AOPW recap...
Jag sitter här i soffan, hungrig, mör, törstig, trött, med ett uns av huvudvärk, ett antal kronor fattigare men ändå med ett leende på läpparna för ännu en skön pokerhelg är avklarad. Det är en form av social prostitution att åka iväg på dessa evenemang eftersom jag betalar för umgänget i och med spelinsatserna, möjligheten att få tillbringa tid med alla sköna karaktärer som befinner sig i kretsen kring spelet där alla på något sätt liksom är sig själva för ett ögonblick just när de är med sina gelikar. Eftersom jag dock oftast åker hem med mindre pengar men med ett tillfredsställt sinne måste jag väl definieras som torsk eller? Det ställer ju begreppet "fisk" i ett helt annat ljus, ett avsevärt mer obehagligt sådant för jag vill nog inte vara torsk oavsett sammanhang. Nåja, låt oss som seden kräver ta det från början till slut:
Lördag
Efter min holmgång på Aqva på fredagen var jag lagom pigg på lördagsmorgonen när jag klev upp och började förbereda avfärd, det var knappt jag hann med alla bestyr innan jag fick styra stegen mot bilen. Väl där mötte Plumpa upp för att nyttja min parkering med sin bil eftersom min silverpil fick äran att agera färdmedel, lite sena börjar vi rulla mot Taal som också skulle med och old school som han är så ringer han prick 10.00 och undrar var fan vi är. För er som inte förstår så hade jag alltså sagt att jag skulle vara där kl.10.00 för att plocka upp honom, lite skamsen försäkrar jag honom om att vi bara är minuter bort. Efter att ha plockat upp honom styr vi nosen mot E18 och börjar färden mot slutmålet...
Efter en angenäm resa anländer vi vid hotellet som är spelplats för helgens dramatik, mycket folk har redan anlänt för den inledande lunchen och efter en snabb tur upp på rummen letar vi oss ner till restaurangen för lite mingel. Många bekanta ansikten dyker snabbt upp så som Snygg-Stefan, båda Sandrorna, Hygglo och självklart både Mickisarna där de två sistnämnda sköter det mesta av det praktiska i att få allt folk inhyst och på plats. Därefter är det dags för lite sopplunch innan själva spelet ska ta sin början och vi blir serverade en väldigt delikat sopplunch som vi i Västerås-gänget, där även Slimace och Helen anslutit sig, intar tillsammans med Sandrorna. Efter en stunds trevligt samkväm är vi ivriga att sätta igång så vi följer strömmen uppåt i komplexet och landar på andra våningen där borden står uppställda och klara, direkt i entrén får vi dra varsitt seating-card och jag hamnar på bord 4 plats 7 om jag inte missminner mig.
När alla väl satt sig tar jag en snabb titt runt bordet och inser att några bekantingar slagit sig ner och däribland Josef som jag mötte på finalbordet senast i Berga Open, Lisa som jag vann min nyckelpott mot i Berga samt Sandra Bu som fick platsen direkt till vänster om mig. Till höger om mig fick jag hotellets ägare som verkar vara något av en kuf och jag är ganska snabb på att tillskriva honom en roll som fisk, jag försöker dock luska lite från Sandra vad för bild hon har av hans spel eftersom det känns rätt bra att ha koll på snubben man har direkt till höger om sig. Efter lite formaliteter tar spelet sin början och första given delas ut, jag känner mig taggad men samtidigt avslappnad och mest bara förväntansfull då jag hoppas på en klockren dag av poker-orgasmer. Tyvärr blir det inte riktigt så. Slår ni upp ordet "kortkall" i ett ordlexikon hittar ni en bild på mig, uppgiven och gråtfärdig. Jag tror jag aldrig någonsin vikt så många händer som jag gjorde under lördagen, jag viker och viker och viker tills jag får ont i handleden av den monotona rörelsen av att kasta korten i mucken.
De få gånger jag hittar något marginellt spelbart får jag ingen som helst träff på flopp och försöker jag mig på ett cb eller ett move får jag direkt omslag utan något annat val än att mucka handen, under de sex-sju timmar jag till slut får spela hittar jag en handfull par där det högsta är TT och så en AK och en AQ. Utöver det är det bara skräp och okoordinerade kort, frustrationen är total och väldigt påtaglig hos mig där jag känner mig som en boxare på defensiven där varje jabb mot min block sakta men säkert nöter ner mig mot den oundvikliga knockouten som till slut ska komma.
