Enough is enough...
Jag blöder i pokern, i alla dess former. Plånboken blöder pengar, sinnet blöder sans och hjärtat blöder uppgivenhet och ledsamhet. Just nu är det inte kul att heta Koivulainen och köra poker, det är inte ett whine utan ett konstaterande. Jag vet mig ha spelat lite lösare poker den senaste veckan i desperat jakt efter någon som helst form av framgång som kan reparera en sargad spelare, självklart slår ju det allt som oftast tillbaka i det läget och det blir en ond spiral där man bara spelar sämre och sämre. Ikväll körde jag Febern och Steken där jag efter mitt uttåg i Febern bestämde mig för att Steken får bli den sista dödsryckningen i min apatiska kropp, ger inte den någon form av framgång får det bli ett break.
Jag sätter mig vid den turneringen med ett oerhört fokus och tänker köra så disciplinerat som jag bara någonsin kan, blir djävulskt nöjd över mig själv när jag i början har disciplinen att lägga JJ på 9-hög bräda när motståndar klickraisar mitt floppbet. Jag har återhöjt pre och fått med mig två pers så jag har ju en aning om vilken typ av händer de sitter på, här är det ganska uppenbart att ett set finns ute eller så hade han typ träff med tillhörande flushdrag med två spader ute. I alla fall hämtar jag kraft från den handen då jag känner att jag ändå kan ta rätt beslut fastän det gör ont i stacken...
Dock blir jag kortkall och harvar mellan 5k och 10k där startstacken var 7k, två timmar passerar utan någon större dramatik och så i början av tredje tar det slut. Jag hittar AJsp i mittposition och slår upp det efter klickraise och en syn, jag har väl 25BB i stacken och bettar ut 7BB så jag commitar mig ganska bra. Initialhöjaren trycker nu in allt sitt och jag har sett att han har varit aktiv med ett ganska optimistiskt urval av händer så det är egentligen ingen direkt svår syn att ta. Härligt nog har jag en coinflip då han visar upp TT, floppen kommer tråkiga 993 men turn ger mig en ljuvlig J bara för att jag sedan ska få se rivern trycka upp en vidrig tvåoutare där bak på mig.
Det är andra gången på några dagar som jag får exakt samma händelseförlopp, halvlångt in i turneringen där jag får in det i en coinflip för att träffa och sedan bli återutdragen med en tvåoutare. Mitt redan sköra pokersinne pallar inte mer dylikt just nu, jag vet vad varians är och jag vet att man ska härda ut men just nu orkar jag inte. Därför har jag bestämt mig för att lägga ner spelet under ett par veckor, jag ska ta ett steg tillbaka och begrunda tillvaron augusti ut.
Ett tecken på att jag inte är i balans är att jag till och med tar åt mig av random fiskars påhopp vid borden, jag vet att jag äger dessa wannabes på så många plan men i min desperation efter bekräftelse att mitt spel är vinnande och bra tar jag åt mig av deras omogna svador.
Nej, behöver styra upp spelandet som sagt, har blödit alldeles för mycket sista månaderna och måste sansa mig för att hitta tillbaka till det vinstgivande spelet.
Utöver det har jag lagt ner allt svullande sedan en vecka tillbaka, no more candy och no more skräpmat. Det har gett den kulinariska effekten som till exempel att jag ätit tonfiskomelett som lunch under både lördag och söndag, snacka om att helglyxa. Sjukt nog har jag haft lite fysiska egenheter mot slutet av veckan i form av rastlöshet, skakningar och allmänt konstig känsla. Jag får verkligen hoppas att det varit någon form av förkylningskänning och inte tecken på sockerabstinens, skulle det vara det sistnämnda blir jag mörkrädd på riktigt. Nog för att jag ätit godis eller skräpmat en till två gånger i veckan det senaste året men någon måtta får det allt vara...
OS är över och Sverige fallerade i mina ögon mot Frankrike, de hade kunnat vinna matchen om de bara skärpt till sig i offensiven för så mycket som de missade får man inte missa i en final. Väl kämpat dock och säkerligen en skön revansch för grabbarna att ändå mäkta med ett silver även om jag tycker de halvt som halvt gav bort guldet med sitt slarv. Finland inkasserade två medaljer och jag har knappt sett några utövare från mitt fädernesland, man kan väl lätt konstatera att vinter-OS är lite hetare(kallare?) för Finlands del.
Jag har även totalt irrationellt registrerat mig för tre månader på en dejtingsajt igen, jag borde ju vara vis av erfarenheten att det är dödsdömt för en Quasimodo som mig. Antingen är de här sidorna en brutal scam som bara är till för att lura pengar av kärlekstörstande desperados eller så är jag ett miffo, jag får ju banne mig ingen som helst respons(nästintill i alla fall). Snacka om att inte bygga på självförtroendet, å andra sidan tror jag många på de här sidorna tar sig själva och själva dejtandet på för stort allvar. Det tillhör vanlig hyfs att åtminstone svara på ett meddelande samtidigt som ett svar knappast är någon form av commitment, har sprungit på dylika menlösa varelser utanför dejtingsidorna också och det är tragiskt att beskåda. Eller så, återigen, är jag ett freak of nature som inte är värdigt ett svar... Fuck'em.
Som ni ser rullar mitt liv på exceptionellt positivt och inspirerande just nu, känns som allting verkligen är på topp. Tur att jag har min xbox att avreagera mig genom, en stunds lir skingrar tankarna allt som oftast...
