämmer sig för att delta i ceremonin, de är så där riktigt sega att de knappt vet vad de gör så de surrar omkring i ansiktet på oss och vi fäktar hejvilt för att få dessa flygfän att avlägsna sig. Mitt i denna batalj undslipper jag mig ett frustrerat "Men vafan..." och inser mitt stora misstag, jag har yttrat hädande ord i en helig byggnad. Jag blir en aning knäsvag efter det och blickar lite nervöst upp mot Jesus på korset, vet inte om jag inbillar mig det men det känns som han ger mig det onda ögat...
En bit in i det hela ska den andre gudfadern tända ett ljus så jag tar ett par steg bakåt för att ge honom plats, döm min förvåning när jag hör ett krasande under min vänstra fot. Sakta lyfter jag på foten bara för att få mitt livs chock, där ligger en humla med benen utsträckta åt sidorna, platt och död. Åh nej! Inte nog med att jag yttrat okvädesord utan nu har jag även tagit ett liv i en kyrka, hoppet är definitivt ute för mig nu om det inte var det redan innan. Efter det vill jag bara ut ur kyrkan så fort som möjligt så jag inte bryter mot ännu fler budord, det känns som att det räcker för en dag.
Som tur är klarar jag mig från vidare missöden och resten av dop-delen för dagen går enligt plan, vi samlas för kaffe och tårta samt gåvoutdelning. Efter att ha rådfrågat en kollega om vad jag skulle köpa och fått rådet att köpa något som personifierar mig hittade jag den ultimata gåvan, wait for it....wait for it...ok, nu säger jag det. En kortlek i rostfritt stål. Nöten eller hur? Fick till och med till texten på kortet där jag skrev att nu skulle han minsann alltid sitta med stål på hand i livets kortspel, kan han ha fått en bättre gudfar?
Efter några timmars fikande började det klia i kroppen då jag visste att pokerturneringen på Aqva hade startat så jag ville ta mig dit å det raskaste så jag tackade för mig och bilade i ilfärd ut till klubben. Jag hinner fram precis innan femte perioden ska börja och under den nyss nämnda perioden lyckas jag tappa ner mig till 16k från startstacken på 20k, kände mig lite stressad men beslutade att ta det lugnt efter det tappet. Dock blev det matpaus direkt efter femte perioden, utan att vara direkt hungrig hängde jag på Macke och Larsen till McDonalds för att göra herrarna sällskap, vi tog min bil då de andra hade lite sketna ursäkter för sina egna färdmedels olämplighet.
Maten intas i rask takt och efter lite utbyte av bad beat-historier styr vi kosan tillbaka mot pokerlokalen, ute på parkeringen har vi satt oss i bilen i all lugn och ro och jag börjar så sakteliga backa bilen då jag uppfattar det som att Larsen i princip har stängt passagerardörren. Det hade han inte. Min dörr tar i på kofångaren på bilen till höger om oss men som tur är hinner jag stanna relativt omedelbart, Larsen stiger ur och inspekterar skadan som ser mycket värre ut än vad den är till en början då de millimeterstora bitarna av lack som lossnat från min bildörrs kant verkar ha pulveriserats av kontakten. Det är dock enligt Larsen ett litet märke på den och när vi står där och funderar på vad vi ska göra härnäst ser vi att det sitter ett par skräckslagna barn i bilen, där och då dör våra alternativ ut helt och hållet så vi väntar in föraren som visar sig vara en äldre kvinna som dock bara lånat bilen i sin tur. Efter lite diskussioner beslutar hon sig för att ta mitt regnummer och Larsens mobilnummer så skulle ägaren höra av sig ifall han ansåg det nödvändigt, jag hoppas och tror att det var det sista vi hörde om det hela men jag skulle inte bli förvånad. Being Koivu liksom.
