Pokerkoma...
Nu har jag äntligen tid och ork att skriva lite igen efter en av de mer pokerintensiva veckorna på länge, det har ju inte bara varit SM på Unibet utan jag har kört andra onlineturneringar samt årets HPK Open under helgen också. I Unibets SM körde jag eventen mörkpoker, shorthanded, main och deepstack men det utan någon som helst framgång där jag i det förstnämnda knappt har koll på hur man spelar och föll offer för både blinds och bluffsugna motståndare. SH gick väl bra till en början men jag hade lite otajming i mina aggressionstendenser samtidigt som jag hade en hand där hela kroppen skrek push men jag vågade inte, jag ångrar det än idag då motståndaren vid tillfället, Wheelinho, precis åkt ur main samtidigt så tilten var ett faktum. Lägger man till vetskapen om att han är aggressiv i sitt spel och att handen i sig hade en del tecken i sig så borde jag ha fullföljt men vek som jag är vek jag på turn, tror som sagt än idag att jag hade honom. Main tog slut för min del efter en timme när jag får in mina dryga 6k av startstacken på 10k som jag har kvar med QQ på en T-hög flopp mot JJ, turn blankar men rivern ger honom tvåoutarn. Oerhört bittert men det var inget mot vad Wettis fick erfara, han hade letat sig hem till mig för lite grind och hans utdragningar var rätt brutala de med. Bland annat turnar han nötstegen i en hand där han får in allt i en pott för nästan dubbla average mot topptvå som träffar kåk på rivern, uppgivenheten var ganska påtaglig i min lägenhet vid det laget. All heder åt honom dock som bet ihop och kämpade sig vidare, tyvärr dog han precis innan första dagen skulle avslutas där han fick in det med pocket mot AQ. I deepstacken slutligen går det helt ok för mig tills jag spelar spekulativa händer och floppar monsterdrag, i det första fallet tappar jag halva stacken med J5sp när floppen kommer 346 med två spader och i det andra fallet tappar jag andra halvan när floppen kommer Q-hög med två klöver och jag sitter på QJkl. Känns inte som att jag ska slinka någon av dom, synd att dragen bara inte satt mot motståndarna som i första fallet hade tvåpar och i andra set. Även detta årets SM blev därmed alltså en smärre besvikelse, jag tror inte jag något av åren som Unibet arrangerat ens har lyckats med en cashning vilket känns sisådär. Borde vara min tur snart tycker jag...
Fredagskvällen i förra veckan ägnades åt månadsfinal på Aqva och det var en deepstackvariant som avklarades men mitt deltagande blev hyfsat kort som vanligt, inte så otroligt förvånande när jag t ex i en hand lyckas lägga nöten på rivern efter att ha betat och fått omslag. Jag hade en dubbel bellybuster där jag var så fokuserad på den lägre stegen att jag helt missade den högre som kom på rivern, motståndaren visat nöjt upp sin hand efteråt då han hade samma som mig vilket fick mig att reagera och inse mitt misstag. Hef var det som plockade mig till slut i olika omgångar, jag hade ett visst psykologiskt övertag på honom i tidernas begynnelse då jag lyckades dräpa honom rätt ofta men nu är det helt tvärtom. Jag är hans bitch, utan att överdriva. Enda positiva med uttåget i den turneringen var att jag fick åka hem på en gång eftersom jag inte var turneringsvärd den här gången, inget ont som har något med sig. Det sköna var att jag kunde åka hem och ladda för helgens stora begivenhet istället, HPK Open, som är den årliga storturneringen som körs på HPK och som är en mer eller mindre klassiker i de här krokarna då det är en av de få turneringar som faktiskt körts regelbundet sedan pokerboomen.
