Jens Jadbäcks brorsa...
Det känns som att det är dags att skriva här igen, tiden flyger verkligen iväg och det är sinnes vad dagarna försvinner lätt just nu. Jag vet inte om jag direkt gjort något världsrevolutionerande direkt men det är något hela tiden, visst är det kul när det händer saker men det blir inte den där riktiga kvaliteten i saker och ting då allting rycks sönder i en orytmisk tillvaro. Jag hoppas på att få lite stabilitet framöver så att även kvaliteten rent generellt kan höjas och att det mer handlar om att njuta än att avverka...
Nåja, senaste tiden har det varit en hel del poker, inte alls oväntat. Jag kommer inte ihåg så mycket av det som hände före mitten på förra veckan så jag får börja där minnet fortfarande härskar nämligen fredag förra veckan, då var det turnering på Aqva och jag letade mig ner lika naiv som vanligt i mina förhoppningar om framgång. Det blev inte särskilt långvarigt då jag efter två timmar fick tacka för mig, istället åkte jag hem med en molande huvudvärk som höll i sig hela natten så jag knappt fick en enda blund i ögat. Som om det inte vore nog härjade grannen på rätt friskt, först hade han en fest som pågick till strax innan midnatt och sedan fullföljde han med en efterfest runt 03.00-snåret som höll i sig ett tag. Tur i oturen var att jag har lock i ena örat på grund av någon envis förkylning så jag hörde inte så mycket, dock vaknar jag 07.30 till kvinnostön och inser att det är dags att lyssna på härligheten igen. Sett till hennes stön låter det nästan som att han skulle behöva lite hjälp, det är ingen direkt passion där inte utan känns snarare som ett nödvändigt ont. Jag hinner i alla fall få några timmars sömn innan det är dags att kliva upp och ta tåget till Stockholm, det är nämligen dags för upptaktsmöte inför årets Pokerallsvenskan.
Värden Jens Jadbäck har bjudit in diverse klubbvärdar från hela landet för att gå igenom förra omgången av Pokerallsvenkan samt styra upp den nya, det hela avlöpte under sansade former och en rörande enighet i de flesta frågor rådde i sällskapet. Det hela slutade med att det blir lite skillnad i upplägget det här året men bara till det bättre som jag ser det, det blir mer rättvist på det individuella planet samt att lagdelarna också blir lättare att hantera. Efter några timmars diskussioner blev det ett litet break innan middagen så jag och min resekamrat Helen från Aqva dräpte en flaska rött på rummet innan det bar av, vi fick ta oss igenom ett vindpinat Stockholm till fots när vi skulle till restaurangen men som tur var varade inte färden tillräckligt länge för att de ädlare delarna skulle börja klaga. Väl på plats avnjöt jag en burgare utav rang, den var riktigt god och man kan ju tycka att det är synd att kasta bort ett restaurangbesök på en burgare men eftersom jag inte är en fiskmänniska fanns det inte så mycket annat att välja på. Efter lite umgänge där fortsatte färden till Klubb Oden där kvällens turnering skulle klaras av, det visade sig bli en slaskfest utan dess like och 31 spelare(varav vi stod för 20) hade letat sig ner. Jag fick ett helt ok bord med både Jens och Murat som de största kändisarna, en väldigt fager och till synes mysig Nynäshamns-tjej fångade mitt intresse tidigt men tyvärr fick jag aldrig tillfälle att stifta närmare bekantskap än så även om några artighetsfraser och axelklappningar utbyttes. Nåväl, tillbaka till pokern, det gick helt ok för mig då jag intog en väldigt passiv inställning till det hela men då mest för kortens uteblivna kvalitet. Det rebuyades hej vilt och jag jobbade mig sakta men säkert uppåt efter att ha fyllt på med en rebuy själv, när jag väl fått upp stacken till runt 15k med startstack på 3k kommer första njurslaget. Jag hittar AKo och får in allt pre mot en gotlänning som har KJo, floppen kommer KKx och det känns helt ok...men bara tills turn visar hans tre-outare, jag tappar en pott på 20k och även en stor del av min vilja att spela. Jag slaskar väl ganska snabbt bort mina resterande marker bara för att göra en dubbel rebuy till slut, med nya 6k försöker jag mig på ett sista skott innan rebuy-periodens slut. Jag hittar TT och får in allt pre mot 66, flopp xxx i bara ruter varav vi båda her ett så det ser ju riktigt trevligt ut. Turn blankar och river ger honom hans tvåoutare, riktigt oskönt. Istället för 14k och en stack strax över average är jag ute, hårdare dräpt än på länge.
