Springer under mitt EV...
Igår kom dagen som egentligen borde ha kommit mycket tidigare, nämligen dagen då jag införskaffade mig pokeruppföljningsmjukvara. Jag slog till på ett paketpris på både Holdem och Omaha Manager så nu är jag fullt rustad till att analysera mitt spel, jag har ju självklart ännu inte hunnit sätta mig in i några som helst funktioner eller nyckeltal. Bortsett från ett. Det som kallas EV adjusted d.v.s. värdet på det du "borde" ha vunnit när allt "borde" ha gått som det "normalt" går, ni som känner mig vet ju att inget går normalt i mitt liv och oftast då mer åt det miserabla hållet än det extatiska. Jag läste som start på det hela in alla mina händer från SvS från den här datorn(vilket är 95% av allt jag spelat där) sedan slutet av oktober 2009 d.v.s. runt 1,5 år av spelande. Totalt sett landar jag på dryga 66k händer och min faktiska vinst är 77k på dessa, har ingen aning om det är bra eller dåligt då jag inte är insatt i den förväntade relationen dessa tal emellan...det som dock fångar mitt intresse är alltså kolumnen EV adjusted. Där står nämligen den hiskeliga summan av 199k i grönt...det tar ett tag innan sanningen sjunker in men sedan fylls kroppen min av båda en viss hopplöshet men även en glädje. Hopplösheten är sprungen ur det faktum att jag inser att jag springer djävulskt dåligt medan glädjen kommer från att jag äntligen har belägg för mitt whinande, här är det ju faktiskt svart på vitt hur jävla rövknullad jag blir. Vi pratar alltså PLO-cg och nivåerna 1/2 och 2/4 på SvS där 80% av händerna spelats... Det är som sagt tve-eggad information som framkommer och jag lär behöva gräva mig än djupare i denna min samlade pokerhistorik, jag har fått löften från en veteran att han ska hjälpa mig att greppa grunderna i programmet samt förstå innebörden av information. Jag är nyfiken på vilka fler sanningar jag kan komma att hitta bland de rykande kratrarna som mina duster vid borden efterlämnat, det borde finnas mycket att tillgå där.
Måndagen var alltså min födelsedag även om det inte märktes direkt, inte ett enda besök och inte ett enda paket fick jag. Det är lätt att inte känna sig älskad i ett sådant läge men det är bara att bita ihop, jag fick ju i alla fall uppleva en till födelsedag och kan då konstatera att jag är ett år närmare döden. Jag roade mig med att svara på gratulationer på FB istället och dum som jag var hade jag direkt planen att besvara varje gratulatiion och där blev jag faktiskt positivt överraskad för en gångs skull, istället för de runt 30 gratulationer jag räknat med ramlade det in runt 80 och därmed hade jag att göra hela kvällen kan vi lugnt säga. Vad gör man inte för att roa sig...
Gårdagskvällen blev en spelorgiekväll då jag hängde på vårt GOW-gäng för att köra lite hordes igen och det blev en angenäm sittning där vi krönte det hela genom att på ett heroiskt sätt bemästra sista vågen, det är en helt klart underskattad social form att idka TV-spelande med mer eller mindre bekanta vänner. Det är nästan att det bara blir lite långt mellan varven när alla ska koordineras och det måste fungera för alla inblandade med tid och möjlighet men känns väl som ett i-landsproblem, typ.