Några timmar in i turneringen får vi in en ny spelare till vänster om Sandra och han känns skum direkt, inte så mycket för utseende eller spel utan mer för hans tillstånd. Han känns halvt väck och sitter mest i sin egna lilla värld, en tung huvudvärk verkar plåga honom också varför han sitter med ansiktet begravt i händerna mest hela tiden. Han är dock med mycket och ofta i potterna och härjar, han har stack att spela aggro vilket han också gör framgångsrikt varpå han flera gånger visar upp bluffar även om han någon gång också hittar en hand. Vid blindsen 300/600 slår han upp det till 1 200 från UTG men får sedan en push på runt 8-9k från mittposition av Peder, han som slog ut mig från HPK Open på bubblan och som jag självklart inte glömt. Det foldas fram till mig och jag har väl runt 28k i stacken och tittar ner på AQhj, min första tanke är att jag måste syna men jag är ju samtidigt rädd för den labila killen i UTG-position. När jag väl sitter och funderar på hur jag ska göra med markerna för syn i handen utbrister han helt plötsligt "Jag synar!" och alla blir som fågelholkar, han inser sitt misstag och ber om ursäkt men redan nu är det försent för mig. När jag vet att han kommer att gå med känns min AQhj än svagare då det får mig att tro att jag mycket väl kan vara uppe mot AK(eller iaf Ax) hos en av motståndarna samt en färdig hand hos den andre, jag vill så innerligt vara med då den handen är som paradiset för mig efter min korttorka men jag mäktar inte med att ta synen. Nu går turen över till Sandra och hon börjar också fundera men återigen säger labila killen högt och tydligt "Jag synar!", ännu en gång ett agerande out of turn och än en gång ber han om ursäkt. Sandra funderar en bra stund hon också innan hon viker, nu får vi äntligen se vad för händer som finns ute och den labila killen viker upp 99 och Peder JJ. Floppen kommer med två hjärter, turn blankar och river kommer ett J vilket ger Peder potten...det sjuka är dock att jag hade dragit in en stege på rivern även om floppen mer bäddade för en flush, Sandra visar också upp AQo och jag blir mer bitter än någonsin. Hade inte UTG-killen utannonserat sitt agerande hade jag varit med i handen och antagligen minst dubblat mig.
Efter den tunga smällen biter jag ihop och fortsätter jakten på den perfekta handen men det tar aldrig slut på de kassa löven, jag får ingen som helst chans att komma in i matchen och dör sakta men säkert inombords. Inte nog med att korten suger musten ur mig, Sandra är på min BB hela tiden också vilket jag påtalar för henne flera gånger lite käckt men inte hindrar det henne från att vara på den nästa varv för det. Det trista är att jag aldrig någonsin får chans att försvara den då händerna är så absurt dåliga samt att både mitt självförtroende och min stack är stukade med utvecklingen som varit. Till slut med blinds 400/800 och ante på 100 hittar jag ATo i hyfsat tidig position, i mina ögon är det ett monster större än Godzilla i det läget då jag knappt sett två klädda kort samtidigt fram tills dess så jag trycker in mina 19k efter en limp innan. Tyvärr instasynar Sandra medan labila killen muckar efter en stunds kontemplering, det blir fold för resten och jag vet ju att jag är körd. Mycket väl, hon viker upp AA och den sista livsgnistan inom mig kastar in handduken. En blank bräda senare får jag lomma iväg för att bandagera mina nedslitna vrister, ärketilten är total.
