Alternativa skepnader...
Pågår en viss debatt just nu på lite olika forum om det gamla vanliga, vem som är mest putt på vem, men jag orkar inte ge mig in i debatten av olika skäl utan kan bara hänga upp mig på en del av argumentationen som framförs. Det hävdas nämligen bestämt att det sättet man agerar på nätet på nästintill intet sätt är kopplat till den man är på riktigt d.v.s. agerar du som ett svin på nätet så gör det inget så länge du är en hyvens kille ute i verkliga livet. Ingenting skulle kunna vara mer främmande i min värld än detta, jag är den jag är och jag är det överallt där jag är. Fint va? Konsensus är att i vilken form eller skepnad jag än förmedlar mig själv och mina tankar, åsikter och känslor så är det något jag ska kunna stå för oavsett i vilket forum jag ställs till svars. Kallar jag någon idiot på nätet ska jag kunna stå för det ifall samma person står öga mot öga med mig, för mig finns inga separerbara delar av livet där det i vissa delar är fritt fram för vilket beteende som helst som sedan inte ska ha någon konsekvens i andra delar.
Tidigt fick jag inpräntat i mig t ex det fula i att ljuga, mor min har otaliga gånger berättat om hur hon ljög för läraren i skolan om att orsaken för att en av hennes bröder inte kommit till skolan var för att han ramlat och slagit i huvudet. Vad tror ni hände min mor nästa dag? Hon ramlade och slog i huvudet, sensmoralen i hennes berättelse är alltså att ljugande inte för något gott med sig och passar man inte sig så råkar man själv illa ut. Det är i alla fall min tolkning och jag försöker ha detta i åtanke i mitt liv, i mitt agerande oavsett situation och miljö. Jag anser att ifall man nu har något att säga om en individ så bör man göra det direkt till denna individ ifall man kan stå för det, annars bör man nog hålla sin nätta mun stängd. Hyckleri är en synd för mig och något jag verkligen strävar efter att aldrig fångas i själv, jag har säkerligen omedvetet hamnat i situationer där man kan kalla mig hycklare men i det väsentliga tror jag inte man kan sätta epitetet hycklare på mig.
Detta gör att jag tycker att allt detta larviga tjafsande är ganska menlöst, ibland känns det som att jag är tillbaka på ungdomens skolgårdar där olika grupperingar tisslar och tasslar i olika ändar för att ibland drabba samman i ett snöbollskrig eller en brottningsmatch. Precis som då står jag även nu vid sidan om, då mest för att jag var mobbad men nu för att jag själv inte vill vara en del av det hela. Jag vill inte bygga mitt liv på negativ energi där det mesta cirkulerar kring att svartmåla fienden och upphöja de mina egna, jag är mer för att leta upp de andra som står som åskådare till spektaklet och se till att istället fokusera på saker och ting som faktiskt ger mig något positivt i retur.
Hela min skoltid byggdes upp kring negativa känslor där varje dag var en strid mot krafter som ville förminska den jag var, det jag stod för och det jag presterade. Ända sedan den tiden har jag lovat mig själv att aldrig mer hamna i den situationen och inte heller ställa mig på andra sidan, vara den som trycker ned någon som är för snäll eller för kraftlös för att orka sätta emot. Än värre är det när grupperingar riktar in sig mot en individ, när de i sin ryggradslöshet söker upp den de anser svagast för att försöka projicera sina egna tillkortakommanden på denna individ. Problemet är bara att det oftast är tvärtom, det är den starkaste de hittat och därmed även den de måste samla alla krafter de har för att knäcka. I mitt fall var de på väg att lyckas men jag bet ihop, fann styrkan i mig och bär upp ärren med stolthet numera även om de vid tillfällen blottar de svagheter jag åsamkats genom det beteende jag utsatts för.
Med detta i bakhuvudet är min poäng egentligen den att jag inte förstår hur människor kan gå in så hårt för att försöka trycka ned varandra och svärta ner tillvaron för andra, varför inte bara vara och låta de man inte riktigt går ihop med leva sitt liv i fred? Början till det hela är dock i mina ögon steget man tar när man inser att man är sig själv i alla lägen, det går inte att skylla ifrån sig genom att påstå att beteendet på nätet är separerat från beteendet i verkliga livet.
Det bör varje mentalt kapabel och mogen vuxen människa förstå, allt annat är bara larv.
