ASPW...
Ännu en vecka lagd till handlingarna, känns som en vecka motsvarar ungefär en dag numera då allting går i ett med tusen aktiviteter på agendan. Jobbet tar som sagt mesta tiden och resorna avlöser varandra där, dags för en ny kommande vecka igen men det blir i alla fall en långhelg med påsken så man får tid att vila ut en aning.
Igår var jag i alla fall iväg på ett större event ute på slätterna i Närke, det var dags för ASPW som den här gången inte drog överdrivet mycket folk utan enkom 33 glada fiskar dök upp för lite samkväm och dobbel. En startstack på 30k och 40-minutersperioder bådade gott vad gällde spelvärde för pengarna, jag fick ett tufft startbord där nivån var hög på spelet och de flesta visste vad de sysslade med där speciellt två stycken spelare några placeringar innan mig höll i taktpinnen till en början. Tyvärr hamnade jag i den så för mig numera världsberömda kortkylan när det gäller större liveturneringar, jag gav foldandet ett ansikte med mitt evinnerliga skjutande av korten mot mitten av bordet. Tror de andra spelarna blev en aning tiltade av mitt konstanta frustrerade muttrande, när jag hamnar i dylika lägen låter jag min frustration komma ut i ett konstant ordflöde för att på något sätt lätta på trycket.
En som definitivt skulle bli lagom glad på mig var Sandra Bo som satt mittemot, vi hade haft en hel del trevligt konverserande innan men så kom dagens vidrigaste hand. Jag har AQo som jag höjer upp med och får syn av bl.a. henne, floppen kommer AQ5 med två ruter och jag jublar inombords. Jag slänger ut ett förstrött bet som hon dock gör en minhöjning på, lite varningsklockor börjar ringa men jag känner ju inte att jag kan ge upp handen i det här läget så jag synar. Turn kommer en K och jag ruttnar lite i sinnet, vore ju så typist ifall hon hade AK och drog ut mig där och då. Jag checkar för att se vad hon gör och hon lägger ut ett lika stort bet som hennes höjning var på flopp, jag funderar en stund innan jag bestämmer mig för att köra allin. Min tanke är att ifall hon också har AQ så kanske jag kan få bort henne med en push, jag gömmer mig i min huvtröja och ber till gudarna om nåd men hon steker en bra stund och frågar mig om jag har JT för stege innan hon till slut tar synen. Vad hon har? 55. Hon har lurat upp mig på läktaren så det heter duga, jag orkar inte ens säga mitt patenterade "One time!" utan är mentalt redan ute när rivern visar en Q till.
Samtidigt som jag blir chockad över utgången på handen är det inget mot vad Sandra blir, för mig ser det ut som att hon är på väg att börja gråta över besvikelsen och hon är riktigt skakig om händerna. Jag känner mig som världens as samtidigt som jag vet att ingen av oss gjorde något galet, ärligt känner jag dock där och då att jag hellre hade förlorat handen när jag ser hur hårt hon tar det. Som tur är hämtar hon sig så sakteliga så jag kan börja känna en viss livsglädje jag också, poker kan vara rätt brutalt ibland. Min upphämtning blir dock inte så långvarig då jag efter lite olika försök till att komma in i turneringen tappar ner mig till 25k igen från de 55k jag hade efter handen mot Sandra, frustrationen är total då jag aldrig ens får chansen att göra några spel och kortsnittet är värre än någonsin.
Nästa nyckelhand kommer när frustrationen är på topp och jag har 54ru på BB, en höjning från eav slaskpellarna på bordet åtföljs av en syn från den andre av dessa så jag tar chansen och hänger på trots att det är oekonomiskt egentligen. Floppen kommer dock 424 till min stora glädje och döm min förvåning när första killen trycker in allt sitt i världens överbet av potten medan den andre ställer bakom också, jag har ju egentligen inget att fundera på men tänker ändå till en stund innan jag synar också. Första killen har 56kl och den andre AQo, när turn kommer Tkl börjar jag nästan grina men efter att rivern blankat är jag uppe på dryga 50k igen. Efter det är det runt 40-60k som jag befinner mig hela tiden, jag gnetar på trots att frustrationen över spelet håller på att bryta ner mig helt.
