Jag blir så trött...
På livet, på ödet, på allt. För en gångs skull trodde jag att jag verkligen hittat hem och att jag äntligen skulle få ta del av allt det goda i livet men trots alla förutsättningar i världen skiter det sig ändå, utan att jag kan göra någonting åt det. Jag fattar inte vad jag ska göra, jag fattar inte. Var finns rättvisan i denna absurda värld? Jag får väl finna mig i min lott att stå på sidlinjen som en förskjuten själ som inte hör hemma någonstans och inte kan bli älskad av någon...
Vi får se när jag orkar återkomma här...
