Berga Open take two...
Igår var det dags för andra svängen av Berga Open för undertecknad och förhoppningarna var höga efter förra gångens succé och inte blev jag besviken den här gången heller, även om spelinsatsen var i par med förra gångens insats från min sida är umgänget av högsta klass. En mer brokig skara av sköna pokerälskande människor får man leta efter, det finns alla former och varianter på spelare och alla känns lika välkomna. En av höjdpunkterna var ju att få träffa stora delar av det ack så berömda Fagbet, Dybban har jag haft kontakt med virtuellt till och från ett bra tag men aldrig fått äran att träffa på riktigt men igår blev det en sanndröm, han var en lika skön karaktär som jag trodde att han skulle vara. Jag hann med att prata en del med både Pokerstar och Optikern också och det går ju inte påstå att de var osköna heller direkt utan de var helt i klass med Dybban, ett mycket trivsamt gäng som funnit varandra. Utöver dessa herrar kan jag också nämna Mr Tight(jag tror han kallar sig så) som visade sig vara en av mina tidigare kombatanter på Svenska Spels PLO-bord. En riktigt skön snubbe som jag dock bara hann prata med i en halvtimme eller något, känns som att vi hade kunnat ha en hel del intressanta PLO-diskussioner om inte annat.
För att rekapitulera dagen så började det med att Valterego hämtade upp mig runt 10.30 för avfärd mot Hallsberg, efter en trevlig bilresa med punkinslag hittade vi till hotellrestaurangen Stinsen där lunchen skulle intas. Pö om pö drällde det in fler och fler Berga Open-människor och till slut slog vi oss ner för lite matintag, jag hamnade med Fagbet-gänget och det förgyllde ju lunchen en hel del där de till sin lagfärgs ära hade köpt en rosa bag-in-box. Runt 14-snåret bar det sedan av ut på vischan och den gemytliga spellokalen. Efter lite mingel och allmän uppstyrning av folkhopen började så spelet vid 15.00, 55 spelare kom till start och jag fick ett bord där jag inte hade spelat mot någon tidigare. Efter lite avvaktande spel från min sida kom jag igång ordentligt efter ett tag, jag blandade bra träffbild med bra känsla för spelet och lyckades sakta men säkert att bygga upp min stack. Efter runt tre timmars spel hade jag förvandlat startstacken på 15k till 45k men sedan hände det som inte fick hända, vårt bord bröts och jag hamnade vid ett nytt. Nu kände jag dock igen ett antal av spelarna vid bordet och jag korsade vägar med min dräpare från förra Berga Open, nämligen Illvilja men som tur var för honom lät han mig vara den här gången. Istället blev det en viss Syntax som skulle pissa på mig gång efter annan men innan dess hann jag med en hel del trevligt tabletalk med Nisse samtidigt som en viss Bjarne skapade lite oreda i min värld med sin onyktra approach. Jag blev även utstirrad av en stenhård kille där jag aldrig riktigt förstod vad det hela gick ut på men han fick lämna bordet ganska snart efter min ankomst så det var inte mer med det... Fyllnadsgraden vid det här bordet var en helt annan än vid det första, det var som att gå från Jehovas till Marilyn Manson ungefär vilket gjorde att spelet blev väldigt oberäkneligt.
Jag kom alltså till bordet med 45k vilket i det läget var runt dubbla average men inte hjälpte det mig alls, jag spelade första handen efter att jag satt mig men sedan vek jag i en timme minst. Precis innan tredje pausen får jag dock AA och får med mig en short till flopp, den kommer T-hög med två ruter och efter ett bet från mig pushar motståndaren och jag instasynar. Han har ett Q-högt färgdrag i ruter då floppen levererat två av hans färg, tror ni inte att han får in den både på turn och river där jag självklart inte sitter med ett A i ruter. Nere på 32k efter den handen känner jag att jag är dödsdömd, att ha gått från det drömlika spelet vid första bordet till detta infernaliska kaos kändes väldigt tungt. Ovanpå det fick jag ingen som helst respekt vid bordet heller, varje gång jag satsade som förste man fick jag omslag och allra oftast av Syntax(error) även om Illvilja var med och störde någon gång. När jag tappat ner mig till 15k med blinds 400/800 och ante 75 får jag nog, efter att monsterchippien vid bordet slagit upp det för elfte gången i rad pushar jag med A7klöver bara för att få se Syntax gå all-in direkt bakom mig. Alla andra viker och vi slänger upp våra kort, han har JJ och jag känner ändå ett visst hopp men det dör lika fort som det fötts då floppen kommer med ett J åt honom. Hyfsat snedtänd får jag kasta in handduken och jag kände mig ganska bitter faktiskt, efter den underbara starten trodde jag att jag skulle kunna hota på allvar men det andra bordet i turneringen för mig förstörde allting helt. Om jag ägde det första bordet så ägde det andra bordet mig...
