Insikt...
Jag har numera fått insikt vad gäller mitt pokerspel, jag är faktiskt en fisk...nejdå, så illa är det inte att jag skulle vara fisk för det kan ju ingen tro. Jag har bara insett att cg inte är något för mig och att den spelformen, som för så många andra, är den största läckan i mitt spel...jag vet inte hur många kronor jag krystat ur mig vid PLO-borden men nu får det räcka, jag vet att jag är bättre än många av de s.k. spelare som huserar vid dessa bord på SvS men tyvärr har jag inte rulle nog att rå på variansen. Det gör för ont att spela den stilen jag gör och veta att man allt som oftast får in pengarna som hyfsad favorit om inte bättre men ändå inte få raka åt sig markerna vid handens slut, det är psykiskt oerhört påfrestande. Samtidigt kan jag nog tacka PLO-spelandet för att ha härdat mitt psyke, hade jag inte suttit där och blivit förödmjukad gång efter annan hade nog min tilttröskel varit betydligt lägre än vad den är idag och de som känner mig vet att den inte är särskilt hög ändå. Det är ju skönt t.ex. när man blir psykad av railbirds vid liveturneringar bara för att de tycker det är så kul att retas med mig, det får jag väl dock bjuda på då jag inte i dylika sammanhang är alltför långsint.
Kontentan är alltså att jag lägger ner cg-spelet för tillfället och fokuserar helt på turneringar igen, det var ju där allt började men sedan blev jag dragen till cg-demonerna som vägrat släppa mig ur sitt grepp. Senaste tidens turneringseskapader visar nog på att jag gör rätt i den kursändringen, jag vann senaste JP-turneringen på Aqva i onsdags i förra veckan samtidigt som jag kom 4:a i Långlördag på SvS i lördags. Igår körde jag 500-kronors samt 100-kronors djup på SvS och i den förstnämnda kom jag på 15:e plats av 97 d.v.s. precis utanför pengarna medan jag i 100-kronors kom 11:a av 196 eller något dylikt och fick en liten slant för besväret. Det känns som att jag kommer mer till min rätt i turneringsväg och att det är där jag har chansen att lyckas inom pokern, om jag nu överhuvudtaget har en chans. Aqva-turneringen var helt sinnessjuk då jag hade världens träffbild och vann jag inte en pott som i sig innehöll runt 40% av markerna med sex personer kvar så ropade jag in exakta kort när jag jagade mina outs. Jag måste bara berätta om det sistnämnda, jag har JJ och hamnar all-in med dessa mot en shortie som har A5. Floppen kommer A-hög men dock enbart klöver, jag sitter ju självklart på klöver J medan motståndaren inte har någon alls. Inför turn skanderar jag "Klöver!!", "Klöver!!" men mina önskningar blir inte hörda, dock levereras ett kort som ger mig även stegdraget så inför rivern behövs det en åtta eller klöver(bortsett från de två andra J) för att jag ska vinna. Mitt skanderande övergår till "Klöver! Åtta!", "Klöver! Åtta!" och simsalabim...rivern är en klöver-åtta. Det kallar jag att ropa in kort...
Lördagens Långlördag var inte direkt mindre sinnessjuk, jag leder turneringen från början till slut mer eller mindre och som jag gör det. Redan bara en timme eller två in har jag tre gånger mer än tvåan och på den nivån fortsätter det, ett tag har jag 200k mer än tvåan vilket säger en del då det var runt 1 200k i spel om jag inte minns fel och det här är alltså när vi ändå är runt 20 personer kvar. Tyvärr räckte det som sagt inte hela vägen för det blir för mycket lotto mot slutet, får man inga kort och har lite otajming kan det vara över fort stackstorleken till trots. Ur ett större perspektiv sett tror jag aldrig att jag dominerat en så pass stor turnering på ett sådant sätt, det var helt absurt och en polare som var inne och kikade en stund kunde bara garva han med. Det är sådana ögonblick man lever för som pokerspelare, att få känna att ingen rår på en och allt man gör blir rätt. Med risk för att bli lite tjatig måste jag nog säga att mitt livs upplevelse...fast där får jag sluta för lillebror kom på besök. Jag återkommer...
