Relationsdrama...
Just nu är jag i en icke-beundransvärd trend vad gäller mina relationer, oavsett vilken form av relation det rör sig om känns det som att det är på väg att krackelera. Jag har fått min lojalitet ifrågasatt från flera olika håll inom loppet av några veckor och det smärtar då det är bland det viktigaste för mig när det gäller folk jag bryr mig om, för dessa är jag beredd att göra det mesta och när mina principer ifrågasätts utan anledning känns det inte bra. Jag pallar "enfrontskrig" men när det börjar bli både två och tre fronter blir det kämpigare, känns som att jag när väl fått grepp om en situation flippar det ur i en annan. Jag får hoppas det lugnar ner sig så att jag kan få andas lite också, jag har en del nya relationer på gång också men även där springer jag på minor känns det som och det helt omotiverat. Jag är inte en man/pojke som baserar mitt agerande på spel eller stundens ingivelser, jag har tyngre kompassriktning än så. Jag tror en hel del på vissa av dessa och hoppas jag får mina förhoppningar infriade, det gäller bara dock att jag inte pissar sönder allting längs vägen.
Kvällen har annars ägnats åt två turneringar på SvS, Afterwork och Djupingen. Båda slutade hyfsat brutalt där jag i AW lyckades ta mig förbi över halva startfältet när jag vaknar upp med TT i SB och det är foldat fram till mig. Jag slår upp det och får omslag från BB, jag ser det som standardmove och pushar med efterföljande syn om än efter en stunds funderande. Han visar upp AQ och jag lever fram tills rivern där en äcklig dam dyker upp och dödar min levnad i den turneringen, lite bitter tänker jag att jag inte ska spela mer ikväll men råkar sedan även registrera mig för Djupingen. En snarlik historia utspelar sig där då jag kämpar med stacken och efter att ha lyckats hitta en uppdubbling längs vägen för jag 99 en bit in i andra timmen och efter en raise och en syn på den innan mig slår jag upp det ytterligare, dock får jag en push från ursprungshöjaren som motsvarar 90% av min stack och när synaren också ställer(om än för mycket mindre) tror jag att mina 99 är helstekta. Döm min förvåning när ursprungshöjaren stolt visar upp AQo och den kortare stacken slänger upp 77, ugh säger jag. Inte blir det bättre av att brädan fyrfärgar sig i spader och jag hade tagit hem potten på det då en av mina nior var av spader och endast 77 hade en själv, riktigt surt för då hade jag haft en fin stack. Istället plockar jag upp AJo några händer senare och när det återigen höjts innan mig hittar jag pushen med efterföljande syn av AQ från höjaren, blank bräda och sagan är alles. Nu har mitt tidigare flyt i turneringarna definitivt vänt, får nog ta det lite lugnare framöver och försöka nöta mig tillbaka till formen.
Jag har även kört lite xbox och då i form av Deus Ex:Human Revolution, en form av stealth-FPS med RPG-inslag och intrycket blir bättre och bättre ju mer jag spelar. Det har en skön variation i uppdragen och valfriheten är stor i hur jag löser saker och ting, jag kan ta det försiktigt och smyga mig igenom allt eller bara ösa på med eldkraft om den känslan faller på. Det kan nog bli många trevliga kvällar med det spelet, det tragiska är dock att spelhösten ser vidrigare ut än någonsin och då alltså i positiv bemärkelse. Stortitlarna avlöser varandra under september och oktober, jag vet inte var jag ska hitta tiden att spela allt och jag tror jag redan har lagt in förbeställningar på runt 10 spel. Ett angenämt problem måhända men det gäller ju att få tiden att räcka till...jag har ju mycket meningsfulla sysslor så som poker, TV-seriegrind, spelande, slappande och annat att roa mig med. Tur att jag inte har flickvän, då skulle jag aldrig hinna något...kan kanske vara just på grund av detta jag inte har flickvän. Ett moment 22 typ. Fast det är klart, skulle en kvinna mot all förmodan falla för det här patetiska exemplaret av alfahanne så kan jag vara beredd att både prioritera om och slopa några aktiviteter...
Nu måste jag hitta sängen, sömnskulden växer för varje timme.