Återigen ett stort tack till Mike som anordnar denna eminenta turnering, lika skön stämning som förra gången bäddar för att jag helt klart siktar på att bli en stammis på detta evenemang då det är så mycket +EV bara i själva umgänget med klientelet. Skulle jag mot all förmodan någon gång få med mig några pengar hem så är det bara som socker på moset...
Som ni har märkt har det varit rätt dött på bloggen ett par veckor nu men tiden har runnit ur mina händer, den senaste veckan har jag t ex tillbringat på tjänsteresa så det har inte funnits mycket för någonting alls egentligen. En sak har jag dock kunnat konstatera, jag har fått nya och yngre grannar. De senaste helgerna har jag varje lördag väckts av efterfestande runt 03.30-snåret och så även denna föregående natt så inget nytt där, det som dock var nytt idag var att jag väcktes ännu en gång av dessa boende på söndagsmorgonen. Denna gång var det dock rytmiska ljud av en helt annan art än dansmusik, att döma av stönandet så var det någon flickmö som hade det väldigt trevligt. Det tragiska i sammanhanget är väl att det är det närmaste jag kommer till att höra kvinnostön i mitt sovrum...
Annars har jag socialiserat lite med grannen i dörren bredvid, jag sprang på honom en dag på loftgången och den här herren har intagit en respektabel ålder av 90 år och när han berättade om sin situation just nu höll jag på att börja grina på riktigt. Jag såg verkligen hur hans ögon tårades när han berättade om hur "de" hade tagit hans fru ifrån honom och att hon numera bara sov, uppenbarligen är hon alltså nära döden och intagen på någon form av hem. Jag fick veta att hon var 87 år gammal och jag kan bara tänka mig ångesten hos honom, de har säkerligen varit gifta i 60 år eller något dylikt och nu står han utan sin livskamrat även om hon fysiskt fortfarande finns kvar i det här livet. Med det i bakhuvudet är det svårt att bli upprörd över en 2-outare i pokern, det finns de som har det helt klart värre. Jag börjar dock bli lite orolig för mig själv, jag har på sistone tagit åt mig väldigt av andra människors öden och äventyr. Jag läste ju "Varför gråter inte Emma?"-boken och jag har aldrig någonsin grinat så som jag gjorde när jag läste den, jag vet inte vad det var men någonstans slog det an en känslosam ton hos mig. Självklart är det ju en oerhört tragisk historia men jag brukar ändå inte bli så illa till mods, nu rann tårarna till och från och jag fick skydda boken från vätan. Nej, jag får morska upp mig och stänga av känslokanalerna, det funkar inte att vara en vidöppen känslomagnet.
Club Aqva var på randen att läggas ned men nu verkar vi ha hittat nya former och ny energi till att dra klubben vidare, förhoppningsvis kan folket hitta tillbaka så att dess fortlevnad säkerställs. Vore oerhört synd om det inte fanns intresse nog att hålla denna kära klubb fortsatt levande...
Hmmm, annars då? Ja, jag vet inte riktigt, tröttheten har mig i ett brutalt strypgrepp just nu och så fort den här texten är färdigskriven kommer kudden att nannas och vem vet om jag får en ny uppläsning av ljudboken "Långt ner i halsen". Kommande vecka är fri från tjänsteresor i alla fall så det kommer att finnas mer utrymme att uppdatera er om mitt liv och leverna, pokermässigt lär det bli spel åtminstone ett par vändor live och säkerligen lite på nätet också. Nej, nu kastar jag banne mig in handduken...
PS. Oh my god! Det var alltså Viktor Blom som var Isildur1? VEM kunde tro det? Döh. DS.
