Smärta...
Jag ligger här på sofflocket, nere för räkning då jag på något underligt sätt lyckats sabba knäet i sömnen. Jag vaknade igår morse och insåg att jag knappt kunde stödja mig på benet, ett drygt dygn senare är det inte ett dugg bättre men som tur är har jag ju lite gott vin att trösta mig med. Jag har hört att de antika grekerna förespråkar vinintag som kurering mot det mesta och vem är jag att ifrågasätta deras kunskap, jag litar stumt på deras världsåskådning och bäljar i mig lite chilensk Molina för fulla muggar. Eller fulla muggar och fulla muggar, jag dricker ju direkt från flaskan som den rödvinspoet jag är...är mer hardcore så... Knäet har som sagt sabbat de senaste dagarna och jag har varit en aning orolig då mer än en när och mer eller mindre kär har påpekat att det kan röra sig om en blodpropp, jag tog dock tummen ur arslet och ringde upp sjukvårdsupplysningen där deras bästa bet var att det rörde sig om inflammation eller överbelastning. Jag tror på det senare då jag numera inte går under namnet Koivulainen utan Fettolainen, det är inte nådigt vad numerären av kilon kan öka på en knappt uppfattningsbar tidsrymd. Nu är det soffläge det enda som gäller för att skona knäet från fortsatt belastning och jag klagar inte så länge jag har vinflaska inom armlängds avstånd...
Veckorna går och bloggningarna uteblir men nu är det i alla fall slut med tjänsteresorna för ett tag, därmed ökar sannolikheten för att frekvensen av uppdateringar ökar. Jag var ju som sagt borta nästan hela förra veckan på en utlandstripp och jag fascineras något oerhört över människors beteende på resande fot, det räcker ju bara med procedurerna kring en flygning för att ha material nog till en bestseller. Jag förstår mig inte på folk som har så förbannat bråttom in i planen, det är ju inte så att de kommer fram fortare bara för att de är först med att sätta sig. Jag hatar innerligt de människor som frångår principerna som ropas ut av flygplatspersonalen, när de säger att "Vi välkomnar passagerare i business class samt de som sitter på raderna 21 till 37 att checka in nu medan ni andra får vänta..." så kan ni ge er fan på att det är några vedervärdiga individer som sitter på raderna mellan business och 21 som ändå checkar in. Jag är beredd att spotta på dessa på min väg bakåt mot min plats och nu senast var jag så nöjd när jag av misstag råkade dunka till huvudstödet för en av dessa miffon som letat sig in före sin tid, jag kunde höra svordomarna bakom mig men jag fortsatte bara framåt leende. Jag förstår mig inte på dessa människor, vad är det som gör att de anser sig befinna sig över de allmänna regler som råder? Det är ju inte så att reglerna är till för att jävlas utan de är ju för att få optimalt logistiskt förlopp på det hela och inget annat. Fan ta dom. Det sjuka är ju också dessa resenärer som tar business på en tvåtimmarsflygning, vad är +EV:et på det? Betala dubbelt pris och få 20 cm extra benutrymme... Jag kan förstå det på långflygningar men allt under 5 timmar känns ju gravt överskattat, en annan tanke som slagit mig är också att 90% av dessa förstaklassare har rätt högt BMI-index. Vet inte vad jag ska dra för slutsats av det utan det är mer en observation, jag tror dock det ligger något revolutionerande och gror under ytan gällande den kopplingen.
Nej, flygningarna är ju ett fenomen för sig men så är också hotellvistelsen. Nu senast fick jag mig en audioupplevelse utan dess like då gästen ovanför enligt mig nyttjade en glädjeflickas tjänster, det hela började med sen ankomst till rummet där ljudet av stilettklackar mot golvet vittnade om flärd och exklusivitet. Det dröjde dock inte länge innan de kvinnliga stönen började mala på och de fortgick i mindre eller större omfattning under en timmes tid, ett tag trodde jag att det var ett spädbarn som skrek eller att nyinspelning av Exorcisten pågick men det visade ju sig till slut bara vara njutningsljud mot alla odds. Nåväl, efter en timmes stönande var det dags för the grand finale och det här är när allting går fel, det här är ögonblicket som gett mig ett livslångt trauma. Killen kommer och det oerhört ljudligt, jag har aldrig hört en kille komma mer än på en eventuell teoretisk p-rulle men nu får jag alltså höra det live. Det är inget som finns med på "100 saker du måste göra innan du dör"-listan och jag vet inte hur jag ska hämta mig från det här, det är nog bland det vidrigaste jag varit med om. Ok att någon annan njuter och har det skönt men låt banne mig slippa höra det...jag drömmer fortfarande mardrömmar och nästa gång jag får tillfälle att komma i sällskap med någon annan kommer jag säkerligen att gny som ett skadat djur av rädsla för att låta som den här snubben. Helt plötsligt känner jag att behovet av mer vinintag tilltar...
