Next stop: Riga...
Seriöst, mina dagar bara flyger iväg och det fastän jag kanske inte alltid hittar på alltför mycket heller men senaste veckan har dock varit väldigt händelserik då det i princip varit något varje dag. Vi börjar där det sig bör:
I onsdags i förra veckan gjorde jag mina vanliga onsdagsturneringsinköp på SvS där jag reggade mig för Lillördag och Topp100 samt 21.00-djupingen, den förstnämnda blev en kort affär där jag efter cirka 10 minuter är ute efter att ha floppat färg med 97hj på hand mot en annan lirare som hade Axhj på hand. Lagom kul. Djupingen blev väl ingen större succé, kommer inte ihåg hur det egentligen slutade där mer än att det de facto slutade utan framgång. Framgång blev det däremot i Topp100 där jag till slut faktiskt tog en 3:e plats, det var lite surt då jag gärna hade sett att jag åtminstone tog silver då det hade räckt till att täcka självrisken på bilen efter rådjursdebaclet. Jag tyckte mig ha hyfsad koll på läget men det blir alltid så chansartad i slutet mot turneringarna, man måste ha tur i de rätta lägena och jag hade kunnat komma HU om jag hade haft lite mer av den varan. Jag pushar med A5 rakt ut från knappen och får syn av en av de andra, han har AK och det ser djävulskt mörkt ut. Floppen kommer dock 53x och jag jublar, turn leverar en 2:a och rivern en 4:a så det blir tyvärr split. Lite surt efter att ha fått dra ut och den potten hade lämnat den tredje snubben med bara smulor kvar, istället får jag 55 i handen efter och slår upp det rätt hårt pre med syn från båda motståndarna. Floppen kommer QQ2 och jag inser att jag mycket väl kan ha blivit utdragen med en äcklig Q men efter check från båda kan jag inte göra annat än att stoppa in det, tyvärr har ju min nemesis från förra handen synat med QJ och äger mig brutalt. Det är där man ser hur små marginalerna är, hade inte han fått mirakelkortet på rivern i förra handen hade det hela säkerligen slutat annorlunda. Nåja, jag får vara nöjd med ännu en turneringsframgång på SvS, det rullar på bra där minst sagt även om storklonkarna uteblivit än så länge.
Torsdagen blev en mörkare dag då jag bestämde mig för att ta min vinst från onsdagen och försöka göra dessa 3k till 5k på PLO-borden så att jag som sagt skulle ha nog med pengar till självrisken, inte oväntat direkt så slog min plan bakut och det slutade med gulning istället. Jag är SÅ nära att lägga ner mitt PLO för lång tid framöver, jag försöker ju dumdristigt mig på det hela men det borde vid det här laget vara uppenbart att jag inte klarar av swingsen där. Mitt spel är ändå hyfsat stabilt och jag får allt som oftast in pengarna som favorit, om än dock marginell sådan. Det läskigaste är ju när motståndarna inte får in det de går in med från början utan får någon mirakel runner-runner som gör att de ändå vinner, det har varit lite många sådana på slutet för att det ska kännas alltför roligt. Jag hävdar med en dåres envishet att jag faktiskt har en viss edge över klientelet men vad göra när inte pengarna räcker till för att täcka swingsen, då är det ju bara att ge upp och inse att jag inte har rulle nog för att försöka knäcka PLO-fiskarna. Torsdagen blev alltså platt fall efter onsdagens succé...
Fredagen blev en lugnare dag då jag inte företog mig något särskilt alls utan bara tog en lugn hemmakväll, det var ju då min semester började och den varar ända till slutet av juli så det känns inte alls fel just nu.
