Burned...
Då var ännu ett innebandypass avklarat och flåset var betydligt bättre den här gången men å andra sidan var vi 17 personer som körde så det vore väl synd om man inte orkade vila mellan varven, vi körde fem-mot-fem med målvakt i ena laget och tempot var högt men jag hängde återigen med hyfsat. Det höll dock på att ta slut innan det ens börjat då jag i den i princip första rushen får en klubba under foten och dundrar ner i golvet som en klubbad oxe. Jag får en sådan där härlig glidning längs med plastgolvet resulterande i fina brännmärken på ena knäet, dock var det den enda blessyren jag fick så det var bara att resa sig och kasta sig in i kampen igen. Alltid lika kul att lira innebandy och nu får vi hoppas vi får ihop tisdagsgänget också så det blir lite kontinuitet i det hela...
Dagen har annars försvunnit sjukt fort, kan till stora delar bero på att jag sov till 14.30 men jag vet inte... Knappt hann jag vakna innan det var dags att åka hem till föräldrarna för lite Fars Dags-fika och det blev en kombinerad get-together med båda bröderna med deras respektive och familj, jag var traditionsenlig och skänkte en hög lotter för 100 kr. Jag är så oerhört kreativ i de här lägena... Efter det var det dags för innebandyn och den har vi ju redan klarat av så det som återstår att redogöra för är en session med RB3, jag börjar tvivla på domen jag fick från min keyboardlärare när jag gick på högstadiet. Han påstod att jag var den mest omusikaliske elev han haft men han borde se mina Rock Band-poäng så skulle han nog omvärdera läget, alltid skönt att få revansch på de icke-troende. In ya face, biyatch. Nåväl, spelet i sig är riktigt trevligt och alla dess utmaningar i olika former bådar för många timmars roande spel framför TVn. Imorgon kommer pro-trummorna samt kinect varav den senare är jag rätt nyfiken, frågan är hur pass bra tekniken egentligen är men jag är rätt övertygad om att spelen som hittills kommit ut på något sätt är fulländade utan framstressade för att ha något att lansera hela tekniken med. En titel har dock fångat mitt intresse på ett lite obehagligt sätt och det är "Dance Central" som är ett dansspel där du tydligen mer eller mindre kan lära dig att dansa "på riktigt", jag brukar ju inte vara den som skäms för mig på krogen när dansgolven intas men då är jag ju ändå onykter. Fatta om jag måste dricka mig dyngrak varje gång jag ska spela, då kan spelberoendet omvandlas till någon helt annan form av beroende. Jag är i alla fall riktigt nyfiken på hur bra det fungerar och ser framemot att testa mina moves till Lady Gaga och andra "spännande" artister...
Rent mentalt känner jag att något stort är på gång, det bubblar inombords och en viss förväntan ligger i luften. Jag har ingen aning om vad det är men jag tror någonting är på gång, det känns så i varenda cell i kroppen. Bara hoppas att jag inte missuppfattat saker och ting så att det är något brutalt som är på väg att däcka mig men så får jag ju inte tänka, nu när det faktiskt känns positivt. Den som lever får se... Jag börjar känna en viss mognad över allt som hänt den senaste tiden också och känner mig stark, det tar bara sin lilla stund att hitta formen igen efter en svacka men det känns som att trenden är uppåtgående igen.
Nej, nu ska jag fortsätta följa Kryckans(a.k.a. Mördaren) framfart i SM då han är den enda mig veterliga lokala förmågan kvar, 72 man kvar och han är fortfarande hyfsat med. Och om jag inte tolkar resultatlistorna fel så verkar William Thorsson, Svenska Spels nya stjärtgos...eh guldgosse, vara med fortfarande också. Intressant.
Må gott folk och ta hand om er själva och varandra...
