Intensiv vecka, to say the least...
Förra måndagen drog jag iväg på en fyra dagar lång tjänsteresa så tyvärr missade jag finalen i Nordicbets Pokerallsvenskan men trots(tack vare?) min frånvaro lyckades vi krossa Lesjöfors i finalen och ta en back-to-back titel i Pokerallsvenskan! Riktigt sjukt härligt skönt, vi hade ju lite att leva upp till efter förra säsongens succé där vi gick segrande ur klubb-mot-klubb-upplägget. I år var ju förutsättningarna lite annorlunda med ett gruppspel som sedan övergick till matchspel i slutspelet, Lesjöfors hade ju visat framfötterna rejält och kändes som både värdiga och oroväckande motståndare i finalen. På något sjukt sätt lyckades vi dock få till en smärre kross även om Wettis och Rille jävlades med mig då jag var på resande fot, jag fick till en början olika besked från herrarna som dock snabbt fann sig och började gemensamt få mig att tro att allting var på väg att gå åt helvete när jag lite försynt sms:ade för att fråga om läget. Jag blev ju en aning konfunderad över de dubbla budskapen men svalde väl till slut till viss del det hela, sjukt nog fick jag inte heller igång internet på hotellet så jag kunde varken bekräfta eller dementera. Som tur var vek sig Wettis godhjärtad som han är och lät mig få veta sanningen d.v.s. att vi faktiskt vunnit, lättnaden var stor då jag tycker det är sjukt stor prestige i att vinna Pokerallsvenskan och det för andra året i rad. Vi är lite som en dynasti under uppbyggnad, vi får verkligen hoppas på en fortsättning på konceptet så att vi kan fortsätta att bärga hem titlar.
Hemfärd från tjänsteresan skedde på torsdagen och jag låste väl upp ytterdörren här hemma strax efter midnatt, lagom mör och seg efter några intensiva dagar på resande fot. Ingen rast och ingen ro dock, på fredagen var jag turneringsvärd på Aqva så det var bara att pallra sig dit och hoppas på lite framgång. Tyvärr springer jag som en halt häst genom ett minfält, jag fick inte delta länge innan det tog stopp. Jag hade väl hunnit tappa lite drygt halva stacken på diverse äventyr innan jag fejkar en tilt och trycker in mina i runda slängar 25BB pre från UTG-position med 99, HelenGu sväljer betet med hull och hår och synar med 66. Flopp och turn blankar men till tonerna av Nallens hejarop för en sexa på river levereras just en sexa och jag får bittert packa ihop, ännu en av själadödande bittra uttåg för det värsta var egentligen inte uttåget ur turneringen utan det faktum att jag var tvungen att vara kvar på klubben tills allting var klart samtidigt som jag skulle upp 06.00 morgonen efter. Det var bara att finna sig i läget och ro hela skeppet i hamn, det blev inte överdrivet sent då jag ändå var hemma innan 01.00.