Lördagen bjöd på lite livespel på HPK, de körde en kopia av WSOP fast med en 1/100 av inköpet där strukturen var densamma och stackarna lika stora även om perioderna också bantats ner en aning. 35 kom till start och jag fick en hyfsat start där jag till matpausen efter runt fem timmar hade mer än dubblat min stack. Jag tyckte mig ha kontroll på läget och hade ett hyfsat spelvänligt bord att leka runt på, dock åkte jag på en semibrutal hand som nästan knäckte mig men mest på grund av de efterföljande hånen från motspelare som inte ens var med i handen. Jag hade QQ och slog upp det pre med en syn, floppen kom 856 rainbow och vi hamnar all-in. Han visar upp 87 för toppträff och öppet stegdrag, turn blankar men river ger honom en sjua och han vinner med tvåpar. Nu dröjer det inte många millisekunder innan det kommer kommentarer så som "Såja, fan vad härligt!", "Rätt åt honom, nu kanske han lugnar ner sig." och så vidare. Rent generellt bryr jag mig inte men jag tycker man kan visa lite respekt när en person precis åkt på en utdragning och knipa käft, jag röt ifrån en aning också då jag tyckte det var jävligt onödigt. Vet dock inte om budskapet gick fram hos de berörda parterna, vore väl kanske för mycket att önska. Nåväl, efter det blev jag bara än mer aggressiv i mitt spel och fortsatte bomba på, med bra kortsnitt och bra tajming gick det vägen och jag kunde fortsätta min färd genom fältet. Jag lyckas till slut ta mig till finalbord och det känns hyfsat tryggt där även om jag inte har så stor stack i det läget, genom gnet och slit lyckas jag hålla mig levande tillräckligt länge för att komma ITM där jag på vägen dubblar lite turligt med Kx mot Ax. De sex första får pris och jag lyckas till slut landa på en femteplats efter att fått in det i en trevägsflopp pre med ATo, lite skumt spel är det dock innan floppen. UTG slår upp det till 3BB och jag pushar för drygt 10BB varpå BB, som har runt 30-35BB i stacken, också hittar syn för 1/3 av sin stack. UTGs syn är ju inte konstig någonstans då han har runt 60BB i sin stack och dessutom var ursprungshöjare... Nåväl, floppen kommer T-hög och båda checkar, turn är en 9:a varpå BB bettar ut och UTG viker. BB har hittat preflopsynen med 9To och har precis dragit ut mig något så brutalt, jag kan inte annat än gratulera och tacka för mig. Visst vill jag ha den synen men så oerhört trist att han hittar sina outs i det viktiga läget, hade jag tagit den hade jag legat trea i marker och haft en rejäl chans på förstaplatsen. Det är väl poker antar jag...
Söndagen innebar underhållning av helt annat slag då jag begav mig med storebror och en till till Göteborg för att spana in Big 4, vi rullade härifrån strax efter tolv och var framme vid Ullevi strax innan 17.00. Vi hade ju som jag tidigare nämnt lyckats scora VIP-läktarplatser så vi var rätt spända på vad vi hade att vänta oss, efter att ha hittat rätt entré blir vi lite chockade. Ingen kö överhuvudtaget och vi kliver rakt in i något som liknar en hotellobby där en värdinna välkomnar oss och hänvisar oss till baren för styrketårar. Lite chockskadade vandrar vi runt där en stund innan vi intar några drycker för att svalka oss innan vi beger oss upp på läktaren, väl där inser vi att vi nog har de grymmaste läktarplatserna på hela bygget. Stolarna är som biostolar och vyn är magnifik över arenan, vi blir även betjänade av servitriser som glatt pratar med oss och tar emot beställningar. Vi har dock lite otur med klientelet framför oss då det till slut visar sig vara något pack med norrmän där en i sällskapet tydligen är någon form av norsk rockstjärnekändis, det är några andra på VIP-läktarna som vill ta kort på honom och så vidare. De börjar med att beställa in typ 30 öl och rada upp dom på läktaren och på den vägen fortsätter det, rockstjärnans flickvän somnar innan konserten har börjat och snubbarna hinner bli utslängda en gång under konserten men får konstigt nog återvända. Jaja, dessa norrmän. Vilket fall som så blev det en höjdarkväll även om Anthrax, Megadeth och Slayer inte direkt rosade marknaden jämfört med Metallica. Jag är inget större fan av de tre första banden och jag blev knappast större fan efter deras framträdanden, det pendlade mellan ok och mer eller mindre miserabelt och allt hopp låg till The Four Horsemen. Och som de levererade, jösses. Gåshudsögonblicken avlöste varandra och till och med de i bandet såg lite tagna ut bitvis. Nog för att de börjar bli gamla nu, Ulrich är tunnhårig och James har väl inte riktigt samma pondus som förut på scen men ändå. Ändå. Metallica är Metallica. Deras låtval är grymt, de plockar hur mycket som helst av det gamla materialet och de senaste 20 åren föräras endast en handfull låtar medan lejonparten tas från deras första årtioende i karriären. Riktigt mäktigt är det att höra alla dessa klassiker rivas av en efter annan, publiken lever med och det är bitvis magiskt inne på Ullevi. Efter nästan 2,5 timmar ger de sig, publiken börjar sakta strömma ut i natten och vi tar bilen hemåt. Efter att ha kört i drygt fyra timmar landar jag hemma runt 05-snåret på måndagsmorgonen, lagom trött och sliten...men det var det värt även om det var fjärde eller femte gången jag såg Metallica. De är ett episkt band, inget snack om det.