Efter att ha tiltat av mig börjar jag invänta starten av nästa sit'n'go och det tar sin lilla stund så jag passar på att följa huvudturneringen en stund, Plumpa hade åkt innan mig redan så de vi hade kvar att hoppas på var Taal, Slimace och Helen varav den sista sprang bäst av de tre så långt. När vi väl börjar få ihop folk till vår lilla gryta får Slimace tyvärr respass han med från huvudturneringen och slår sig därför ned tillsammans med oss, det är en salig blandning av fisk där Mike sin vana trogen visar sig vara en av de största. Det blir en slaskafton utan dess like, vi får se prov på icke-tidigare-skådade-färdighetsuppvisningar där till och med Labero skulle klia sig i huvudet över hur mycket man kan trolla med knäna. Sett till spelet verkar det som att ju färre outs man har desto starkare hand och detta efterlevs till minsta lilla stavelse av nästintill hela bordet, det är väl bara jag, Chrille och Fraallan som håller oss passiva. Jag går bra till en början men åker på en fin suckout av Snygg-Lars, efter halva turneringen lyckas jag dock återhämta mig och tar till slut en tredjeplats efter att ha sprungit in i Plumpas AA sent.
Knappt hinner vi andas ut efter den grytan innan det är dags för nästa, vi blir tio personer i den varav Zacke är en och han är nog den mest energiska herrn jag någonsin stött på. Under grytans gång blir jag bara mer och mer desperat i mina försök att åka ut för jag är helt matt av föreställningen, inte en sekund går utan att någonting händer kring honom och det sjuka är att han haft den nivån i säkert fem timmar. Jag blir utmattad bara av att sitta bredvid och titta på, han är inte otrevlig på något sätt men mina sinnen bara översköljs av rörelser och ljud så när jag väl åker på bubblan i grytan känner jag ingen bitterhet utan mest bara lättnad över att komma ifrån intryckskakofonin. Lite bitter var jag dock då Helen var chippo medan jag och den andre som var kvar var hyfsat korta så bubblan var inte alls given, tyvärr hade jag dubblat den andre strax innan då han drog ut med A7 mot min AK men jag hade också dragit ut hans JJ med 88 innan så det var väl rättvist. Nåväl, en aning bitter var jag eftersom Helen drog ut mig med A4 efter att jag floppat ett set i femmor med 55 på hand, hon drar in en runner-runner färg och krossar mina drömmar om en prisplats. Efter den brutala behandlingen från både spelet och motspelarna valde jag att lägga ner för dagen/kvällen/natten och sökte upp min tältsäng på rummet som jag delade med Helen, hon var också redo för att nanna kudden så vi intog John Blunds drömland efter lite småsnack.
Söndag
Efter lite mer än väl lovligt stor dramatik på morgonen letar vi oss till frukosten och hinner precis inta den innan andra dagens spel ska påbörjas i huvudturneringen, Helen är kvar där och ligger tvåa av 21 spelare medan Taal åkte ut strax innan spelet avbröts för dag två. Det som kan nämnas kring avslutet av huvudturneringens första dag var att Helen var inblandad i en lite tumultartad situation då det i en av de sista händerna för dagen blev kalabalik, detta efter att hon tydligen återhöjt potten pre och fått ett ställ emot sig. I det läget har hon tänkt högt och sagt något i stil med att "Jag tror inte jag kan syna...", motståndaren har i det läget trott sig höra att hon ska syna varpå han stolt slängt upp sin AA eftersom han trodde att det var dags för showdown. Helen börjar protestera högljutt och tävlingsledningen tillkallas, Helen menar på att handen hans är död eftersom han muckat den medan motståndaren hävdar att den ska fortfarande leva och att hon ska syna hans allin eftersom hon sagt "syn". Tävlingsledningen tillkallas och efter lite dividerande tas beslutet att hans hand ska leva och att den spelas öppet varpå Helen får ta sitt beslut, hon har AQ och viker självklart. Spontant kan jag tycka att en hand som felaktigt slängts in i mucken, öppen eller dold, är en död hand men så finns ju tillägget i reglerna där det pratas om bedömningen av risken att det begåtts ett uppenbart misstag. Vad är "uppenbart"? Är ett hörfel som i det här fallet uppenbart? Jag vet inte, jag satt inte vid bordet och vet inte alla turer men håller nog i slutändan med om att bedömningen blev bra. Han fick sitt straff för att han inte hade full koll på spelet genom att hans hand inte dog men blev öppen istället samtidigt som Helen fick en fördel då hon just fick se hans hand innan hon agerade, det blir dock riktigt konstigt när det blir lägen som dessa men det gäller att ha fingertoppskänsla.
