Storstadsäventyr...
Jag vet att det går år mellan mina inlägg i bloggen men jag har helt legitima skäl till det hela då jag faktiskt har ett icke-liv utanför pokern(som dock också är mer ett icke-liv än något annat), jag var i alla fall upptagen med representation både tisdags- och onsdagskvällen. Torsdagskvällen handlade mer om att överhuvudtaget hålla mig vaken länge nog tills det var acceptabelt att gå och lägga sig, det blev med andra ord en väldigt tidig sänggång då. Fredagen ägnades åt några timmars tiltpoker på Aqva innan jag får in det med öppet stegdrag samt flushdrag på turn mot toppar med nästbäst kicker, tyvärr blankar rivern och boven i dramat vid namn Hef kan raka in mina markar med ett nöjt leende. Jag hade någon form av övertag på honom förut psykologiskt men nu har han mig som i en ask varje gång vi möts, frustrerande...
När lördagen väl grydde bar det av till storstaden för lite uppstartssnack inför Pokerallsvenskan 2012, eftersom Aqva är back-to-back mästare vill vi ju gärna vara med och påverka upplägget så att vi får den absolut bästa möjligheten till att ta en trippel. Från vår klubb åkte jag och Rogga71 medan Tobbe och Ola från HPK slog oss följe i samåkandets goda anda, vi hittade till hotellet utan några större problem och hade spikat tidsschemat perfekt då incheckning hann avklaras i god tid före mötets start.
Väl på mötet är det väl åtta eller nio klubbar som är representerade och det blir inte så mycket till diskussioner, det blir ganska snabba beslut i de flesta av frågorna och vi enas kring ett upplägg som de flesta nog är nöjda med. NB, med JJ i spetsen, har spetsat till prispotten ordentligt i år så nu finns det än mer mervärde att hämta för varje klubb så jag tror ju knappast att det blir en walk in the park för oss även om antagligen kommer att mönstra det mest talrika laget av alla. Jag tror dock att våra chanser är riktigt goda då vi har många riktigt duktiga spelare i klubben, jag räknar dock inte in mig själv bland dessa i detta sammanhang då jag mer eller mindre tillhört bottenskrapet de båda två tidigare åren som denna tillställning avnjutits. Efter mötet var det ett par timmars break innan det var dags att inta Klubb Oden för lite pokerspel, vi passade på att fylla magarna med lite kinabuffé innan drabbningen och det var rejält mätta som vi intog lokalerna.
Jag fick tre Västeråsare vid mitt bord samt Bjoelle och hans polare Nisse(eller något sådant) så det var ett rätt bekant bord på så sätt, vad hjälpte det dock när mina kort var helt ospelbara och de få gånger jag försökte något var Näsan inte sen att hänga på i positionen efter. När floppen sedan levererar ett totalt värdelöst utfall kontra mina egna kort var det bara att ge upp varje pott, jag förblödde sakta men säkert och jag trodde att räddningen kom när vårt bord splittrades men eländet fortsatte på nästa bord. Jag hade lyckats dubbla upp min shortstack en gång på det föregående bordet med KK mot en hand som jag till och med glömt, på det andra bordet orkar jag inte till slut utan ställer in med J4hj från mittposition med 8BB och tyvärr får jag syn av KQ. Lyckan står mig bi då jag träffar en J och ännu en uppdubbling är ett faktum, om än med en påtaglig känsla av konstgjord livsförlängning. Efter en stund bryts även det andra bordet och jag hamnar vid mitt tredje för dagen, väl där rekar jag av motståndet och ser att jag delar duken med bl a en kvinnlig pokerreporter. Hon och hennes sällskap är väl i milda ordalag dyngraka och jag har redan tidigare noterat deras närvaro då deras amazonskrik fyllt lokalen till och från, det dröjer inte länge förrän jag hittar AQo i UTG-position så degen åker in. Just den här kvinnan ifråga trycker dock även in sitt och jag inser att jag nog måste flippa duktigt för att överleva, mycket väl viker hon upp 99 men jag känner mig rätt trygg ändå för jag känner att även jag måste vinna en flip live någon gång. Floppen visar upp ett underbart A och turn blankar enligt plan, rivern chockar dock med en nia och jag är nere på smulor. Det jobbiga är att Printern, som sitter vid samma bord, har muckat en nia också så det var en fin enoutare hon återdrog med... I nästa hand är jag auto-allin med skräp och min turnering tar slut där och då...
Min rums- samt resekamrat Rogga71 går dock till slut och vinner turneringen, stort grattis till honom och han är ett ytterligare bevis på att det lönar sig att sova med mig då hans fru gjorde det när vi var iväg till AOPW och hon vann den turneringen. Nu är bara frågan, vem vill sova med mig vid framtida events?