Lördagen blev en riktigt speciell dag då vi skulle fira av Näsan, han fyller nämligen 30 i dagarna och planen var att köra en svensexe-inspirerad firardag för honom. Det hela började alltså med en överraskningsväckning då stackaren trodde på allvar att han skulle jobba dagen till ära, istället var vi ett tiotal personer som smög in i hans lya och gav honom en väckning han sent glömmer. Därefter blev lite spritfrukost för herrn innan det bar av till en paintball-ranch utanför Eskilstuna, i tre timmar sköt vi varandra gula och blå innan vi gav upp nöjda som få. Jag hade väl inga överdrivna framgångar på banan men plockade väl min beskärda del av motståndare, mest nöjd var jag över en flankning under en match där jag lyckas plocka två av motståndarnas fem man inom några sekunder utan att de fattar vad som egentligen hände. Jag lyckades klara mig från några värre märken även om färgbollarna ändå kysste mig rätt fint, Rille var ju lika mogen som vanligt då han i sista matchen förskansade sig med Näsans gevär utöver sitt egna och gav sig på mig. Jag hade precis blivit träffad av hans tjej och hade sträckt upp armarna samt ropat "Träff!" när det bara smattrar kulor i bröst och rygg på mig, fegisen har tagit korn på mig när jag står helt försvarslös och uppgiven. Moget var ordet. Efter det äventyret blev det lite snabb lunch på Burger King innan vi styrde kosan mot lite häng hemma hos Rille och hans tjej varefter vi letade oss ut på en närliggande fotbollsplan för lite brännboll, efter att ha svettats där en timme drog vi oss tillbaka och gjorde oss i ordning för kvällens fortsatta aktiviteter. Lagom runda under fötterna drog vi oss mot Strike för bowling, jag rockade väl ungefär lika hårt där som i paintballen men lyckades ändå spöa konkurrenterna som jag delade bana med. Efter en liten köttbit till middag intog vi ställets karaokebar där jag nog spräckte fler trumhinnor än jag räknat med i min alkoholförstärkta missuppfattning om min egen förträfflighet som sångare, jag tror Basshunter hade gråtit blod över min tolkning av "Boten Anna" och det säger ju inte lite med tanke på hans egna oförmåga att skapa riktig musik. En som dock visade upp sina talanger än en gång var Majsan som rockade hårt med lite "Känn ingen sorg för mig, Göteborg" samt "New York, New York" till publikens stora jubel. Näsan fick också bekänna färg då han drog av klassikern "Idag är jag stark" bara för att strax efteråt få "En sådan karl", eller vad den heter, sig förärad av hans närmsta krets av kvinnliga beundrare. Efter några timmars häng i karaokebaren drog alla vidare även om det för egen del bara blev en snabbis in på BMB innan jag kände att det var nog, vi hade ändå hållit på sedan 07.00 så krutet började ta slut samtidigt som jag tyckte att vi splittrades alldeles för hårt inne på Blå Månen så det var inte alls lika kul längre. Som helhet var dagen dock riktigt grym och födelsedagsbarnet verkar ha uppskattat det hela rejält då han fortfarande på kvällen var mer eller mindre i chocktillstånd. GG Näsan och välkommen in i 30-talet!
Att påstå att jag var pigg på söndagsmorgonen är nog en överdrift utan guds like, jag var ohyggligt slö i både tanke och kropp även om bakisheten som sådan lyste i sin frånvaro. Bra var det då det på eftermiddagen stundade viktig poker i form av prisfördelningsturnering för priserna från Pokerallsvenskan, vi skulle alltså göra upp 2 SM-paket och 3 Superweekend-paket så det gällde att vara på alerten. Startstacken var baserad på antal deltaganden under säsongen och jag fick börja med 16k jämfört med 20k som var max, det tog inte lång tid innan jag byggde upp mig till runt 32k efter rätt mycket tur. Först floppar jag set i nior mot set i sexor men tyvärr är brädan för farlig för att jag ska kunna ta betalt nog då det redan på floppen finns en stege ute och turn fullbordar färgen medan river ger en fyrstege, dock får jag några k i välkommet tillskott till kassan. En stund senare har jag dock rejält med flyt mot samma kille, jag har 97 som jag ser en flopp med och den visar 976 vilket inte känns direkt fel. Jag blir dock lite förundrad över den action som sedan följer, jag bettar ut och får en raise som jag sedan i min tur reraisar till en all-in som det blir blixtsyn på. Inte undra på det när killen sitter på T8, helt plötsligt känns det inte lika kul längre. Jag är dock dealer och jobbar hårt på hemmafördelen, när jag ska lägga upp turn ropar jag ut ett högt och självförtroendefullt "En nia!" och se på fan. Där landar en nia på turn och jag har dragit ut rätt rejält, jag klagar