Småpul...
Har sugit på Pokerallsvenskan-karamellen ett par dagar nu, känns fortfarande riktigt skönt och nu återstår bara att spela om klubbpriserna på söndag. Vore inte alls fel att klämma ett Superweekend-paket eller ännu hellre en gratis vecka i Vegas, dock är inte mina förutsättningar de bästa då jag bara har fyra starter av tio möjliga eftersom jag varit på resande fot så mycket och antalet starter ligger till grund för startstacken i livefinalen. Jaja, får väl lita till mina mytomspunna klonking skills och kanske klä lokalen i lite SvS-marknadsföringsmaterial så att jag känner mig som hemma d.v.s. påloggad på SvS-klienten som är det enda stället som min poker fungerar på för tillfället. Igår körde jag Wiggen-turneringarna men dock utan framgång och idag fick jag roa mig med LL i dryga timmen innan det tog slut, vet inte med det i åtanke om jag egentligen springer bra någonstans överhuvudtaget. Det är ju en PAF-kryssning till helgen igen men den hoppar jag nog denna gång, måste få lite tid på hemmaplan också och bara få slappna av. Jag har fortfarande en handfull tjänsteresor innan semestern samtidigt som jag planerar att åka till Tallinn för lite Superweekande i mitten på juni...
Idag var jag en sväng hos läkaren och fick för första gången i mitt liv bli hanterad av en läkare som är yngre än vad jag är, det kändes lite småabsurt faktiskt och det är väl då man inser på allvar att man är gammal. Illa. På eftermiddagen hann jag också med att byta från vinterdäck till sommardäck, bättre sent än aldrig och nu är min Audi rustad för sommaren på allvar. Det ska bli riktigt trevligt att blåsa till Finland i den och få än mer mil under gummit, älska verkligen känslan av att köra den här kärran. Varje sådan tanke får mig dock att minnas Saaben och det är med lite sorg i hjärtat jag påminns om dess öde, utbränd och övergiven längs en sketen väg mitt ute i ingenstans. Nog för att hon bråkade men så illa var det inte att hon förtjänade ett dylikt öde, stackaren.
Kvällarna har ägnats åt lite xboxande och i mina senaste små eskapader på den fronten har jag insett att jag nog är en ganska envis gamer, det framgick ganska tydligt också på tjänsteresorna då det på flyget fanns spelet "Vem vill bli miljonär?" och jag hade pillat på det förut men den här gången bestämde jag mig för att verkligen ta mig hela vägen. Jag satt fem timmar med det på flygresan ner utan att klara det, tilten var kapital då jag kände mig bad beatad ett flertal gånger eftersom jag både lärt mig många frågor utantill samt kunde en hel del rakt av. Som ni förstår gav jag mig inte utan fortsatte på hemvägen och efter en dryg timmes spelande då lyckades jag äntligen bli miljonär, frågan är om det var värt att lägga ner sex timmar på den bedriften. Det är där essensen finns i allt mitt achievement-jagande i spelen, jag kan ge mig fan på att knäcka spelet och jag ger mig inte förrän jag gjort det. Här hemma har jag ju t ex de senaste dagarna ägnat några timmar åt att klara av en bana i ett spel utan att dö för 50 s. k. gamerscorepoäng, inte värda ett piss på något sätt utan mer bara en bekräftelse för mig själv att jag är dum i huvudet och har alldeles för mycket tid.
Nu ska jag dock leta upp sänghalmen ännu en gång, hade lite härliga drömmar senaste natten och det enda problemet med sådana är att man vaknar upp. Vi får se om fortsättning följer i natt...
