Same same...
Dagarna går i samma mönster numera, först jobba stora delar av dagen för att sedan totalt utmattad däcka i soffan hemma och inte komma i säng förrän alldeles för sent. En ond spiral som måste brytas och som jag gjort enfaldiga försök att bryta redan som det är men viljan är inte god nog, tyvärr är inte det här det enda området viljan lyser med sin frånvaro. Jag tror jag måste köra ner mig själv i en mixer eller springa in i en vägg så att hela jag skakas om ordentligt, att allt hamnar på rätt platser igen så att jag får lite ordning på torpet. Är ju så lätt att säga "Jamen, imorgon kör jag..." när det redan borde ha hänt igår...
På tal om igår kom jag häromdagen att tänka på mina första stapplande försök med pokern och mitt första möte med s.k. proffs, jag har ju spelat i kanske sex år eller något och de första givarna delades ut hos några vänner varefter jag till slut vågade mig till den lokala klubben för lite större startfält. Klubben var då HPK och boomen var på sin topp, turneringarna lockade runt 70 personer och det i en ort som knappt har 15 000 invånare. Riktigt imponerande och det roliga är att klubben fortfarande lever och frodas, en av de mer gemytliga och pokerälskande klubbar jag haft äran att bevista. Nåja, det var i alla fall där jag började spela turneringar live på allvar och nervositeten var kapital i början, största rädslan låg i hanteringen av kortleken då jag inte ens kunde blanda ordentligt. Rätt många svettningar, skakande händer och svartnanden framför ögonen senare började jag så smått komma in i det även om min arsenal av moves var rätt begränsad då.
Vartefter tiden gick började det surras om ett gäng grabbar från Västerås som var sponsrade och hade ett eget team, fatta hur stort det var att höra talas om och det tisslades och tasslades om dessa herrar titt som tätt. En dag visade det sig att de skulle komma och spela hos oss och att det skulle vara bounties på dom, respekten var total och när de väl klev in i lokalen vågade jag knappt möta deras blickar eller ens komma på tanken att tilltala dom. De klev in med den pondus som proffstiteln berättigar och jag såg en handfull kaxiga wannabes om jag ska vara ärlig, det lyste dryghet om dessa och den uppfattningen förstärktes vid borden då jag ett tag var rädd att belysningen i lokalen skulle ryka med tanke på hur högt de kastade markerna i luften varje gång de satsade. Hela deras kroppsspråk var provocerande lojt och jag satt mest och svor åt gossarna, ville verkligen sätta dit dom så fort jag fick chansen men om inte minnet bedrar mig åkte jag nog ganska fort just vid det här tillfället.
De kallade sig "Team Handjob" och hade en logga som bestod av tre staplar, två små vid sidorna och en hög i mitten som också hade en hand kupad runt sig. Ni förstår ju själva vilken symbolik som eftersträvades, även det spädde ju på mina ganska respektlösa tankar om individerna ifråga. Alla hade även mer eller mindre artistlika tilltalsnamn så som Näsan, Hef och Ryssen. Som ni märker lyser mitt dåtida förakt fortfarande igenom men döm min förvåning när jag under de kommande åren lärde känna dessa gossar bättre, de var ju banne mig de mest helylle jag någonsin träffat och ett riktigt skönt gäng av avslappnade snubbar. Idag är jag mer eller mindre god vän med flera av dom och det är egentligen där essensen för min lilla berättelse ligger, att för mig är det primära med livepokern det sociala och att det är rätt fascinerande hur mycket skönt folk det ändå finns i de här kretsarna trots att huvudsyftet är att ta pengar från varandra.
Lite ostrukturerat men likväl en liten anekdot, det är rätt många gånger jag mentalt gått tillbaka till det här första mötet och skrattat lite inombords. Snacka om att skenet kan bedra...
Rastlös är jag också, inte ens nätterna ger mig ro då jag haft väldigt svårt att somna varje natt under veckan och det beror ju vissa dagar delvis på det faktumet att jag tagit en powernap under kvällen men ändock känns det obefogat. Inte nog med det, de få timmar jag ändå sovit har jag drömt rätt hårt och det var som häromnatten när jag på morgonen insåg att jag faktiskt inte idkat cunnilingus hela natten lång trots att jag hade många färgstarka och detaljerade bilder av detta i huvudet. Det är ett brutalt uppvaknande om något... Nej, jag måste hitta ron någonstans och trots mina avslappnade övningar på kvällarna i form av xboxande och TV-seriegluttande vill det sig inte riktigt, jag vet inte vad som är problemet egentligen. Jag får väl försöka härda ut till semestern och hoppas att det avbrottet ger mig den nystarten jag behöver.
Ute i pokersfären är det rätt tyst för tillfället, bara rosjon som ryter åt SvS och LappRoffe som i vanlig ordning vevar åt olika håll. Det känns som att blev en form av vakuum efter den heta SvePof-debatten som rådde ett tag, nu har jag inte varit inne på förbundshemsidan på ett tag men ändå förvånansvärt tyst från det hållet. Jag sitter ju som bekant med i styrgruppen och där har det inte heller varit överdriven aktivitet, det tar sig säkert vad tiden lider. Superbloggen är rätt död just nu, dåligt med uppdateringar och debattämnen. Nej, som synes behöver vi lite mer action på olika håll men man ska kanske inte önska för mycket för snart står väl djävulen och knackar på. Vem djävulen i det här fallet är är det upp till var och en att spekulera om...
Nej, nu ska den här fan i alla fall leta upp duschen i vanlig ordning, känner mig extra smutsig idag då en kollega upptäckte en massa vita fläckar på skjortan på jobbet. Hade lite problem med att förklara varifrån dessa kom(no pun intended på "kom")...