Sakta men säkert dör folk och vi närmar oss finalbord, det är sagt att vi kör ner till åtta personer eller till 23.30 innan vi bryter för dagen. Det är ju en av spelarna som är värre än oss andra att ta spelara av daga och det är den tidigare nämnda Sandras pojkvän Chrille som har hittat sitt livs rusch, han kombinerar bra känsla för spelet med ett makalöst kortsnitt och en sjuk träffbild. Vad han än gör så blir det rätt och vad han än spelar träffar han sinnessjukt bra, han går från 30k till 120k på i princip en timme vid det första bordet vi delar. Vid det andra fortsätter han på den inslagna banan och fortsätter att bara bygga och bygga, när vi är nio kvar har han runt 300k av 990k i spel och äger turneringen totalt. Jag vill ju egentligen inte ens gå upp mot honom och som tur är hindrar korten mig från att ge mig ut på några äventyr, tills jag hittar JJ på BB. Blindsen är 800/1600 och jag har runt 70k i stacken, jag tror det är en som slår upp det till 3,2k med två syn bakom och när det kommer till mig inser jag att jag måste slå upp det ytterligare så jag gör det till 20k eller något liknande. Alla foldar fram till Chrille som går allin, jag instasynar och han viker upp AKru. Alla vet vi ju hur det ska sluta med tanke på hans äckliga run-good och visst, floppen kommer direkt med en K och efter en blank turn och river åker jag som nia.
Ganska tom och utmattad inser jag att jag inte är sugen på någon mer poker den här helgen och bestämmer mig för att åka hem trots att boende är redan bokat och betalt, jag småpratar lite med folket på plats innan jag tar mitt pick och pack för att rulla hemåt. På vägen ut möter jag en av finalbordsspelarna som bestämt sig för att stanna trots att han inte har ett rum så jag spontanskänker min plats åt honom för att jobba in lite karma för framtiden, hoppas han njöt av min bädd och det eventuella sällskap han fick där. Jag var nämligen lovad all-in av en av polarna som var med på resan...
Rätt bittert uttåg var det måste jag säga, kämpade på bra men dog alltså återigen på målrakan och det känns som att det börjar bli lite av signum för mig numera. Att jag håller i det bra bara för att dräpas mot slutet när det väl börjar gälla, igår hade jag faktiskt hellre dött mot Sandra än suttit och slitit i x antal timmar till bara för att bli coinflippat åt helvete av Chrille. Jaja, det som ändå gör det hela värt det är alla underbara människor man springer på, vet inte om det är något speciellt med vattnet i gnällbältet men det känns som att det finns extra mycket kärlek och värme ute på de vidderna. Eller så är det jag som känner mig så hemma med de whine-aktiga lätena de lämnar ifrån sig... Nädå, finns mycket människor med goda hjärtan där, det är sådant jag hämtar livskraft ifrån och det är alltid trevligt att få en rejäl påfyllning på den fronten. Ingen nämnd, ingen glömd. Tack för ett trevligt arrangemang än en gång och väldigt trevligt sällskap även om min vistelse blev kortare än tänkt, kommer dock fler chanser.
Ikväll körde jag Steken men åkte efter 40 min i en setup där jag på SB har 89 och synar en höjning från knappen, floppen kommer Q76 med två hjärter och jag synar ännu ett bet från knappen. Turn kommer Thj och stegen är ett faktum, efter ännu ett bet från honom går jag allin och han synar med AKhj. Tack och godnatt. I fredags var jag på Aqva och körde månadsfinalen där men dog också efter att ha sprungit in först med AJ mot AA och sen tiltställt med Q5o mot AA, very well played av mig. Pokern är inte på topp just nu som synes och som tur är hinner jag inte spela alltför mycket heller, det går dock bra för Aqva i Pokerallsvenskan vilket inte är helt oväntat då vi dominerar spelarantalsmässigt. Dock är det lång väg kvar än och vi har haft en hel del tur så här långt, vore dock riktigt episkt om vi kunde ta tredje raka titeln och vi kommer att göra allt vi kan för att så ska bli fallet.
Utöver detta har jag tvingat mig igenom Mass Effect 3 men hela den biten kräver nog ett separat inlägg med tanke på all dramatik kring slutet, var länge sedan det var ett sådant ramaskri över ett spels innehåll. Rekommenderar dock hela spelserien starkt då tredje delen inte är dålig på något sätt utan tvärtom, det är ett riktigt bra spel även om det självklart har sina brister. Jaja, vi får ta det vid ett annat tillfälle. Nu ska jag börja leta upp kudden, dags att försöka sova ikapp några timmar inför kommande vecka då det stundar en till tuff arbetsvecka. Kostar att ligga på topp helt enkelt...