Efter turneringen blev det lite häng med Bjoelle innan vi drog iväg till ett kebabhak för lite nattmat, dock gick inte kebaben att kalla kebab samtidigt som bänkarna var ett hån mot oss lite mer rundlagda. Jag kände mig brutalt fet när jag försökte klämma mig in i de allför snävt tilltagna sittutrymmena, som tur var kände just Bjoelle likadant så jag slapp känna mig som den enda feta i sällskapet. Efter det var det nattadags och efter att ha intagit en kaotisk frukostbuffé på söndagsmorgonen bar det av tillbaka till Västerås, jag hade en orolig känsla i maggropen över det faktum att jag lämnat Minttu ensam hemma i över ett dygn. Hon brukar kunna protestera på ett rätt kraftfullt sätt och mina onda aningar skulle visa sig besannas...
Väl hemma på söndagen blev det slappande framför TVn fram till att Febern började på SvS, den var dock snabbt avklarad trots bra kortsnitt och bra spel men vad göra när man blir ägd i pott efter pott och inte kan göra annat än spela korrekt poker även om det drabbar ens stack på ett negativt sätt. Enda trösten i eländet var att jag samtidigt kunde avnjuta en grym fotbollsmatch på TV i form av Chelsea - Man U, tyvärr förlorade inte Man U även om ett oavgjort resultat var det bästa som kunde hända Liverpool men Liverpool är ju sin egen största fiende just nu. De spelar som små menlösa djur och fick ju bara oavgjort mot Tottenham igår trots ett ganska massivt spelövertag...men men, låt oss inte dra iväg på sidospår, söndagen var inte avklarad än.
Efter fotbollen bestämmer jag mig för att köra Steken också men även där är jag riktigt kall, korten går inte min väg och jag blöder sakta men säkert till döds. Efter ett litet procentbyte med Torax inser jag dock att jag måste skärpa mig vilket jag också gör, jag gnetar på och hittar till slut lite uppdubblingar så att jag landar på runt 11k som ger mig en plats runt mittplatsen i fältet, jag plockar upp 9Thj och tar en syn på en höjning pre. Floppen kommer 873 och jag bettar ut runt 2/3 av pott bara för att få en klickraise mot mig, även om det kostar ytterligare en 1/5 min stack bestämmer jag mig för att ta synen. Ding. Turn kommer en sexa och jag checkar segervisst till motståndaren som inte är sen med att trycka in allt sitt, jag tar en snabb syn men med en jobbig känsla i maggropen. Jag får se 77 hos fi och som väntat dräps jag å det grövsta då rivern levererar en till sexa, så vidrig smäll i solar plexus i det läget då jag jobbat mig upp på ett disciplinerat sätt och får in det ungefår så bra som jag någonsin kan men åker dit ändå. Med smulor kvar lyckas jag dock dubbla upp en gång innan jag får in det med KJ mot QJ pre, bara för att fullborda förnedringen förlorar jag den och funderar djupt i mitt sinne "Hur fan gör rosjon egentligen?".
Som om inte den tilten var nog börjar jag rota runt här hemma och går fram till min bag som jag haft med mig till Stockholm och drar upp dragkedjan på den bara för att mötas av en luktchock, kattfan har levererat sin payback efter min långa frånvaro hemifrån och besudlat min väska inklusive innehåll med sin urin. Ursinnig talar jag allvar med katten innan jag dumpar henne i ett hörn för att skämmas, hon försöker resten av kvällen initiera kel men jag avvisar henne från alla former av gos. Någon måtta får det vara, jag stänger henne ute från sovrummet på natten också och får höra en hel del skrap och pip bakom dörren innan hon lugnar ner sig. I morse hade hon insett fakta och höll sig på sin kant, nu började dock mitt hjärta smälta och jag kunde inte åka hemifrån utan att ha rett ut det hela med henne så jag lockade till mig henne precis innan jag åkte för lite kel så att det inte skulle vara några hard feelings oss emellan. Nu när jag väl anlänt på kvällen verkar hon inte ha utfört några fler terroraktioner i alla fall, al-Katta får hon nog heta framöver för det är en psykologisk krigsföring hon bedriver. Tur att jag är mer för make love not war annars skulle det gå illa för denna pälsboll...
Jag hade tandläkartid imorse men tror ni inte att fanskapet till tandläkare gått och blivit sjuk, bara att boka ny tid och dra sig mot jobbet. Väl på väg till jobbet inser jag att tiden jag bokat är samma fredag som jag ska till Irland, bara att boka ny tid. FML.
På vägen hem från jobbet var jag iväg och kikade in en Audi A5 och provkörde rackaren också, det är nästan så att jag är beredd att slå till. Den har gått 12 000 mil och är av årsmodell -08, priset för den var 214k medan de skulle ge 30k i inbyte för min 9-3 Sport Sedan -05 som gått 20 000 mil. Låter detta som rimliga priser? Jag är ju en total nybörjare när det kommer till dessa bilmässiga affärer, jag blev till och med förvånad när jag fick dra iväg och provköra på egen hand. Jag kollade i backspegeln om snubben stod och vevade med armarna eller stod och ringde polisen men allt var lugnt, jag blev inte arresterad när jag väl dök upp igen med bilen i samma skick som vid avfärd.
Blev ett ganska långt inlägg men det får ni leva med, ni får ju kvalitet före kvantitet i alla fall. Jag ska nog pallra mig ner i tvättstugan nu för att hänga upp en förhoppningsvis fräsch väska på tork, wish me luck.