Jag anländer till klubben på lördagen strax innan starten som är satt till 13.00 och acceptabla 41 personer har letat sig ner för en hel helg av pokerorgasm, turneringen är väldigt spelvänlig då perioderna är 40 min och startstacken på 30k. Jag får ett till synes äckligt bord och då för att jag har en trio luriga spelare vid det i form av Inho, Mördaren och P2 men sjukt nog blir det inte alls så illa som jag trodde i actionväg. Kan nog mest bero på att katalysatorn Inho ägnar större delen av de första timmarna av turneringen åt att följa Liverpool-Everton i ett angränsande rum... Jag får väl ingen hejdundrande start men bygger sakta men säkert på min stack, mesta tiden ägnas åt att bara observera spelet och samtala lite smått med klientelet vid bordet där även snygg-Stefan finns med. Den nästan mest intressanta som händer under den första dagen är mellan två händer, jag sitter i godan ro med mobilen framför mig då jag spelat lite Wordfeud för att få tiden att gå när jag plötsligt ser att den börjar blinka eftersom LordSpace ringer. På klubbarna häromkring finns det en regel att handen dör om mobilen ringer eller om du svarar i den, jag tänker dock att det är lugnt eftersom vi är mitt emellan två händer men samtalet blir så pass långt att nästa hand hinner påbörjas och medan jag pratar tittar jag ner på min hand och ser...KK. Helvete. Jag vet att min hand är död men hoppas vid gudarna att jag kanske kan slinka med ändå, ack är dock hoppet snabbt ute(och det med all rätta) då P2 väser "Koivus hand är död!" och jag får snällt mucka min hand samtidigt som jag fortsätter med samtalet. Jag observerar spelet så pass mycket under samtalets gång att jag ser att det är raise pre, att floppen kommer J-hög med en del action där det sedan även bettas ut på turn med fold som följd. Vid det här laget har jag pratat klart och kan besviket slänga upp min muckade hand och utbrista "Kolla vad jag var tvungen att lägga!", då tittar snygg-Stefan upp bakom skärmen på sin kepa med ett snett leende och viker upp sin hand...JJ. Saten hade floppat JJ och jag hade besparats på om inte en utåkning så i alla fall en rejäl decimering av min stack, tacka pokergudarna för denna synkronicitet! Fick väl höra några "Being Koivu" i bakgrunden efter det...
Första dagen fortsätter i ett ganska stilla tempo för min del där jag inte riktigt har något minne av några händer direkt, jag hade inget överdrivet kortsnitt och var väl inte inblandad i några dramatiska händer direkt. På något oförklarligt sätt överlever jag första dagen som en av 16 spelare där min stack på 56k inte är något att hurra för överdrivet mycket men jag ligger hyfsat med då blindsen är 800/1600, det är bara att åka hem och vila så gott det går innan kampen fortsätter på söndagen. Den andra dagen blir dock en helt annan femma i kortsnittsväg då jag under de två-tre första timmarna lyckas med bedriften att plocka upp bl a sju JJ, en AA och ett par KK och QQ för att krydda anrättningen ytterligare. Det innebär ju att min stack börjar röra på sig så sakteliga men det är egentligen två nyckelhänder som får den att verkligen ta fart, den första är mot Chrille från Askersund där jag på knappen höjer upp till 3xBB med JTo. Jag har varit på hans blinds rätt ofta och han har tvingats gång efter annan så jag blir inte förvånad när han slår om till till totalt 8BB om jag inte missminner mig. Jag känner mig lite busig så jag synar och får se en flopp i form av K7J, den bettar han ut men på något sätt plockar jag upp att han inte känns så vidare värst stark så efter lite betänketid synar jag bara med för att se vad turn kommer med. En till sjua landar och nu sätter Chrille igång att fundera, först frågar han hur mycket jag har bakom för att sedan även kontrollräkna potten. Återigen har jag bara någon form av read på honom att han verkligen inte är stark så när han pushar känns det som att han gör det för det är det enda sättet för honom att vinna handen, checkar han till mig kommer ju jag att göra motsvarande och då kan han inte syna. Jag lägger ihop ett plus ett och får tre så min syn är rätt klar i slutändan även om det är i princip för min existens, lättnaden är oerhört när jag hör honom säga "Bra syn..." och se allmänt uppgiven ut. Han viker upp A6 och jag ber för allt jag är värd att rivern ska blanka vilket den också gör, nu spottar jag upp mig till runt 150k och hela jag är en karta av gåshud efter den handen. Jag var skapligt nöjd med min read och blev nästan lite skakis efter det hela...
