Skyrimmad och klar...
Jaha, lyckades bara för några minuter sedan knäcka main quest-linen i Skyrim, vill inte ens veta hur många timmar jag plöjt ner så långt då jag ändå har några till att avsätta för spelet innan jag anser mig klar med det. Riktigt grymt är det och nog lätt det största spelet som jag någonsin spelat, det finns ingen ände på innehållet och varierat är det trots en hel del kravlande i klassiska grottor och annat spännande. Det jag skrattade åt mot slutet var att det tog mig x antal timmar i spelet innan jag insåg att TV-serien Game Of Thrones bygger på samma koncept, med dovahkiin som drakfödd och så vidare. Snacka om att man är seg med associationerna ibland, kan inte ligga på topp jämt helt enkelt. Ni som ännu inte klivit in i denna fantasyvärld full av drakar och trolltyg bör göra det om ni har något uns av spelglädje i er och om ni gillar rollspel(nej, inte sängkammarvarianten), ni lär inte bli besvikna över omfattningen i det här fallet och om inte annat så är det bra eskapism från den brutala pokervärlden där en riktigt ruggig bad beat nog känns värre än en pil i knäet.
Poker, ja, detta otyg som fortfarande fyller mina dagar även fast framgångarna uteblivit helt i år. Efter min fina rusch mot slutet av 2011 har hela 2012 varit totalt intetsägande, jag har antagligen backat totalt även om det inte är så kapitalt brutalt då jag ändå lyckats bärga hem lite pengar längs vägen trots att de riktiga framgångarna uteblivit. Jag har varit nära flera gånger och fallit både på otur och ibland även otålighet, det känns bara som att jag är inne i en klassisk torska-alla-givna-lägen-mode. När det gick som bäst i höstas/vintras spelade det ingen roll om jag fick in degen som 90/10 eller 20/80, allt höll, medan nu håller ingenting. Ett av de senare exemplen är från freerollen på Aqva i söndags då priserna från segern i Pokerallsvenskan skulle fördelas, jag började med en stack på drygt 11k där stacken var baserad på antal starter. 55 spelare deltog och drygt 20 började med maxstack på 20k medan average var runt 16k direkt från start, jag fick en fin början och lyckades jobba upp mig till drygt 30k tack vare en aggressiv inställning. Ansatsen blev exemplifierad i en hand som Jeeman nog fortfarande surar över, jag hittar 75sp i sen position som jag limpar med bara för att se Jeeman slå upp det med fold till mig. Jag synar och floppen kommer K34rainbow, han bettar ut direkt och jag funderar en bra stund innan jag bestämmer mig för att floata med då jag är ganska säker på att han missat och då utifrån hans halvpottbet. Turn kommer en 5:a och jag är 90% säker på att jag har honom så när han bettar ut halvpott igen mer eller mindre instapushar jag, nu börjar han steka och fråga ut mig men jag håller mig lugn då jag är säker på fold. Döm min stora förvåning när han till slut hittar synen, jag är då helt hundra på att han tagit en väldigt marginell syn på med en A5 eller något dylikt men om jag förvånad över synen så är det ingenting mot min förvåning över att han synar mig med A-hög. Nog för att han plockat upp flushdraget på turn också men ändå, som tur är blankar rivern och jag kan sätta mig ner hyfsat omskakad. Riktigt udda spel och jag får till och med påhopp från Hef om min seger-whine, han menade att jag inte borde gnälla över att han synar mig tom och jag är nog beredd att hålla med även om chocken var rätt rejäl.
En sak som satte mig i rätt bra gungning direkt vid spelstart var att Aifus, som jag inte sett på år och dagar, yttrar följande det första han gör:
-Fan, Koivu, du ser ju riktigt fit ut!
Om ironi hade kunnats åskådliggöras för allmän åsyn hade den här situationen varit skolboksexempel, det bara osade ironi i hela rummet och jag blev lite semiknäckt över det hela då jag ju vet att jag lagt på mig en del men att jag inte tycker det är så farligt ändå. Är i och för sig i ett semikänsligt tillstånd just nu i största allmänhet, den kommentaren tog dock bra många timmar att få bort ur huvudet. Jag ska dock inte säga något egentligen då jag var på väg att dräpa mig själv när jag sprang på en kompis flickvän i affären och höll på att ställa den mest pinsamma frågan man kan ställa till en tjej, som tur var hann jag bita mig i tungan och avstyra debaclet innan det var ett faktum. Nåväl, tillbaka till pokern, jag fick alltså en bra start och lyckades hålla mig runt 30k tills vi var nere på fyra bord, efter att jag bytt bord började min kamp mot en av mina konstanta antagonister i form av Häggan. Jag vet inte vad det är men jag har supersvårt att spela mot karln, jag hade ett visst övertag på honom förut men nu är det som bortblåst. Han tar runt 8k av min stack i en halväcklig pott där jag floppar flushdrag som jag hänger på med till turn där det checkas och rivern ger ett vidrigt A som också checkas, självklart har han AQ där jag antagligen fått bort honom med ett bet på turn men jag vågade inte fullfölja. Efter det slaskar jag ner mig till runt 14k med blinds 400/800 där det blir en raise innan när jag hittar QQ, jag orkar inte fundera så mycket utan stoppar in det och får syn av Larsen som har TT. Lennart som sitter granne med mig säger att han lagt en tia men vad hjälper det när det ändå kommer en på floppen, jag plockar upp ett stegdrag på turn men rivern blankar och jag är ute. Det blev varken Vegas- eller Superweekendpaket för mig, bara att gratulera de fyra som lyckades ta hem priserna.
