Seger i Djupingen...
Det blev till slut en seger i Djupingen, det var dock den enda framgången för kvällen även om jag självklart är nöjd med den. Det gick bra i 500-kronors en bra stund men sedan hamnade jag i lite prekärt läge när jag hade A5ru på BB med en stack på runt 15BB, knappen har slagit upp det minimalt och jag tar syn. Flopp kommer 429 med två hjärter och jag checkar till honom, han bettar ut rätt hårt men jag har svårt att se hur han ska ha träffat något vettigt så jag pushar men får en ganska snabb syn från honom. Undra på det när karlfan sitter på A9hj, tack och godnatt. Enda hoppet som återstod var att få en trea som inte är hjärter men turn och river blankar och så var det roliga slut... Desto roligare var det i djupingen där jag hängde med hyfsat hela vägen och mot slutet tog det rejält fart, jag klättrade upp på en förstaplats när det väl var dags för finalbord.
På finalbordet fanns det dock en annan storstack som jag till och med började diskutera med om vem som är kapten vid bordet, jag fällde den sedermera profetiska kommentaren att "Snart är det bara en kvar.". Hur rätt skulle jag inte få när vi hamnar i en dust när han höjer från cutoff och jag sitter på SB med K7hj, jag tar syn och BB viker. Floppen kommer helt i hjärter och jag klappar händer och annat, jag checkar till honom varpå han bettar ut och jag tar bara syn. På turn parar sig bordet med en 8:a och jag känner en viss oro men kör på min iskalla linje och checkar till honom, han bettar ut ännu hårdare nu och därmed ser jag ingen anledning till att slowa längre utan trycker in allt. Till min förskräckelse får jag syn men jag undsläpper en viss lättnadens suck när jag ser att han sitter med 98 på hand även om en självklar kåk vore förödande. Skönt nog blankar rivern och jag är megaultradunderchippo med över 400k medan de andra fyra kvarvarande har runt 150k tillsammans, efter det är det mer eller mindre defilering även om Innerself(som blir min HU-motståndare) tar sig lite ton efter att ha byggt lite stack på slutet. Hans HU-spel består av att konstant pusha, jag anpassar min taktik och låter bli att höja när jag inte är beredd att ta syn och betar därmed ner hans stack sakta men säkert.
Till slut hittar jag QJo och efter att han ställt ännu en gång väljer jag att syna, jag sitter på runt 420k och han på runt 130k i det läget och jag känner att jag är beredd att ta den chansen för även om jag förlorar så är jag i ledningen fortfarande om än minimalt. Till min lättnad visar han upp Q9 och det ser riktigt bra ut, dock ska ju korten jävlas med en som vanligt och floppen kommer 563 eller något medan turn kommer med en 8:a för att ge honom stegoutsen också, underbart nog blankar rivern och jag kan kvittera ut en till seger i Djupingen. Riktigt fint då jag inte riktigt fick chansen i de andra turneringarna... Om jag ska whina lite trots segern så skulle jag gärna få någon form av framgång i Söndagssteken snart, har nog spelat den typ tio gånger utan en enda ITM ens och med tanke på hur mycket jag cashar i alla andra turneringar på SvS så vore det väl självaste fan om jag inte någon gång kan få lyckas i den också. Moget att whina efter en seger, jag vet, men that's me...