Efter lite självömkan i en soffa letar jag mig tillbaka till bordet och får raila Murat när han spelar, har aldrig pratat med honom förut men han verkar vara en skön snubbe att snacka med och han är ju något av en legend(jag vet, hyfsat starkt ord) inom poker-Sverige. Vi sitter och småsnackar och jag förhör honom om både det ena och det andra tills brushen kommer och frågar om jag inte vill köra lite sidospel istället. Samma brush har tidigare under turneringen frågat mig om jag är Jens Jadbäcks brorsa och jag vet inte om det ska tas som en komplimang eller inte och om någon av mig och Jens ska känna oss förnärmade och i så fall vem av oss. Det får väl de lärde tvista om... Min resekamrat Helen går bra och lyckas ta sig till ett finalbord innan hon stupar, så fort hon gjort det tar vi vårt pick och pack och drar oss till hotellet för lite sömn. Tack Jens och Nordicbet för en trevlig sammankomst, som jag sa till Jens är Nordicbets klubbfokus mer eller mindre unikt i Sverige. Inget annat spelbolag visar samma engagemang för gräsrotspokern utan kör mest med opersonlig och distanserad sponsring.
På söndagen tar jag första bästa tåg hem från Stockholm men lyckas ju med en fadäs innan dess, klockan ställdes ju fram en timme som bekant natten mellan lördag och söndag. Jag som är lite osäker på hur det fungerar bestämmer mig för att min telefon nog inte ställer om sig självt så jag flyttar fram tiden en timme innan jag somnar, klockan ringer fint på morgonen och jag knatar ner till frukosten. Väl där är det fördraget och jag börjar fråga lite försynt varför det är stängt, de säger då att klockan minsann är 06.40 och att de inte öppnar förrän 07.00. Här tänker jag "Jamen vafan, fattar ni inte att klockan har ställts fram en timme?" och uttrycker det hela också även om i lite mildare ordalag, de står på sig men jag ger inte upp utan försöker verkligen ta reda på om de bara är dumma i huvudet eller om de glömt ställa om klockan. Jag är dock inte otrevlig utan bara snarare patetisk för det visar ju sig att det är jag som alltså fått min klocka framflyttad två timmar istället för en, jag får snällt sätta mig och vänta på att frukosten öppnar och sedan även vänta en stund på rummet innan jag kan leta mig ner mot tågstation. Snacka om fail. Väl i Västerås blir det en snabb vända hemma innan jag drar till Aqva för att hålla i PLO-turneringen där, det blir inte många själar som letar sig ner utan vi blir åtta som gör upp om äran. Jag äger bordet känns det som, mer eller mindre i alla fall och bygger stabilt på min stack hela tiden tills jag sitter på i runda slänger 33-35k av 125k i spel. Jag hittar en ATxx-hand och med floppen T7T känns det rätt bra, jag får in allt där och då mot en shortstack som går under namnet Rogga71. Han insisterar innan korten viks upp att han minsann också sitter på en T men suckar när jag säger att jag har A som kicker, tro min förvåning när han vid showdown visar 9844 d.v.s. ingenting i princip. Han har sett kapitalt fel och fått in allt utan att ha det han trodde att han hade. Jag suckar för jag vet exakt hur det här kommer att sluta, turn dräper mig planenligt med en J och när rivern blankar är årets synfel ett faktum.
