Högmod före fall...
Jaha, jag behöver ju inte direkt chocka er genom att säga att SM blev väldigt kortvarigt för mig i år, pokergudarna sablade ner mig utan pardon efter min något kaxiga uppsyn innan turneringen. Jag kom aldrig in i det, korten var kallare än en eskimåkvinnas ni vet vad och jag hittade inget flyt i spelet alls. Jag hade en AK och en AQ samt ett pocketpar i form av 66 under 1 1/2 timmes spel, det var det liksom. Det sjuka var att i princip varje skithand som jag inte spelade träffade gudomligt, det hela manifesterade sig direkt i och med de två första händerna. I första handen får jag 73hj som jag viker från BB efter en 3xBB-raise, floppen kommer 737 och det blir lite action... Handen efter i SB får jag 85 som jag även där viker inför motsvarande raise som i första handen, floppar inte mycket men skulle ha fått en runner-runner stege. På den vägen fortsätter det, i en hand har jag K3hj som jag också viker pre efter raise och floppen kommer bara i hjärter. I den handen blir det mycket action men ingen showdown, tvivlar på att min hand hade blivit slagen. Lite frustrerad över faktumet att alla skithänder jag inte spelar träffar och alla semibra händer som jag försiktigt försöker spela missar brutalt försöker jag ändå hålla modet uppe, första större tappet kommer när jag flopper stegen med 78 på hand och JT9 på floppen. Äckligt läge och efter en raise och två syn på floppen kommer dödarkortet i form av Q på turn, alla checkar och rivern blankar så jag blir tvungen att betala av en snubbes värdebet på rivern då han har AK. Efter det hämtar jag mig riktigt aldrig utan nedförsbacken är konstaterad och klar så det är bara att invänta kraschen, den kommer när jag får mitt första och enda par för dagen i form av 66. Jag synar en raise pre och floppen kommer 47Q, jag slår om hans bet och han synar bara. Turn kommer 9 och jag instaställer varpå han steker en stund innan han synar med QQ på hand, grattis. Skön slowroll. Där var sagan alles och jag kunde slå igen laptopen, är dock som sagt inte förvånad...det känns som att jag bäddat för det antiklimaxet och jag vet inte om jag ens bryr mig egentligen, svårt att återupprepa succén från förra året.
Kvällen ägnades istället åt lite filmtittande:
Titel: The Social Network
Genre: Drama
Här får vi storyn bakom Facebook serverad och får följa vägen från idé till succé till intern kollaps på några timmar, det är duktiga skådespelare hela vägen och de som är ute efter någon form av action eller häftig dramatik bör se något annat. Här byggs istället storyn upp av en massa dialog personerna emellan och det är helt klart uppenbart att det är relationerna mellan individerna som är det viktiga men filmen blir dock aldrig djup på det sättet, det handlar bara mest om att åskådliggöra ränkspelet mellan de olika inblandade parterna och allas jakt på pengar utom själva grundskaparen som framställs som en idealist snarare än kapitalist. Det får man ju värdera själv hur mycket trovärdighet det ligger i den framställningen... En helt klart sevärd film som dock inte lämnar något större avtryck i det stora hela, känns mer som en färglagd företagshistorik än något annat och leder väl bara till en sak...att Facebooks skapare blir än rikare.
Betyg: R R R
Imorgon blir det att sova ut rejält för att sedan senare på eftermiddagen dra en sväng till mor och far för en snabbfika på fars dag, kvällen ägnas förhoppningsvis åt lite lek med bollar och klubba(nej, inte SÅN lek) för att sedan avrunda helgen med softande i soffan innan en ny arbetsvecka tar form och om mina föraningar stämmer blir den minst lika intensiv som den förra. Jag tror också att jag nog snart klämmer ur mig ett till inlägg i samma djupare väg som jag gjorde ett par gånger i veckan, det finns fortfarande en hel del att ventilera...men vi får se, jag kanske får utlopp för det på andra sätt. Pokermässigt vet jag inte riktigt när det blir dags för nästa större händelse, det kan nog dröja "ända" till Unibets SM-vecka som är i början på december för att sedan därefter dra till Tallinn för lite Superweekend-röj. Det blir nog bra...
