Ho ho ho...
Då var det kvällen före dopparedagen och allt är som det brukar, jag är precis klar med julklappsinköpen och har senare delen av dagen bara tagit igen mig på sofflocket med en annalkande förkylning i antågande. Trycket i huvudet känns så där lagom roligt men förhoppningsvis klarar jag av att undanstyra det hela med lite vila och några Ipren, vore trist att vara sjuk på årets familjedag när det ska tjoas och tjimmas med familjen. Nåväl, vi får väl se hur läget är imorgon bitti, har ju runt 14 timmar kvar innan det är dags för avfärd mot firandet. Paketen är som sagt avklarade och det är alltid en lättnad när den sista är inköpt och jag är ju hyfsat avogt inställd till folk i julhets-tillståndet så ju mindre tid jag kan tillbringa på stan dessa dagar desto bättre. Min exponering det är året blev nog mer eller mindre minimal men ändå stötte jag på människor som är bittra, stressade, arga och allmänt dryga...jag förstår inte. Varför orka stressa upp sig så och låta några oskyldiga lida bara för att man själv inte mår bra? Den här principen är ju applicerbar i största allmänhet på livet och är det något jag ogillar starkt är det just den typen av beteende, när människor beter sig som svin mot andra bara för att de själva inte mår bra. Tyvärr verkar dessa juletider dra fram det värsta ur folk och hur lite tid man än tillbringar där ute i kaoset så springer man på en eller annan individ som faller inom den nyss nämnda kategorin, trist säger jag. Själv frös jag mest arslet av mig och försökte bara klara av allt så fort som möjligt så jag fick gå hem och värma mig igen...
De senaste dagarna har jag haft påringning av mina granntanter ett par gånger och jag vet inte vad det är för signaler jag sänder för att locka till mig dessa pumor i åldern 80+. Första svängen var häromdagen när jag helt plötsligt fick höra ett ihärdigt knackande och ringande på dörren, i och med intensiteten gick jag tyst fram och tittade genom kikhålet för att se vad det var för några som var så angelägna. Döm min förvåning när det står två äldre damer utanför med lite kaka i handen, det spritter i dom av iver att komma in och den ena kikar in genom mitt köksfönster medan den andre knackar febrilt på toafönstret samtidigt. De är verkligen på så jag tänker att jag inte ska vara kinkig om en menage-e-trois är på ingång så jag öppnar dörren...ni skulle ha sett besvikelsen. De senila fanskapen hade gått på fel dörr, det var inte alls mig de ville åt utan någon av granntanterna på samma loftgång. Jag får inte ens stänga dörren själv utan den ena av tanterna slår igen den åt mig och snopen står jag kvar där, lite halvt chockskadad och undrar vad som egentligen hände. Idag var det dags för nästa omgång och jag ligger och småsover på soffan efter avklarad julklappsinhandling, återigen ringer det på dörren och vis av erfarenheten så struntar jag helt enkelt i att gå upp och öppna. För det första väntar jag inget besök och för det andra så är det antagligen samma tanter och då får de ringa på bäst de vill... Jag hinner knappt somna om innan samma sak händer igen och nu är jag nästan förbannad över att ha blivit väckt två gånger så jag skiter ur ren princip att gå och öppna. När det ringer en tredje gång så ser jag inget val än att i alla fall gå och kolla genom kikhålet igen och nu får jag se att det är en av mina granntanter som står och huttrar utanför, äntligen kanske jag får komma till. Nog ville hon ha betalt allt...men inte för umgänge utanför en gemensam insamling till en av gubbarna på loftgången som tydligen hållit loftgången ren från snö under senare tid. Jaja, jag lommar iväg och tömmer spargrisen på 50 kronor som tanten får och ännu en gång får jag besviken låsa dörren, när ska min drömkvinna ringa på egentligen?