Den andra nyckelhanden kommer en stund senare när snygg-Stefan och jag hamnar i en duell, jag har 88 på SB som jag höjer upp med efter att han limpat på knappen. Han tar syn och floppen kommer 87Q och jag jublar, efter en lite diskret check till honom bettar han ut och jag tar syn. Turn kommer en halväcklig J och jag checkar igen bara för att se honom betta ännu en gång, nu pushar jag dock in allt och får en instakall från honom. "Må han inte ha 9T!" hinner jag tänka men till min stora lättnad visar han upp 77 för ett lägre set, jag känner mig lättad men samtidigt lite taskig för det är bland det vidrigaste du kan åka på i coolerväg i mina ögon, set mot set. Det är så självklart att allt ska in samtidigt som man i princip är död med det lägre setet, det är ett sådant psykiskt trauma att gå från triumf till totalt nederlag på en sekund. Nå, brädan blankar och jag får se en snygg-Stefan lämna bordet i vredesmod vilket jag förstår mer än väl. Efter det fortsätter jag min färd där två QQ i rad håller på att ställa till det lite för mig, med den första lyckas jag plocka Peder(även han från Askersun) på en del marker och när jag får den andra QQ efteråt på knappen tänkte jag att jag skulle vara lite sneaky så jag limpar bara med när det är foldat till mig. Anledningen är att BB i det här fallet, P1, spelat sin standardmässiga psykpoker med allin-pushar på 50BB pre sedan en bra stund tillbaka. Jag hoppas ju på det även denna gång men Ante på SB synar med också varpå P1 bara checkar, floppen kommer 7T7 med två klöver och jag vet inte vad jag ska tycka. Ante bettar i alla fall ut en aning varpå P1 ställer och jag känner att jag måste banne mig syna, sjukt nog synar även Ante bakom och det är lite skrämmande då han sitter på en stack som nästintill motsvarar min. På turn kommer klöver A och vi båda checkar, river ger ännu ett A och ännu en check från båda. Ante visar upp 72o och P1 96kl, jag blir alltså spöad av båda händerna och får se 60k av min stack på 250 landa hos Ante som ägt min rumpa ända sedan han omlokaliserades till platsen till vänster om mig. Som tur är bryts vårt bord strax efteråt då finalbordet ska ta sin början...
På finalbordet tar jag det passivt och har bra kontroll på motståndet, jag tycker inte det är något skräckinjagande sådant bortsett från Mördaren och Peder som känns som de absolut farligaste motståndarna. Mitt självförtroende är stort då jag som sagt spelat bra innan och har haft ett bra kortsnitt, dock dör det senare ut helt så jag får inrikta mig på att hålla stacken stabil och stjäla mellan varven. Till slut vaknar jag upp med QQ och slår upp det pre med syn av Bengt B, floppen kommer K-hög med två spader och nu gör Bengt ett rätt oväntat move och går allin som förste man att tala. Nu börjar mina kugghjul snurra i huvudet och då jag vet att Bengt är en rätt riskbenägen spelare känner jag direkt att det spelet är mer eller mindre idiotiskt om han har träff på K, vore han stark borde han låta mig få ta kommandot då han är väl medveten om att jag är en aggressiv spelare och cbetar med de flesta händer. När jag väl börjar prata lite med honom sitter han även stel som en pinne och det som egentligen var klart för mig från första början blir än klarare d.v.s. att jag har honom, jag tar synen och ser honom vika upp QJsp. Jag hinner knappt klappa mig själv på axeln för ännu en formidabel read innan turn ger honom färgen och jag är död, den smällen blir oerhört tung då potten var för 1/4 av markerna i spel och med den stacken hade jag kunnat dominera bordet rätt rejält. Nu var jag istället en skadeskjuten men stolt finne, vi är ju kända för vår sisu så även om jag blödde själsligt bet jag ihop och försökte hitta inspirationenun igen. Det dröjer inte alltför länge innan jag hittar AJo på BB och Peder som sitter på SB pushar med orden "Har du hittat en hand så har du...", den redan självklara synen blir ju inte mindre klar efter det. Tyvärr blir han den siste som sätter satsen i mitt sönderpenetrerade anus då han lyckas träffa en femma för dråp av sinnestiltad finne, det är bara för mig att resa mig och lämna lokalen som bubbelpojke. Oerhört bittert och oerhört tungt efter den turneringen jag ändå hade, med det finalbordet och den stacken jag hade trodde jag på mycket mer än så. Jaja, det är väl bara att ta bryta ihop och komma igen som de säger. Stort tack till arrangörerna dock då det var lika eminent som vanligt och radarparet Tobbe och Ola skötte markservicen och turneringsledandet exceptionellt bra, alltid en angenäm upplevelse att bevista detta evenemang. Grattis även till Peder som slutligen blev segrare i turneringen, snacka om att marginalerna är små. Peder himself skulle nog dock vilja tillstå att jag även hade dessa på min sida då han t ex vek TT mot mig efter att jag pushat med AT en stund efter att mina QQ blev dräpta, han menar att han borde ha tagit synen och att jag då hade varit ute.
Söndag till och med igår har kvällarna ägnats åt att följa main i SM då en del lokala förmågor lyckades ta sig långt där den bästa placeringen blev en 18:e plats har jag för mig, nu ikväll blir det nog till att köra Lillördag samt Nordic Championship på Nordicbet där JJ slängt med sex SuperWeekend-paket för att krydda anrättningen en aning. Kan jag plocka en av dessa är veckan räddad....