Tilten är hyfsad efter det och jag får verkligen fokusera på att vara disciplinerad när vi väl sätter igång spelet igen, jag gnetar på med min stack och får som tur är rätt snart en uppdubbling så att jag landar på runt 35k som jag sedan håller mig kring bra länge. Bordet jag flyttas upp till efter mitt startbord är riktigt trevligt och det är mycket snack och diskussioner samtidigt som det är mycket action spelmässigt också, Macke sitter till vänster om mig och han gör det till sin grej att hela tiden informera oss om hur många det är kvar tills vi nått pengarna och eftersom han börjar med 51 känns det rätt tungt att ta sig ända fram. Det blev 75 spelare till slut som deltog i turneringen vilket måste ses som riktigt bra...
Timmarna går och stacken består, jag är inte involverad i så mycket utan diskuterar mest med ett tvillingpar vid bordet där vi turas om att håna varandra efter att en av dom bluffat mig två gånger om. Jag får dock till slut det sista ordet när jag Oscars-spelar mig till en fin pott när jag har AA och killen ifråga har pocketnior, efter det är min väg säkrad för ett tag. När vi är runt 20 kvar börjar blindsen bli höga och min stack är oförändrad, ligger runt 60k-80k och pendlar tills jag kommer till min enda utdragning för kvällen. Jag får in det med QJo från UTG med 12BB som Larsen hittar syn på med sina AT, floppen kommer KTx och jag har miljarder med outs. Turn blankar men rivern ger mig min efterlängtade 9:a och uppdubblingen är ett faktum. Nu har jag nästan 200k i stacken med blinds på 4k/8k vilket känns helt ok då det är 1,6 miljoner i spel och runt 14 kvar...
Dock ska jag få betala för min utdragning och det flera gånger om, blindsen ökar och när vi har nått 6k/12k är goda råd dyra men så är det för i princip alla då average är i princip 12-15BB så de flesta har semipanik. Det får vi se prov på när det är foldat till Pele som sitter på SB, han stoppar in det med runt 90k och jag har KQo på BB så jag ser inget annat alternativ än att jag måste syna. Han vänder upp...82o! Jag vet ju direkt hur det här kommer att sluta, pokergudarna älskar att jävlas med en och visst kommer det en åtta på floppen med en blank resterande bräda. Istället för 300k halkar jag ner till 100k och får ett brutalt stukat mentalt tillstånd på köpet, dock är inte eländet slut än. Några händer senare får jag AJru som jag får in det med pre mot A9o, självklart kommer det en nia på floppen och jag halkar ner till ingenting i princip. Nu vill jag bara busta så jag trycker in det med A7 men får syn av A9 som också får stå, brutalt tiltad sticker jag från lokalen med svansen mellan benen. Ännu en förnedring av mig är fullbordad.
På vägen ut fångar dock Hef upp mig och tvångsbjuder med mig till Cykelns födelsedagsfirande, ångrar det inte så här i efterhand då det blev ett antal timmar av avslappnat häng där innan jag till slut hittade sängen runt 4-snåret på söndagsmorgonen. En lång dag var till ända och den hade både sina toppar och dalar men är ändå nöjd med den i det stora hela, trots den mentala nedbrytningen på klubben var det ändå skönt att vara där och få träffa på alla sköna människor igen. Det är ju den delen som gör att man fortsätter att leta sig dit fastän man blir rövknullad gång efter annan, man vill ha det kvalitativa umgänget som det ändå rör sig om. Som nu, vi var nästan 80 personer och alla hade supertrevligt, det hånades med glimten i ögat och gavs igen med samma mynt och även om vissa utdragningar var surare än andra var det ingen som fick bestående men. Man blir lite förälskad i pokern som umgängesform under sådana här tillställningar, det är det minsta man kan säga.
Tänkte fortsätta med att redogöra för söndagens äventyr men det blev riktigt långt inlägg redan som det är så sparar det tills imorgon, nu ska jag försöka dräpa mig till en seger i kvällens Djupet. Wish me luck!