dock inte även om killen som åkte är riktigt sympatisk. Efter det dör dock mitt kortsnitt och min träffbild något brutalt, jag får knappt några kort över tio och blöder sakta men säkert tills jag försöker mig på en bluff mot Printern. Jag höjer upp det ur sen position med KTo och får syn från honom på BB, floppen kommer Q-hög och han bettar ut varpå jag efter lite Oscars-värdigt stek slår om det till drygt det dubbla i mitt försök att bluffa hem det. Planerna grusas dock omedelbart då han utan större betänketid annonserar en kraftfull all-in, jag kan bara gratulera och kasta min sketna hand bara för att få se honom visa upp AA. Det är ungefär den tajmingen jag har just nu live, inte mycket fungerar. Efter det är jag nere på 10-12BB och loppet känns mer eller mindre kört, jag foldar några händer till innan jag tittar ner på AJo som efter min korttorka är som att hitta sin drömtjej på en klubb för homosexuella killar. Nåväl, Hosio som spelat lagom galet(läs helt jävla fucked up freaky)höjer upp det till 3xBB eller något liknande och jag orkar inte annat än pusha i det läget. Fold till honom och han tar en hyfsat omedelbar syn och jag hinner calla hans hand innan han visar den, en klassisk påpissning i form av AQ då det ju är givet att han ska slå mig med minimal marginal. Efter en blank bräda är det tack och godnatt för mig på plats 17 och jag känner att jag inte hade kunnat göra så mycket mer med den dagen, korten var inte på min sida och det var egentligen brutalt flyt att jag ens var kvar så länge som jag var med tanke på min 97 mot T8 tidigare. Det slutade i alla fall med att Näsan tog ett av SM-paketen och det var inte mer än en logisk avslutning på hans helg då han först vann turneringen på klubben i fredags, sedan hade sitt livs dag på lördagen för att kröna det hela med ett SM-paket on top. Bara för att liksom. GG alla som tog ett paket, vi får väl se om en annan kan få hänga med på äventyren på något annat sätt måhända.
Det är min senaste vecka och nog har den allt varit intensiv, kroppen smärtar som efter världens träningspass då paintballen tog ut sin rätt fysiskt och det bekräftar ju bara i vilket förfärligt tillstånd denna finska högborg befinner sig i. Dags att ta tag i saker och ting alltså. Veckan har dock gett mig insikter i dess olika former och det är då främst ur relationsaspekten som det blivit klart än en gång hur mina prioriteringar bör ligga, efter en massa energisug var det riktigt trevligt med den gångna helgen då de mer kvalitativa delarna av mitt umgänge visade sig från sin rätta sida och fyllde på energireserverna mer än väl. Det gäller att värdera och visa uppskattning för de som faktiskt bidrar med något vettigt till en istället för att överhuvudtaget ägna minsta lilla droppe av intresse och energi för de delar som bara försöker suga musten ur en. Jag har aldrig tvivlat på min förmåga att sålla men på sistone känns det som att utsuget har varit många nivåer högre än insuget...låter lite halvperverst det där men ni förstår min poäng. Jag ska bli än mer brutal i min prioritering av värdiga vänner och bara ägna mig åt de som faktiskt är vänner på riktigt, man måste ha folk man kan lita på runtomkring sig.
Kanske dags att runda av här för ikväll och ägna sig åt lite filmtitt eller något, magen börjar kurra så lite äggstek ligger nog nära till hands också. Pokerplanerna är ganska tunna just nu då klubben går mot sommarstängt och det endast återstår ett par turneringar innan vi tar paus, största grejen är väl Riga-resan om drygt två veckor. Jag hann dock med att få tag på biljetter till Big 4 på Ullevi 3 juli också, storebror tjatade lagom mycket och som kompensation för missad Linkin Park-konsert i veckan på grund av tjänsteresan slog vi till på gudasända biljeter på Ticnet. Det har ju varit utsålt länge men av en ren slump gick in för att kolla när evenemanget skulle starta och fick se att biljetter fanns lediga igen, vi slog snabbt till på biljetter på VIP-läktaren vilket inte låter helt fel. Det ska bli trevligt att se Metallica igen, de andra banden är väl inga större favoriter(Slayer, Megadeth, Anthrax) och hade jag fått välja hade jag nog gått både på Linkin Park och Slipknot före det här, de sistnämnda missar jag eftersom jag är i Riga då. Metaltown gick ju också av stapeln i helgen och det var även det ett evenemang som jag gärna gått på men i och med tjänsteresan samt 30-årskalaset så blev det aldrig riktigt aktuellt trots en lineup innehållande många intressanta akter. Det är väl bara att ta nya tag något annat år vad gäller den biten...
