Dansk dynamit...
Igår bar det av till Aqva igen för ännu en turnering, den här gången var det en bounty variant där en del av inköpet gick till ett pris på ens eget huvud och för varje person man slog ut fick man den här bountyn men bara hälften av den då den andra hälften lades på den egna bountyn. Hänger ni med? Nåväl, vi blir 16 pers som letar oss till lokalen i rysskylan och det hela börjar bra för mig. Vi har några nya förmågor vid bordet och jag lyckas faktiskt dräpa den ena av dom och få hans bounty, så långt allt väl. Sedan börjar raset, jag får 84spader och tar syn på en höjning pre, fråga mig inte varför. Floppen kommer med två spader och en dam som jag bettar ut efter check till mig, synen kommer och turn ger ett Aruter. Nu blir det checkat igen och jag bettar ut ännu en gång eftersom jag även fått hålpipa till mitt spaderdrag, tyvärr kommer ännu en syn. Rivern ger en Qklöver och återigen checkas det till mig, jag borde inse mig slagen men det enda sättet för mig att vinna handen är att betta ut och jag försöker mig på ett litet halvpott-bet som i normala fall skulle skrika "Syna mig! Snälla!" men nu var det mer ett desperat försök till räddning av situationen. Återigen blir jag besviken då motspelerskan synar ner mig med AK och jag tappat halva min stack... Tar inte många händer innan jag tappar nästan allt när jag möter Plzd2BeatUs AK med mina AJ, floppen kommer AT8 med en till 8:a på turn och en blank river. Jag försöker reppa något starkare än min semistarka hand men motspelaren har inga större problem med att syna ner mig i slutändan, han spelar potten dock lite passivt vilket ger mig några sekunder till i turneringen. Dock tar det slut nästan direkt efteråt när jag får in allt tom mot överpar, bara att packa in sig i igloo-bilen och dra hemåt.
Idag klarades bilbesiktningen av i alla fall och silverpilen fick godkänt, inga anmärkningar, så nu är det bara att brumma ut på vägarna igen utan att behöva bekymra sig om påtvingade reparationer. Vi får väl dock se hur väglaget blir imorgon, det verkar ju snöregna ute just nu så det kan bli väldigt intressant.
Kollade på en film:
Titel: Armadillo
Genre: Dokumentär
Filmen handlar om ett gäng danskar som åker till Afghanistan för att tjänstegöra där i ett halvår, vi får följa dessa unga herrar i deras vardag på basen och ute på uppdrag. Efter att bara ha tittat en kort stund associerar jag till den fiktiva serien "Generation Kill", det är samma känsla över det och karaktärerna är snarlika i sin nakenhet. Det är en riktigt tung film att titta på mentalt, man ser verkligen hur de här unga männen förändras under resans gång och hur de påverkas av allt de ser och gör. Man kan känna tristessen, skräcken, adrenalinet och allt annat genom kameran och jag inser ganska snabbt att jag inte är direkt avundsjuk på dessa gossar. Jag vill i alla fall inte vara den som vaknar upp om nätterna med bilder som jag inte kan få ur huvudet...eller i värsta fall aldrig ens komma tillbaka hem igen.
Betyg: R R R R
Jag har ett litet groende behov i kroppen att skriva något lite djupare igen men just nu orkar jag inte, sängens värme och ro lockar alltför mycket denna kylslagna kväll. Hittar man inte värmen annars så hittar man alltid den i sängen, klassiskt Koivulainen-ordspråk...
