Back where I belong...
I söndags tog jag svensk mark igen och det var väl skönt på ett sätt även om vädret som mötte mig var långt ifrån de smekande solstrålar Malta förärat oss den senaste veckan, det var bara att sätta sig i min kylslagna silver-Saab och börja puttra hemåt. Trött som få ägnades söndagskvällen mest åt att skrapa ihop mig själv på olika plan, det var en del intryck och input att bearbeta.
På måndagen var det dags för en Player Of The Year-turnering på Aqva som baseras på årsranking där de tio bästa får köra denna freeroll om ett Superweekend-paket, jag var en av de lyckliga men tvekade in i det sista om jag skulle köra av olika skäl. Jag pallrade mig dock ner och det skulle visa sig vara ett vinnande drag då jag gick segrande ur denna enbords-SNG, jag rullade på rätt bra tills vi var tre-fyra kvar då jag åkte på några smällar och var sist ett tag. Efter några nyckelpotter där jag bland annat får in allt mot Rille med set i treor mot hans hålstegs- samt nötfärgsdrag på turn och lyckas dodga rivern så är jag hyfsat stor chippo när det är dags för HU mot Zlaskor. Det är rätt skönt att höra honom säga att jag nog var den sista han ville möta HU, det bådar ju gott men trots det lyckas han koppla ett grepp om mig spelmässigt då han har en äcklig träffbild. Till slut blir det dock en actionhand när jag hänger på en höjning med 65 och floppen kommer 742 varav två klöver, jag bettar och han slår med syn från mig. Turn kommer klöver 3 och jag får nötstegen men samtidigt blir färgen ett faktum, jag checkar till honom och han ställer. Jag funderar för en nanosekund på om han har färgen men inser att jag kan fan inte vika, som tur är sitter han på 74 för floppat tvåpar men det sjuka är att han har en klöver så det är inte klart än. Lyckligtvis kommer rivern blank och jag är en ståtlig vinnare av titeln POTY samt ett fint pokerpaket till Tallinn i december, det ska bli riktigt fint med ännu en pokerresa. De har ju en tendens att bli trevliga...
På tal om det så vill jag tacka Hef för trevligt ressällskap och för att han introducerade mig till de sköna människor han kände nere på Malta, veckan var som en enda lång orgie av komfortabelt chill tack vare detta. En lyckad vecka blev det trots att pokerframgångarna uteblev, det kommer fler chanser för sådant så det är ingen fara på taket. Jag såg att Glimne tagit upp en väldigt speciell hand från PLO-eventet i SM och det finns en ytterligare aspekt på den handen som hans historia inte förtäljer, det är dock bara för de invigda men det är sådana härliga anekdoter man plockar upp på dylika eskapader. Det är inte en dag som går bi utan att någon klassisk episod utspelar sig...
På det privata planet är det back to basics igen, det som såg så positivt ut är inte aktuellt längre så det är bara att bryta ihop och komma igen. Typ. Eller något. Suck.
Nej, kanske dags att söka sig till sängen och krama kudden i brist på annat men det är ju inget nytt för mig, inte ens katten är hemma för att trösta.
