Drömtillvaro...
Min underbara granne fortsätter sina bravader, igår hade han ett ganska högljutt deeptalk med sin flickvän ute på balkongen vid 23.30-snåret då det typ i princip är dödstyst så det känns taktiskt bra om man vill att hela grannskapet ska ha koll på svartsjukan som råder i förhållandet. Idag tror jag banne mig han grillade på balkongen för det stank os något så inåthelvete i mitt vardagsrum där jag har balkongdörren öppen, nog för att balkongen i sig är inglasad men det verkar ju inte ge någon effekt. Jag börjar känna mig som en riktig surgubbe men jag kan inte rå för det, jag förväntar mig hänsyn och respekt från grannarna för det är precis det jag ger men de här hyresgästerna verkar inte riktigt tänka längre än vad näsan räcker. Tror nästan att det snart blir ett klagomål till bostadsrättsföreningen, vill inte att mitt vardagsrum ska stinka som någon pizzeria direkt. Hur svårt kan det vara att ha respekt för sina medmänniskor och tänka till ett varv extra? Säger som Slipknot, people = shit.
Dagen har annars ägnats åt fortsatt slappande, har plöjt några avsnitt Sons of Anarchy och även ägnat en del tid åt lite xboxande. Jag tankade ner första episoden av Telltales gestaltning av The Walking Dead i spelformat, bolaget har ju sedan tidigare gjort episodbaserade äventyrsremakes på Sam & Max och Secret of Monkey Island där de har fått gott betyg för insatserna. Måste säga att första episoden av The Walking Dead var något riktigt fräscht och uppfriskande, inget avancerat men ändå en spelglädje och en känsla som det var länge sedan man kände i ett spel. Det krävs inga större insatser från spelarens sida utan det är mer beslut som ska tas längs vägen, beslut som kan röra saker som ifall man ska ljuga eller inte eller vem man ska rädda i en knivig situation. Mycket välgjort hela vägen och det psykologiska har lika stort utrymme så som i TV-serien, det är konstigt hur snabbt man lever sig in i spelet och kom på mig själv att ljuga om min karaktärs bakgrund fastän jag i det läget inte ens hade en aning om vad som hade hänt honom. Fascinerande. Kul detalj i slutet av episoden är också att man får statistik på hur andra spelare valt vad gäller de kritiska valen, man ser vilken falang man tillhör och det var några där jag stod ut gentemot majoriteten. Helt klart värt att köpa, två episoder av fem är ute så långt.
Funderade lite över min ångest över pokern också och jag tror att mina nederlag i turneringarna tar hårt för att jag lägger ner mycket själ i varje turnering jag kör, jag spelar inte många utan fokuserar hårt på de jag kör och då blir besvikelsen större när det väl slutar bittert. Jag vill inte kalla det ren tilt för det rör sig inte om ilska utan snarare ledsamhet och uppgivenhet då jag "oväntat" nog känner mig orättvist behandlad, jag skulle ju inte i normala fall ta sådana ord i min mun då det knappast finns någon rättvisa i pokern men efter att ha nära-skjutit hare i ett halvår börjar det ta hårdare och hårdare. Jag tror ett break blir bra, släppa variansen och släppa olustkänslan för att sedan ta nya tag igen. Jag vet att mina belackare predikar om volym i spelet men jag har som sagt vare sig ork, tid, lust eller ekonomi att pressa in hur mycket som helst. Jag spelar som bäst när jag kanske kör max tre turneringar på samma gång då jag får tid att läsa in motståndarna och ta de tillfällen i akt som jag måste göra för att nå framgång, det som gör det extra frustrerande just nu är ju att jag känner att jag spelar bra. Jag har bra reads och hittar bra spots men det vill sig inte, oavsett nästintill hur bra(eller dåligt) jag får in det. Missförstå mig rätt, jag whinar inte om bad beats i synnerhet utan bara om mitt speltillstånd i allmänhet.
En fråga som jag brukar roa mig med att kontemplera över ibland i pokerväg är ifall jag skulle vara beredd att byta bort chansen att få dra ut mot att alltid vinna när jag får in det bättre d.v.s. ifall jag alltid skulle vinna om jag får in det bättre men alltid förlora om jag skulle få in det sämre. Vad man väljer i det här sammanhanget tror jag säger en hel del om en som spelare, nu är ju kanske svaret självklart för de flesta men ändå intressant. Jag vidhåller dock att skulle jag ha lite mindre otur skulle livet vara mycket enklare, i pokerväg i alla fall. Men det är klart, det är inte många Ax som skulle spelas då inte...inte allin pre i alla fall. Hela min fråga bygger ju alltså på att vi pratar om allin-situationer, om du synar upp det med AK och träffar K på flopp och allt åker in mot QQ så är det ju fortfarande din pott eftersom du har bäst hand när det väl åker in. Ja, jag vet inte om de här tankegångarna egentligen har något existensberättigande men det är sådana små bryderier jag roar mitt simpla jag med vilket fall som.
Fan, tror jag fått någon form av förgiftning av grannens grillos då jag känner mig lite lätt spejsad i huvudet...återigen, jag hatar folk...