Annars har det spelats poker på nätet och alldeles för mycket dessvärre, jag har tappat alldeles för mycket på PLO-cg där jag blir dräpt som den fähund jag uppenbarligen är. Oavsett vad jag gör och hur mycket favorit jag är så går det inte, tusenlapparna rinner mellan fingrarna på mig. Jag börjar inse att PLO-loppet nog är kört, jag kan inte vinna mot fiskarna oavsett hur mycket bättre än dom jag är och när min träffbild och flipping skills är på all time low så kan jag inte annat än kasta in handduken. Jag får försöka sikta in mig på turneringar framöver och enbart tunreringar, det är ändå där jag går bäst och speciellt online. Under tjänstresan lyckades jag trots svajig lina casha i den enda turren jag lirade medan jag tappade antal k i PLO-cg, det känns som att det säger det mesta. Livemässigt har formen varit hyfsad även om framgångarna uteblivit, jag blev ju hyfsat dräpt de senaste gångerna men igår lyckades jag få min första ITM på evigheter. Det blev en fjärde plats av 18 startande och jag är innerligt lycklig över detta då det är den första ITM på flera månader live, jag har varit bra nära och haft grymma förutsättningar några gånger innan men det har inte velat gå vägen. Jag hoppas formen kan hålla i sig då det stundar lite spännande liveturneringar i form av en Köpingsturnering och Västerås Open senare i vår, det är väl turrar värda att klonka i om några.
Pokerallsvenskan körde igång i måndags på Nordicbet och som regerande mästare var förväntningarna höga, dock dök det bara upp runt 25 pers från Aqva vilket måste ses som en rejäl besvikelse. Spelet var också därefter och misären var total när vi bara fick in fem spelare bland topp 30 som var underlaget för poängberäkningen, på något sinnessjukt sätt lyckas vi dock få ihop nog med poäng för att hamna tvåa och ändå tre lagpoäng. Det är helt ofattbart då det kändes som att vi hade varit glada över en lagpoäng men eftersom Lesjöfors dominerade kapitalt fick vi ett frikort den här gången, nästa måndag ska vi dock visa varför vi är regerande mästare och jag hoppas på minst 40 representanter för Aqva. Nu måste jag ta ett litet urineringsbreak, be right back...
Ok, tillbaka efter framgångsrikt utfört ärende. Som sagt, vi är mer än tacksamma över måndagens utfall i Pokerallsvenskan men samtidigt inser vi att vi har mycket mer att ge så vi kommer att defilera framöver förhoppningsvis. Efter den katastrofala starten insatsmässigt finns det ju bara en väg att gå...
TV-seriemässigt har jag betat av senaste säsongen av Sons Of Anarchy och det är ju en riktig nötserie för er som inte upptäckt den än, den blir bara bättre och bättre för varje avsnitt som går. Det var mycket gåshud mot slutet av säsongen och även om jag hade gillat ett annat avslut på det hela så blev allting bra till slut, nu ser vi framemot säsong fyra av spektaklet. Jag har utöver den precis börjat titta på Spartacus:Gods Of The Arena och de två första avsnitten bådar gott i denna prolog till den första säsongen. En annan serie som jag tror kan bli riktigt bra är Game Of Thrones som började för någon dag sedan, det handlar om ett antal kungadömen i en fiktiv värld som slåss om kungariket. Det är lite Sagan Om Ringen-känsla över det även om det utspelas i någon form av medeltidsinspirerad värld, det är bara ett avsnitt som gått så här långt men det bådar gott. Bland annat så är ju Sean Bean a.k.a. Boromir med som ledare för en stam, han är ju gjuten som medeltidskrigare.
I filmväg har det inte blivit så mycket då jag i princip bara tittat på Battle:Los Angeles som bara kändes som en enda lång reklamfilm för USAs militär med floskler som "We leave no one behind" duggande tätt. Jag är dock på väg att göra något som jag säkerligen kommer att ångra, nämligen att titta på "The Serbian Film" som tydligen är minst sagt vidrig och jag är banne mig rädd för permanenta mentala skador så vi får väl se ifall jag vågar fullfölja.
Förra fredagen hände det ju grejer i USA då FBI m fl slog till mot Full Tilt, Pokerstars och Absolute Poker och stängde ner deras verksamhet på amerikansk mark. Det blir ju hyfsat intressant att se vad efterverkningarna blir även om livet för europeiska spelare är ungefär som vanligt just nu, bortsett från att den amerikanska spelarbasen är frånvarande. Jag är för dåligt insatt för att ha en faktabaserad åsikt men självklart är det ju inte bra ifall onlinespelandet begränsas oavsett vilket land det rör sig om, som jag dock förstått det i det här fallet så har sajterna ifråga dolt rena speltransaktioner under andra benämningar och det känns ju inte helt rätt legalt sett. Vi får väl se vad som följer av detta men det senaste är väl ändå att spelarna inte ska drabbas utan till och med amerikanska spelare ska kunna ta ut sina pengar från de inblandade sajterna, vi får väl se hur det fortgår...
Mer än så finns det väl inte att förtälja för tillfället, pavan är nästan slut men lika glad är jag för det då salongsberusningen är på en perfekt nivå. Knäet ömmar men vinet lokalbedövar effektivt så jag ska nog klara mig en natt till utan akutbesök, jag hoppas kunna delge er lite pokerframgångar under påskhelgen då det är påskturnering på Aqva imorgon och Spring Open i Köping på söndag. Det känns som att det är dags för mig att rocka live igen, var länge sedan sist. Peace and love, folks...
