Tagit mark igen...
Har varit iväg på en tre dagar lång tjänsteresa och landade på hemmaplan igen igår kväll, det är alltid trevligt med dessa små utflykter och jag lyckades faktiskt med två intressanta(?) konversationer vid båda incheckningarna:
På vägen dit:
När jag precis kliver fram till bagageinlämningen får jag följande sagt innan jag själv ens hinner öppna mun:
- Till Tallinn?
Sjukt nog symboliserar jag kvicktänktheten för en gångs skull och svarar:
- Är det SÅ uppenbart?
Efter det tappade hon talföret och mumlade något om att hon såg det på väskan, hitta en logik i det om ni kan.
På vägen hem:
Jag har precis ställt bagaget på bandet och killen bakom disken frågar:
- Is that your hand luggage?
Och jag svarar samtidigt som jag lyfter upp min datorväska för beskådan:
- No, this is my hand luggage, that is my real luggage.
Nu ska han försöka vara rolig så han säger följande pekandes på min datorväska:
- So what is that? Your fake luggage?
Killen behöver gå en komiker-kurs, det är uppenbart om något.
Utöver detta flöt allt på bra och jag är som sagt hemma igen, dock har bilen som ni vet börjat bråka redan och det fortsatte till viss del idag. Halvvägs till jobbet börjar bilen pipa om att trycket i däcken måste kollas så jag får snällt vända för att köra tillbaka en bit till närmaste mack, sjukt nog har jag aldrig kollat lufttrycket själv så jag är lite nervös inför det hela men har min storebrors tidigare givna instruktioner ringandes i öronen. Jag kliver fram med bestämda steg till skåpet med luftbehållarna och tar med mig en till bilen där jag med lätt hand skruvar av skyddet på luftventilen och kollar trycket, det ser bra ut men vill ändå dubbelkolla mot det som är angivet som rekommendation. Dessa uppgifter sitter ju på insidan av förardörren så jag kliver åt det hållet till och...what the fuck?!?! Det är inte min bil! Jag har i min förvirring gett mig på fel bil, paniken blir total och jag skyndar mig tillbaka till däcket för att med darrande händer försöka skruva på skyddet. Till min förfäran ser jag hur bilinnehavaren med passagerare kommer ut från macken så jag får släppa skyddet och låtsas som ingenting, det måste ha sett riktigt skumt ut och trots deras misstänksamma blickar lyckas jag genomföra en Oscar-värdig rollprestation där jag låtsas som om det regnar och fortsätter med mitt. Till min stora lättnad åker de iväg och jag kan andas ut...
I pokervärlden verkar det ha tagit ordentlig fart i Svepof-debatten under min frånvaro, det är en överväldigande massa av åsikter och tankar som väller ut över bloggarna och forumen. Det hela kokar väl ner till hur man ska kunna ha en intresseorganisation som stödjer och driver frågor åt medlemmar som i statens ögon bedriver illegal verksamhet, med det i åtanke är ju ett samarbete med SvS än mer avlägset. Det är en svår nöt att knäcka och jag tror nästan jag har en för naiv bild av det hela, att jag i någon avlägsen vrå av hjärnan tror och hoppas på att det går att få till någon form av samarbete med SvS men det är antagligen kört. Ställer man det då på sin spets och frågar mig om vad som egentligen är viktigast för mig, ett stort SM eller legal klubbpoker är svaret ganska enkelt. Valterego hade en del tankar om att splittra upp förbundet och det är en bra idé även om jag tror att det kan skapa en ännu större klyfta mellan "proffsen" och "klubbfolket", ett SM i proffsens regi skulle bli en klubb för inbördes beundran i mina ögon. Som det är nu är ju till och med ett inköp på 10k för mycket för den genomsnittlige klubbspelaren... Nej, något lär hända med förbundet om det ska vara värt att ha kvar det, tror det absolut viktigaste är att enas kring vad syftet med förbundet är. Först efter det går det att börja fila på detaljerna...
Pokermässigt är jag riktigt kall numera, inte mycket går min väg och det som förut var fina setups till min fördel har blivit till en tveeggad klinga där det numera är mitt huvud som ryker varje gång. Lite tröstlöst då variansen gärna kunde vara lite mer stabil och inte bara vara antingen eller, det skulle bädda för ett mindre labilt psyke även om jag numera manifesterar motgångarna i ljuvlig apati snarare än blint raseri. Sitter precis och kör Good William Hunting på SvS men har väl inga förhoppningar överhuvudtaget, väntar mest på att få busta så jag kan gå och laga lite kvällsmat och matlåda för imorgon. Being Koivu.
