Kontemplering...
Jag sitter här med en nybryggd(?) mugg med te och natten har anlänt i högsta grad, min kropp är nyspäkt och känslan överlag rätt bra. Dagarna går i ett numera vilket i sig inte är ett problem men timmarna tar slut alldeles för snabbt, är mycket jag skulle vilja vika tid åt men som jag inte hinner med. Det handlar ju dock om prioritering så det är ju egentligen inget som inte går att åtgärda men det är bara lite smådrygt när det är så mycket man vill på samma gång...
Igår flög dagen förbi på jobbet och väl hemma på senare kvällstimmarna drog jag en runda förbi Hemköp för att hämta mina nyanlända Kinect- samt Rockbandprylar, inte visste jag dock att bara ihopbyggandet av trumsetet skulle ta en dryg halvtimme men jag får väl skylla på tillfällig sinnesförvirring eller något. När jag väl fått igång allt testade jag Kinect lite smått, det är alltså Microsofts svar på Wii-konceptet men här är kroppen handkontrollen d.v.s. du behöver inget "mer" än själva Kinect-apparaten. Jag körde ett träningsspel som jag blev lite imponerad av, kameran kände av min axelbredd, min armlängd, min benlängd, var biceps satt och hemskast av allt var min mage satt. Det var lite jobbigt att se mina lovehandles åskådliggjorda på 55-tums TVn, måste vara storleken på TVn som förstärker bilden. De säger ju att TV-bilder alltid gör en tjockare än vad man är... Det sägs ju att Kinect ska kunna känna av 20 olika kroppsdelar men nej, jag hann inte testa om den kände av DEN kroppsdelen(även om det helt klart är ett framtida fredagsnöje, se om kameran registrerar helikoptern men i mitt fall behövs det nog snarare mikroskåp i så fall). I själva fitnessdelen av spelet fanns det lite yoga-övningar som jag provade på och se på fan, nog kunde den känna av om jag hade böjda knän och utsträckta armar. Ett annat spelmoment var att slå sönder små virtuella fyrkanter och här kände systemet av ifall jag slog slagen från vänster till höger eller bara rakt fram, det var endast det förstnämnda som dög för att krossa kuberna så det gick inte att fuska där inte. Mer än så hann jag inte prova på det men kan ju säga att första intrycket är gott, det här kan nog mycket väl bli något riktigt bra i slutändan när spelen väl hunnit ifatt tekniken och kan utnyttja den till fullo. Varningssignaler kom dock idag på Aftonbladet där det i en artikel framkom att Microsoft använder kameran för att scanna av rummet ur marknadsföringshänseende samt att de kan lyssna på de ljud som hörs i rummet via utrustningen också. De som är paranoida ska nog alltså inte införskaffa detta, jag struntar dock fullkomligt i ifall det är någon på Microsoft som är sugen på att se mitt nakna lekamen going bananas med moves till Lady Gagas "Pokerface" i Dance Central, det bjuder jag på i så fall...
Rock Band 3 var ju tvunget att provas på med de nya trummorna och det var banne mig sjukt kul med de tre extra cymbalerna, det blir återigen ett helt nytt spel och utmaningen höjs ytterligare några snäpp. Inte för att jag var någon mästare tidigare men jag klarade mig behjälpligt på Expert-nivån, i alla fall till en början. Nu blir det dock ännu mer äkthetskänsla över det när man kör med totalt sju slagytor samt en baskagge, det är nästan så att man får Lost-liknande flashbacks till grundskolan när man satt på musiklektionerna och skulle öva till takten av "på tisdag, på torsdag, på tisdag, på torsdag". Nu använder man bara fantasin lite mer och ser sig själv sitta på Wembley med 60 000 skrikande fans framför sig, sedan är det bara att låta lädren smaka på pinnarna. Det kommer nog bli rätt många mörka vinterkvällar som kommer att tillbringas på en pall framför detta trumset, det sköna är att utmaningen verkligen går att anpassa till den nivån man själv ligger på. Man har först och främst vanliga "Drums" som är den gamla varianten och i denna form har man fyra svårighetsgrader från "Easy" till "Expert. Utöver detta har man sedan alltså "Pro Drums" där svårighetsgradera är desamma men nu tillkommer ytterligare tre slagytor att hålla koll på samtidigt som allting överlag bara blir generellt jävligare. En orgasmisk upplevelse för den som närt rockdrömmar ända sedan barndomens tidigare år, då var i och för sig drömmen att få vara en av bröderna Herreys och sätta på Carola men det är lite bortom poängen. Vad jag menade var åren efter, någonstans där man snöade in sig på Metallica och turbokäften Lars Ulrich blev en av gudarna...där någonstans vill man ju kliva in mentalt inför varje sittning och så får en fiktiv kompis vara Hetfield på micken, Newsted på basen och Hammett på gitarren. Där och då uppnås himmelriket...
Om gårdagen var fullstressad var idag än värre, jag jobbade i och för sig inte så sent men två av kvällens timmar upptogs av innebandy tätt följt av en snabb kvällssallad med en kompis för att sedan landa i soffan för lite spelande. Idag hann jag också ringa Konsumentverket om mitt badrum och de säger att det är helkört, bara att betala ur egen ficka så nu känner jag att jag fått slut på lösningsförslag så det är väl bara att bita i det sura äpplet. På bilfronten har jag bokat tid på en verkstad då ljuden från vänster framdäck vägrar att försvinna, jag vågar inte ens tänka vad felet är och än mindre vad det kommer att kosta. Jag måste snart verkligen börja fundera på en alternativ karriär som manlig eskort eller något, är någon intresserad av en lönnfet och blek finne så får ni väl höra av er. Att de kommande månaderna sedan innehåller julen samt x antal födelsedagar vill jag inte ens tänka på, det känns som ett hyfsat tungt halvår rent ekonomiskt som komma skall. Kostar att ligga på topp...
Nej, nu är det nog dags att nanna kudden innan klockan slår tolv och Askungen kommer för att hämta mig. Sweet dreams...