Big Brother-grinden fortsätter stenhårt, tog ett par dagars break men har nu jobbat ikapp mig själv och fascinationen tilltar. Nu har ännu en klivit ur huset frivilligt och hon var en av de få som faktiskt verkade vettig därinne så jag förstår henne, vi får väl se hur många fler som kan tänkas kliva ut. En av bimbobrudarna var på väg att kliva ut efter att hon spytt för hon tyckte det var så pinsamt men istället så lät hon sig bli påsatt några timmar senare, logik på en för mig alldeles för hög nivå. En annan av de mer dramatiska händelserna rörde hunken Martin i huset som aldrig fått nobben av en tjej, det försäkrade hans inbjudna kompisar och syster till och med i livesändning på söndagen. Förstår ni fasan när han senare den kvällen förstår att en av tjejerna i huset inte är överhuvudtaget intresserad av honom på det sättet...fan, killens värld höll ju på att gå under. "Hur är det möjligt?!?!? Hon vill inte ha mig...det har aldrig förr hänt. Oh. My. God.". Det kan inte vara lätt att vara så snygg, jag säger då det. Jösses. Jag läste också i Aftonbladet att killen som psykbrytet fortfarande får läkarvård så det är nog rätt illa däran med honom, det kan jag förstå efter att ha sett klippen från den dagen han kollapsar. Det svammel som han vräker ur sig och med den frenesin, det behövs ingen raketforskare för att konstatera att något slagit slint hos stackaren. Jag har dock svårt att känna någon empati för killen då han ändå självmant valt att delta i det hela, då får man inse att det är en del risker man utsätter sig för. Jaja, to be continued...
Jag sitter här och känner en del konstiga odörer flyta upp från soffhållet till, tror fanimej att kattkräket gjort något i soffan. Som sagt, being Koivulainen.
Ikväll var jag iväg till Club Aqva för att köra en liten turnering men borde ju som vanligt ha stannat hemma, jag är så kall så kall. Vi är 28 startande och får 12,5k i startstack, jag får ett tufft bord med bl.a. Näsan och Joge som motståndare. Jag vet inte vad som händer men jag kommer helt fel in i det, jag tappar ganska snabbt några tusen marker till Näsan på diverse draghänder. Sedan kommer stora dräparen, jag har AQo och höjer upp pre med syn från honom och en till. Floppen kommer J-hög och det blir rundcheck, på turn kommer A:et och jag bettar ut med syn från båda. Rivern kommer blank och återigen bettar jag ut efter check från Näsan, den andre killen lägger sig och Näsan ser ett tag ut att bara syna men efter lite fipplande med markerna höjer han. Jag vet inte vad jag ska tro, antagligen är jag slagen men vi har som sagt haft en hel del bataljer innan och jag börjar tänka omvänd psykologi. Han har visat stål alla gånger tidigare och han är så pass bra spelare och vet att jag också kan tänka i de termerna att han mycket väl skulle kunna tvärbluffa eller semibluffa med ett sämre A i det här läget bara för att han vet att jag inte tror att han kan göra det bettet utan att ha stål bakom igen. Jag snurrar in mig i dessa tankar och hittar till slut en väldigt dålig syn, han viker upp 99 för floppat set och potten rakas till honom. Jag blir riktigt ledsen här och tappar allt sug på att spela, jag är strax efter med i en pott där jag försöker betta på flopp för att sno hem potten men får omslag och får vika igen. Jag känner mig totalt förnedrad av hela bordet och är på gränsen till grinfärdig... Handen efter får jag A5ruter och allt åker in direkt, instavik fram till Näsan på BB som instasynar föga förvånande. Han har ju tydligen av ödet utsetts till min exekutor idag så det är bara att böja sig framåt och ta den i all dess prakt... Han viker upp AKo och efter en blank bräda är det bara för mig att x:a ut mig ur datorn och pallra mig hemåt, mentalt förstörd för dagen. Jag hatar när det blir så, usch. Det är ingen kul känsla att känna att man blivit avklädd bara in på skinnet och sedan påpissad efteråt, det var ett tag sedan jag kände så senast men nu kom det med full kraft igen. Jag får väl bara försöka skaka av mig det hela och ta nya tag någon annan gång, nu blir det inte livepoker på två veckor då jag ska iväg på tjänsteresa men någon onlinehand borde jag kunna hinna knäcka.
Nu är det dock dags att knäcka dagen och leta upp kudden för lite tröst, när både pokern och katten pissar på en.
