Feberfrossa...
Det känns som att jag är i mitt livs form...eller inte. Jag har varit och spelat innebandy ikväll för andra gången den här veckan och jag lovar att känslan jag hade när jag steg innanför dörren efteråt var att jag var seriöst sjuk, jag frös och huttrade och yrslade så det stod härliga till. Nu har det värsta lagt sig och jag börjar känna mig som en människa igen, bådar ju dock inte gott om det nu verkligen var en sjukdomsindikation. Ikväll rörde det sig om spel på stor plan fem mot fem och med en målvakt, jag har inte spelat på så stor plan på evigheter så det brände rätt bra i bröstet. Det var första gången med det här gänget och jag tycker väl inte att jag gjorde bort mig direkt, var hyfsat med i spelet och la en del bra mackor och lyckades väl näta några gånger också. Jag tycker Valteregos kommentar var rätt bra: "Du rör dig inte snabbt men de sitter där de ska...", det är väl ungefär så man kan beskriva den här kolossen på en innebandyplan.
Veckan har annars sprungit förbi ganska kvickt, jag spelade SM-event två på SvS i ondags och då rörde det sig om 7-korts stötpoker vilket inte direkt är något jag lirar i vanliga fall. Nu föll andan dock på och precis så givet som det var på förhand så hade jag inte en chans, jag åkte som 68:e av 105 eller något och det var inte vidare värst upphetsande någon gång. Det mest intressanta var att en kille vid bordet, Pekka99 tror jag han hette, kände igen mig från poker.se där den här bloggen går som "Proffsblogg" och det är alltid lika chockerande att påminnas om att jag faktiskt går ut i etern där. Många undrar säkert vad fan jag har där att göra bland alla andra eminenta herrar och damer och det gör väl jag också, jag är dock glad att ändå på något sätt få beblanda mig med dessa och få mina 15 minuter av shame. Under helgen hade jag tänkt spela lite livepoker men av olika anledningar föll detta bort så det har inte blivit mycket alls, jag körde lite Långlördag och Djuping på SvS igår kväll men utan någon som helst framgång, kom aldrig in i matchen överhuvudtaget. För min del känns som att allt mitt fokus ligger på nästa lördag då main-SM körs på SvS, laddningen inför den turneringen har börjat sedan länge och det bådar ju gott inför det antiklimax det säkerligen kommer att bli. Jag har ju redan avbokat alla former av engagemang för de dagar den turneringen ska pågå för jag räknar ju kallt med att ta mig lika långt som förra året, föga troligt att det kommer att hända och jag borde ha lärt mig från live-SM på Malta men jag är inte smartare än att jag tror på mig själv igen.
På det privata planet har det varit ytterligare stormar och jag är banne mig på väg att bli helt apatisk, jag orkar inte med mer av den varan och inser än mer att jag är en icke-älskbar man. Inte mycket att göra åt mer än att försöka försonas med tanken...och man är jag väl inte heller, bara en sketen liten pojke...
För att mildra effekten av det ovan så tröstköpte jag en del X360-prylar tidigare i veckan som jag berättat tidigare, vi får hoppas de dyker upp nästa vecka så jag får köpa mig lite materialistisk glädje i livet istället. Vi verkar också äntligen komma igång med vårt Borderlands-spelande efter ett minst halvårs-långt uppehåll, en av killarna i gänget hade först månadslånga problem med internet och sen pajade hans xbox men nu verkar han vara på banan igen. Gott så.
Nej, jag vet inte om det finns så mycket mer att tillägga just nu, det har som sagt varit mycket energikrävande dramatik igen så de dagarna försvinner bara in i ett töcken där inget händer. Vi får hoppas på bättre tider...veckan som kommer är i alla fall hyfsat uppstyrd med innebandy och xbox på tisdag, SM i PLO på torsdag och main på lördag/söndag så det lär finnas en del att berätta om vartefter tiden lider. Må väl så länge, gott folk...