Huvudturneringen sparkar igång på utsatt tid och en halvtimme senare kör även sidoeventet igång där vi fyra Västeråsare som åkt ur huvudturneringen tar ett nytt skott, jag hamnar på ett helt ok bord där jag bl a har Mike och Fraallan som motståndare. Turneringen i sig blir lite turboaktig då vi har 10k i marker med 20-minutersperioder, det blir en viss chock jämfört med huvudturneringen där startstacken var 30k och perioderna 40 minuter långa samtidigt som vissa nivåer är borttagna i sidoeventet. Jag harvar på runt 10k en bra stund men lyckas jobba upp mig till 15k innan jag får in allt med AJ mot Fraallans A8 pre, min hand får hålla och jag är uppe på 30k men lyckan är kortvarig då jag i nästa hand bluffar bort 10k. Nu kommer min andra upplevelse av regeltolkningsdramatik för helgen, blindsen är 700/1400 och big blind är inte vid bordet, det blir fold till mig på cutoff och jag slår upp det till 4,1k och samtidigt som jag gör det anländer BB till bordet där hans kort fortfarande ligger vid hans marker. Nu utbrister Josef "Du hann precis, de håller på och försöker stjäla din blind." varpå jag blir för paff för att orka opponera mig, enligt de regler jag känner till dör handen om spelaren inte sitter på sin plats så fort utdelningen av korten är klar. Jag vet att jag hade all rätt i världen att påtala detta men jag ville inte vara den som är den samtidigt som jag tycker att antingen SB eller UTG borde ha rakat in handen i mucken det första de gjorde innan spelet i handen hade påbörjats.
Nåja, delvis får jag skylla mig själv men jag tycker bordet i sig ändå var väldigt passivt i denna för mig självklara regeltolkning. Det blir i alla fall fold till BB som tar syn på min raise, mest för att han har en stor stack och har råd antar jag. Floppen kommer i princip blank för mig då jag har 42 och får träff på 4:an som dock är lägsta kortet, jag hinner dock knappt bedöma brädan innan BB annonserar all-in och jag har inget annat val än att mucka handen semitiltad. Tilten blir total några händer senare när jag vaknar upp med AKo på BB och Taal i UTG-position slår upp det till 4k med blinds på 500/1000, det blir fold till mig och jag pushar mina 15k. Han funderar inte länge innan han tar syn med...9Thj...och det för typ 2/3 av hans stack. Jag förstår inte mycket men jag förstår vad som komma skall, floppen 457 följs av en sexa på turn och en åtta på rivern. Grattis. En näve i bordet senare reser jag mig kokande och deklarerar till Plumpa, som också åkt ur, att vi drar hem.
Vi drar till rummen och packar ihop våra prylar och innan vi drar säger vi farväl till folket i spellokalen där Helen går riktigt bra i huvudturneringen där de är typ 14 kvar i det läget, Taal har ju fått mina marker att leka med i sidoeventet så han är hyfsat med där så ingen annan kan hänga på oss då Slimace är den andra chauffören för helgen. Plumpa och jag rullar hemåt, lite småbittra i bilen men efter en middag på Pizza Hut lättas sinnena upp en aning för att fullständigt explodera av glädje när vi också plockar upp lite lösvikt på ICA Maxi längs vägen hemåt. Jag landar hemma runt 17-snåret, totalt utmattad men ändå nöjd med en trevlig helg där pokeräventyret avslutas med det roliga beskedet att Helen till slut tog hem hela turneringen. Stort grattis till henne får en stor kämpainsats på många plan! Stort tack till arrangörerna också som genomförde ett eminent evenemang utan några större hickups längs vägen, allt flöt på bra och tiderna kunde hållas utan problem. Well played! Tack också till alla pokerspelare som var där, det är ju vi/ni som gör allting så roligt trots att ekonomin får lida i omgångar. Vore det inte för det sociala skulle inte livepokern existera i denna relativa småskalighet för jag kan nog tala för 90% av de som var där när jag säger att det sociala är det primära i sådana här fall, man är där för att umgås med sunda(nåja) och väldigt trevliga människor. Tack för att ni finns, fiskfucks!