Chockskadad efter den handen försöker jag hitta rytmen igen och en stund senare hittar jag fina A8TJds i hjärter och spader, när jag återpottat pre och fått syn får jag se floppen K79 med två hjärter och en spader. Kan man begära en bättre flopp? Jag får in allt som chiptvåa mot chipettan och en pott på runt 70k är på väg att avgöras, han vänder upp QQ53 med tre hjärter(!) och jag inser att jag är 75/25-favorit trots mitt underläge. Turn ger en spader-sjua och jag får ännu fler outs men när rivern sjukt nog blankar är jag ute, tiltad som aldrig förr. Jag ligger bokstavligt talat halvvägs på golvet när insikten slår mig att inte ens den handen fick jag vinna, stukad som få letar jag mig hemåt för att försöka hitta hoppet i något hörn. Som en sista desperat chans reggar jag mig till SvS:s söndagsturnering och får ännu en smäll, även om den kan tyckas rättvis. När det gått nästan två timmar hittar jag TT och slår om knappens raise från SB och får ett ställ mot mig, halvtiltad som jag är fortfarande trycker jag in allt och får se JJ hos motståndaren. Tro min glädje när det första kortet jag ser är en T men så kommer 7 och 8 i en tät följd efteråt varpå jag inser hur det ska sluta, turn blankar och rivern ger honom en 9:a. Är någon förvånad? Inte ens när jag får dra ut får jag vinna...
Efter den holmgången under helgen i pokerrövknullningens ädla konst var jag lagom uppkäftig igår men ändå valde jag att tanka in några k på SvS för att köra PLO-cg, det skulle jag inte ha gjort för jag är kallare än kallast. Det tog väl en 45 minuter så var allt borta på 1/2 och 2/4...och efter att ha bränt alldeles för mycket deg de sista månaderna på PLO-cg tar jag ett break från det, nu fokuserar jag bara på turneringar eftersom jag där ändå är med i matchen även om jag inte får några framgångar. Det är rätt tungt pokermässigt just nu kan jag lova men inte blir det lugnare för det, imorgon blir det Aqva och på lördag blir det Aqva med DM på SvS på schemat på kvällen. Nästa vecka kommer Nordicbet och besöker Aqva på sin lanseringsturné för Pokerallsvenskan så det blir en trevlig happening det med, ska bli kul att träffa Mackan Palm igen efter att ha sprungit på honom vid borden ett antal gånger det senaste året. Det är bråda tider för en pokerfantast som en annan, om pokergudarna bara kunde dela min iver och ge mig en liten del av härligheten någon gång. Jag vet, jag whinar men jag har fan fog för det också...
Igår lyckades jag med en bra grej vad gäller bilen också, min gamla silverpil som förhöjer graden av misär i vardagen. Efter en tjänsteresa i förra veckan upptäckte jag att några fåglar våldfört sig på den i bajsväg så att det såg ut som om några rejäla avföringsfetischister varit i farten. Av rädsla för att skiten, bokstavligt talat, skulle etsa sig fast ville jag igår alltså skrubba bort eländet för att hålla bilen fin och fräsch. Vid macken tar jag då gummiredskapen för vindrutetvätt och börjar gnugga på, när jag väl fått bort det mesta inser jag mitt misstag. Visst, verktygen är i plast men nog fan sitter det partiklar kvar i plasten från tidigare fönstertvättar. Istället för att ha räddat min bil från fågelbajsetsningar har jag istället belönat den med ett antal små fina repor, grattis mig. Jag blir så trött.
Som om det inte vore nog dras jag med ett nackont utan dess like som inte vill ge med sig, det är faktiskt rätt synd om mig just nu. Som liten payback på samhället gjorde jag en arga lappen-variant idag i alla fall... Grannen som jag nämnde ovan har satt upp en lapp där han ber om ursäkt för allt eventuellt oljud som kan komma av att han renoverar köket, nu har han härjat på friskt med fester, musik och fysiska aktiviteter på dygnets mer nattmässiga timmar så jag tänkte att han måste få sig en pointer. Numera har hans lapp kompletterats med texten "Det vore bra om du tänkte på ljudnivån vad gäller fest, musik och kopulering också." How you like them apples?