Måndagen gick mest åt till att sova men mot kvällen körde jag juni-finalen i Topp100 på SvS men jag kom aldrig in i turneringen, hade dock rätt trevligt vid bordet när jag gaggade lite med diverse lirare som jag stött på tidigare så som CSampaio, enoutarn och Snowsmile. Jag kämpar med näbbar och klor men det går inte, jag har ingen tajming och ingen träffbild utan stupar till slut med 75ru mot AK. Vet inte om jag direkt hade behövt ge mig in i den handen men jag har runt 15BB och sitter på BB där UTG slagit upp det till 3BB pre. Jag tar synen och floppen kommer K6K och han minbettar igen, jag synar och turn ger en 5:a. Nu bettar han drygt 1/3 av potten och jag vet inte vad jag ska tro, det finns väl två alternativ: A) han har AQ/AJ och vill försöka sno potten eller B) så har han träff på K. Jag väljer i min enfald att tro på alternativ A och trycker in allt jag har, tyvärr har han AK och min saga är slut för denna gång. Är dock inte förvånad då det kändes som att jag levde på lånad tid hela tiden, var bara en tidsfråga innan jag skulle stupa.
Idag tisdag har jag dumpat katten på katthotell som förberedelse inför mina resor, imorgon drar jag alltså till Riga för lite pokerspel och umgänge med folk från krokarna häromkring. Vi är 13 personer som tar Ryanair-flyget ner och spenderar en long-weekend där, det blir turneringar och party varje kväll och det ska bli riktigt trevligt. Förhoppningsvis har jag lite klonking skills i bagaget också så att jag kan komma hem rikare för en gångs skull, det ska tydligen i alla fall vara turneringar på hotellet varje kväll. Oavsett vad så kommer det att bli drag, finns element i gänget som säkerställer det faktumet och det är ju aldrig fel.
Utöver dessa dagsspecifika aktiviteter har jag fortsatt roddat runt på dejtingsidorna men inte ser jag någon ljusning, snittåldern på de som tittar på min profil är väl runt 43 och de få som svarar känns som psykfall. Se nedanstående konversation t ex:
Hon: Hej
Jag: Tja. :) Hur är läget?
Hon: De är så där
Jag: Och varför det?
Hon: För nån har haft sönder min dotters vagn
Jag: Det känns ju rätt så onödigt, vad trist. :S Finns folk till det mesta...
Hon: Så jag måste sälja mobile
Jag: Det låter ju inte alls bra...hur gammal är dottern då?
Hon: Hon blir ett år
Där ger jag upp, jag inser att det här inte kommer att leda någonvart och jag vet inte ens om jag vill att det ska leda någonstans överhuvudtaget. Det var bara ett exempel men ungefär på den nivån är det, jag drar till mig spännande element helt enkelt. Dock verkar jag nästintill ha fått napp här i hemkvarteret, jag har sprungit på samma kvinna två gånger på två dagar nu och hon verkar lite försynt sugen så där. Först igår i tvättstugan så råkade jag komma in lite för tidigt så hon var inte riktigt klar men vi småpratade och hon var försiktigt trevande i konversationen, sedan idag springer jag på henne vid porten när vi båda ska in samtidigt och när vi skiljs åt vänder hon sig om och säger med ett leende "Jaha, ha det så bra då!". Tror nästan det snart är dags att bjuda in mig själv på kaffe med dopp där, kan bli trevligt. Och nej, hon är inte 85 som de flesta andra här, hon faller nog till och med in under 45- och det känns ju nästan som lammkött sett till de som verkar vara intresserade av mig i normala fall.
Nej, kanske dags att börja runda av här och avsluta förberedelserna inför avresan imorgon. Är lite tilt på Ryanair och deras förbannade avgifter, handbagaget måste ju vara väldigt litet och inom de rätta måtten för att det ska funka och har man mer bagage än så åker man på avgifter på ?40 enkel resa. Tattarbolag.