Pokern har varit på en typ av sparlåga även om jag kört lite PLO-cg som gått helt ok, jag brukar passa på lite extra vid löning då fiskarna är extra angelägna om att bli av med sina surt förvärvade och det stämde även denna månad. Så länge jag håller skärpan uppe och inte åker på alltför många jobbiga utdragningar kan jag nog göra en del deg på de lägre nivåerna på SvS, det är fortfarande många som är riktigt usla. Jag har fått rådet av en mer erfaren pokerpolare att köra notes på motståndarna men på SvS spelar det ingen roll, där skulle man kunna skriva "limpsynfisk" på alla i princip. Det är ingen som varierar sitt spel och ingen förstår vikten av att skydda handen sin, de ger frikort till höger eller vänster eller vägrar att potta om eller dylikt när de sitter på monster. Bara att tacka och ta emot...
Så här mot slutet av varje år brukar jag bli en aning nostalgisk och tänka på vad det senaste året egentligen givit mig, i år är nog den största grejen ändå att jag insett att mitt hjärta inte är dött. Efter att ha åkt på en brutal smäll för ett antal år sedan trodde jag hoppet var ute efter ett antal trevande försök där jag inte ens varit i närheten av samma känsla men i år fick jag motbevis, det finns faktiskt liv i det och som det finns. Jag är så innerligt glad över att ha fått erfara denna känsla igen även om det inte verkar bli mer än en känsla av det hela. Jag kan hitta glädjen i det hela för egen del, en insikt om att jag fortfarande är öppen för förslag om rätt tjej kommer och får mitt hjärta att brinna som aldrig förr. För brinna, det kan det verkligen göra om det bara tillåts och ibland springer man på verkligen speciella människor... Annars har senaste tiden präglats av starka sociala relationer överlag, jag har umgåtts med mycket skönt folk och hittat på mycket roliga saker och även om det både varit mer vardagliga och mer festliga så har det funnits en röd tråd i allt: godhet. Det finns mycket goda människor kring mig som jag måste värna om för det finns inte överdrivet många sådana därute som faktiskt håller hela vägen, jag vet också att jag är väldigt hård i kriterieväg så jag har lätt för att rata folk men det finns några i min närhet som nog aldrig kommer att försvinna.
Filmer som setts:
Titel: Legend Of The Guardians
Genre: Animerat drama
Här snackar vi om ett gäng ugglor som lever i sin vardag men samtidigt har en tilltro till en legend om en grupp av superugglor som agerat som beskyddare genom tiderna men som ingen vet om de verkligen existerar. Vi får följa tre syskon där de slits mellan lojalitet mot familjen och löften om storhet och framgång, det blir klassiska scener i form av brödrabataljer med mera. Filmen är väldigt välgjord och animationen är av högsta klass, de inför också ett nytt grepp i form av slow-motion i animerad film vilket tillför en hel del då det är gjort på ett riktigt snyggt sätt. Jag satt med gåshud ett antal gånger och det känns rätt fånigt att säga när vi snackar om en tecknad film om ugglor... Nåväl, storyn är förutsägbar och karaktärerna likaså men helt ok underhållning ändå, funkar som tidsdödare.
Betyg: R R R
Titel: The Sorcerer's Apprentice
Genre: Action
Här får vi följa en ung pojkes/mans färd in i besvärjaryrket då han blivit utvald att bli den näste Merlin utan att han själv vet om det, istället blir han uppsökt av en av Merlins lärlingar spelad av Nicolas Cage. Självklart blir det klassiska konceptet med erfaren och klok mästare som ska lära upp en bångstyrig och klantig adept, konceptet är välbeprövat och genomfört ett otal gånger tidigare. Storyn är hyfsat förutsägbar även här och den komiska faktorn är inte så hög som önskats, det känns som filmen riktar sig mest mot yngre tonårs-gruppen även om jag själv garvar högt åt en Star Wars-referens i filmen. Återigen ett helt ok tidsdödaralternativ men inte så mycket mer...
Betyg: R R R
Imorgon bär det av till föräldrarna för julfirande tillsammans med bröderna, det ska bli trevligt att frossa i mig mors mat och äta ett otal av hennes omtalade finska piroger. Katten ska med också för det skulle kännas för jävligt att lämna henne ensam på julafton, någon måtta får det ju vara. Nu vankas det dock lite mer filmtittning tror jag, blir en bra uppesittarkväll på det sättet. Utan vidare fördröjning får jag väl önska er alla en god jul, hoppas ni varit snälla nog så att ni får många paket. Och ni 80+-tanter som känner er missnöjda, jag har ett hårt paket ni kan få som tröst!
