En till vecka kickar igång...
En seg måndag är härmed lagd till handlingarna och det är väl ingenting som kommer att återges i historieböckerna som en händelserik och signifikativ dag direkt, det är ganska mycket business as usual just nu där det bara maler på i vardagens ekorrhjul. Jag lyckades regga mig till djupingen ikväll också men ingen lycka, jag försökte spela stabilt men efter att med en hyfsad stack åkt på en torsk med AK mot QQ allin pre tog modet slut en aning. Det tog inte lång stund förrän allting åkte in med KQ efter limp och raise, får syn av ursprungshöjaren och han visar stolt upp 55. En blank bräda senare får jag kasta in handduken och roa mig med annat...
När jag var på väg till jobbet i morse åkte jag förbi ännu ett av dessa bilvrak som titt som tätt hamnar till synes oskadda(mer eller mindre i alla fall) i diket längs vägen, de ligger där i ett antal veckor innan de bara är borta en dag. Jag förstår ju att det här ofta rör sig om okynneskörning med stulna bilar eller något dylikt och jag har för mig att det finns någon regel som polisen följer där de inte får frakta bort en bil innan det gått ett visst antal dagar, det är dock inte där mitt tankeproblem ligger. Det är mer i det faktum hur dessa bilars skick förändras vartefter tiden lider, de första dagarna ser bilarna som sagt mer eller mindre oskadda ut men ju fler dagar som passerar desto mer skadegörelse blir det på bilarna bara för att oftast avslutas med en total utbränning av vraket. Det är här det dyker upp x antal frågor hos mig:
A) Vilka är det som ger sig på dessa bilar?
B) Varför gör dom det?
C) När gör dom det?
D) Är de helt störda eller?
Jag kan för mitt liv inte förstå vad man kan få ut av att slå sönder en främmande bil mitt ute i skogen, är det några extrema dampungar som rymt från något forskningslaboratorium? Eller är det några knarkare som i sina haschdimmor får för sig att bilen är ett hot? Om det rör sig om ungdomar, planerar man dessa utflykter via en flash mob eller något? Nej, jag förstår inte överhuvudtaget hur dessa människor är funtade för jag har svårt att se hur älgarna våldför sig på bilarna så pass att de börjar brinna. Då måste det röra sig om extremt het äl(g)skog...
Och på tal om meningslös vandalism är ju scenerna från England riktigt sjuka att se, hur kan normala arbetare helt plötsligt få för sig att de har rätt att stjäla TV-apparter och annat spännande? Det mest sjuka är att de dödar varandra under dessa räder, t ex blev väl tre män ihjälkörda när de försökte försvara sin mack mot plundrare. Är det värt det? Är det värt att köra ihjäl tre människor för en tank med bensin? Eller ett tiopack Zippo-tändare? Seriöst, den här världen håller på att knäcka min logik och tro på mänskligheten. Det är något som är jävligt och seriöst fel på många ställen just nu, inte nog med den norska dåren utan det verkar blossa upp ofattbar galenskap på så många ställen så att man kan bli mörkrädd för mindre. Usch.
Bara för att göra ännu en smidig övergång måste jag i samband med Breivik nämna en bok som jag läst nyligen, "Vi måste prata om Kevin" av Lionel Shriver. Det handlar om en mors och hustrus brev till sin make där hon försöker förstå hur deras son blev en massmördare, sonen har utfört en skolmassaker och hennes brev tar en början strax efter att han börjat avtjäna sitt straff. Hon börjar från början och försöker bena ut allt som hänt längs vägen för att förstå varför han gjort detta, hon försöker förstå om de som föräldrar hade kunnat gjort något mer och om hon som mor fallerat helt. Det är en oerhört stark och gripande berättelse som är väldigt rå i sina beskrivningar av de känslor och händelser som leder fram till tragedin, som läsare får man en intim och väldig personlig bild av mamman och hennes tankegångar. Det är rejält omskakad som man lägger ifrån sig boken och med Breiviks massaker så tätt inpå känns de frågor och problem som lyfts upp i boken än mer aktuella, jag kan inte starkt nog rekommendera denna bok för de som vill ha sig en tankeställare kring den mänskliga naturen och skuldfrågan när något dylikt inträffar. En av de bättre böcker jag läst på väldigt länge.
Annars känns vardagen rätt ok just nu, finns en del saker i görningen känns det som men hurdant dessa utvecklar sig får endast tiden utvisa. Förhoppningarna finns där i alla fall... Veckan i stort ser annars rätt oplanerad ut bortsett från fredagen då jag får leta mig ner till klubben för lite värdskap och spel, blir kanske ett besök där även på onsdagen om orken inte tryter. Ikväll var det tänkt att jag skulle ha letat mig till Valterego för lite homegame men efter den hektiska helgen försvann det eventet ur mitt huvud innan jag blev brutalt varse om dess existens genom en påminnelse från herrn själv, tyvärr för sent då jag varit och hälsat på föräldrarna som letat sig hem från Finland. Jag hoppas att jag inte i och med detta svek är bannad från de oerhört njutbara tillställningarna, jag hade gärna närvarat bara att träffa folket då jag knappt ens kommer ihåg hur värden ser ut. Vi får helt enkelt ta och styra upp något framöver, Berga Open närmar ju sig om inte annat även om lite samkväm innan dess inte skulle skada.
Nu är det nog dags att avrunda här, måste hitta duschen och sängen i någorlunda tid idag då det varit en hel del sena nätter på sistone. Stay safe, folks.