På söndagskvällen körde jag Steken i vanlig ordning och det började bra även där, jag jobbade upp mig till 18k från startstack på 7k under andra timmen bara för att sedan få in det med QQ i en trevägs-allin 99 och AK. Jag klarar mig till rivern innan ett avskyvärt A dyker upp och istället för en stack på 35k eller något dylikt är jag nere på 10k och tiltad, handen efter får jag QJsp och efter att en höjt och en annan återhöjt stoppar jag in allt bara för att se ytterligar en bakom mig ställa med push från de två första också. Händerna som är ute är TT, KK, JJ och så min QJ då, jag får en drömflopp i form av ATx med två spader men efter att turn blankar och rivern parar bordet är jag ute och lika glad var jag det för jag hade inte orkat börja om efter QQ-torsken vilket som. Men som sagt, hade det här varit för ett halvår sedan hade jag vunnit båda dessa potterna och antagligen hela turneringen...
Vad gäller Pokerallsvenskan har det förekommit en hel diskussioner både före, under och efter tillställningen vad gäller Club Aqvas deltagarantal där motståndarna klagat på att vi har en fördel av att vara så många. Det här snacket kan jag bli lite sned på då jag inte tycker att en aktiv klubb ska bestraffas eller bespottas ur prestationssynvinkel, Västerås är ju ändå bara sjätte/sjunde största stad i landet och i så fall kan jag tycka att det är pinsamt att de andra större städerna inte får ihop fler spelare än oss, de har ju en folkmängd som borde skapa underlag för åtminstone minst lika stort antal spelare som oss. Vi hade alltså 55 som deltog totalt under säsongen och 50 i finalen, vi mötte Lepok som fick ihop 34 spelare och utifrån uppgifter jag fått hade vi alltså 60% av startfältet men fick till slut 79% av poängen i finalen. Det är ett exempel och ett annat som någon drog var att vi under de sista tre slutspelsomgångarna hade tre olika vinnare så så otroligt överlägsna kan vi inte ha varit trots vårt "ofattbara" övertag i manskapsväg... Jag håller med att det kan bli en viss snedfördelning men samtidigt tycker jag inte att man vid eventuella framtida Pokerallsvenskan-tävlingar ska börja begränsa deltagarantalet för klubbarna, det är ju gemenskapen det grundar sig på och om då bara t ex 10 spelare får delta blir det ju knappast samma sak som nu. Nog för att vi höll ihop som lag rätt ofta men självklart blir det en hel del internt tjafs ändå, idiotförklaringarna haglade mellan varven och nästan värst blev det för oss i finalen då nästintill hela finalbordet var vårt när de flesta blev disconnectade. En spelare kunde dock fortsätta spela och nyttjade detta till att sno så mycket marker han bara hann, inte särskilt sportsligt men bara ett exempel på hur svårt det ändå är att få ihop ett lag och få lagandan att hålla hela vägen. Ska vi alltså straffas för att vi har duktiga och engagerade pokerspelare i vår klubb som gärna vill hjälpas åt att föra klubben till framgångar? I think not.
Bilen har ju inte strulat något på sistone men jag fick ändå lite hicka efter att ha bytt till sommardäck i veckan som gick, tror ni inte jag fick ett felmeddelande om tryck i däcken igen och ni som minns förra gången har väl knappt slutat skratta än antar jag. Vis av erfarenheten drog jag till första bästa mack men olärd som jag är fick jag diskret smyga därifrån då jag inte förstod mig på luftslangen, multifunktionell my ass. Nästa mack hade dock en logisk luftpump som jag kunde nyttja och förklaringen till det hela var att däckbytarna antagligen skiftat fram och bak så trycken blev skeva, jag försökte justera detta efter bästa förmåga men är fortfarande inte helt nöjd då bilen inte känns helt stabil att köra samtidigt som det låter rätt mycket om framdäcken. Jag får väl ta en ny runda vid en ledig luftpump när jag jobbat upp tillräckligt med självförtroende igen...
Idag betalade jag in mig till Superweekend i Tallinn, jag hade ju hoppats på att vinna ett paket någonstans eller att få köpa ett till rabatterat pris men lyckan verkar inte stå mig bi så jag gör slag i saken och slår till på egen hand. Det är rätt mycket pengar för mig att lägga ut på en enskild turnering men jag anser att det är värt det samtidigt som dessa resor alltid är riktigt roliga, det får bli en minisemester helt enkelt i mitten på juni och så får vi hoppas att jag sparat ihop till en rejäl klonk under våren. Utöver det är det nog inte så mycket poker kvar i liveväg innan sommaruppehållet, jag känner mig lite mätt för stunden och ska försöka roa mig med lite annat. Nätspelet kommer jag nog att hålla igång fortsatt trots att det går tungt, imorgon blir det nog t ex en liten sittning med Wettis som troligtvis kommer över för lite spel.
Nu återstår inte så mycket mer för dagen än att duscha mitt bleka lekamen och sedan intaga fosterställning i sängen...be safe out there, people...
