Poker = Shit...
Rubriken parafraserar en av mitt favoritband Slipknots låtar där originalet heter People = Shit vilket också kan stämma från dag till dag, bandet är ju tyvärr aktuella på grund av tråkiga nyheter då basisten hittades död på ett hotellrum i veckan. Trolig dödsorsak är väl en drogöverdos av något slag men de väntar fortfarande på toxikologirapporten(heter det så på svenska?), de har i alla fall kunnat konstatera att det inte finns några uppenbara tecken på att något brott ska ha begåtts. Jag tittade på den känslosamma presskonferensen bandet hade dagen efter och jag fällde några tårar själv, mest på grund av känslorna som de gav uttryck och värst var nog att se Paul Grays bror staka sig fram genom några meningar. Usch, riktigt tragiskt. Vi får hoppas bandet inte viker ner sig på grund av det här utan kan komma ut ännu större och bättre ur det här, det vore synd om världen förnekades deras grymma musik. Rest in peace, Paul...
Åter till rubriken, poker är fanimej definitionen av det mest äckliga och vidriga som existerar på denna jord. Knappt hade jag hämtat mig efter gårdagens fadäser innan det var dags igen, jag vaknade tidigt idag och fick den briljanta idén efter lite kontemplering att jag skulle delta i dagens PLO-turre på HPK. På plats kunde vi konstatera att 15 personer valt att närvara, det var en rebuy-turre och sådana brukar ju alltid ge action vilket vi inte hade något undantag på den här gången heller. Över 60 rebuys gjordes på dessa 15 man och det var väldigt spelglatt på många håll, själv höll jag ihop det bra och spelade kontrollerat hela turneringen igenom. Ärligt är jag faktiskt imponerad över mitt spel och jag känner verkligen att jag lärt mig mycket i och med mina äventyr online, jag har en annan känsla för PLO än vad jag hade förut. Det tar ett tag innan jag kommer igång och är inne för min existens i en pott ganska tidigt, jag hade i det läget bestämt mig för att min rebuy-gräns var nådd så det fick bära eller brista. Som tur var floppade jag set mot två personer som höll hela vägen så jag tripplade upp mig till en behaglig stack, efter det såg jag mig inte om utan bara mosade på.
När vi väl når finalbord(vilken bedrift med 15 spelare) uppstår en intressant situation, av bordets 10 spelare går 5 all-in när jag sitter på BB och i det läget sitter jag på 25% av markerna i spel. Jag har 8992 eller något dylikt på hand med ett färgdrag, efter många om och men och glada tillrop från motståndarna väljer jag att syna med förhoppningen om att göra en historisk bust av fem personer på en och sama gång. Om jag minns rätt är det bara en hand som slår mig pre och det är Amirs AAxx, floppen kommer tyvärr A-hög och med en åtta. Läget ser inte bra ut men på turn spikar jag min nia och eftersom Amir är en av de shortare har jag en fin sidopott som väntar på mig, dock finns ju några färdiga stegar ute men på rivern kommer en underbar 8:a till och jag tar sidopotten medan Amir femdubblar sig. Det intressanta med Amir var att han var sen i sin ankomst så han klev in direkt på finalbordet och på grund av straffavdrag för sin sena ankomst gav hans första inköp inga marker alls. Två inköp senare är han chiptvåa vid finalbordet, sjukt var bara förnamnet. Nåväl, jag fortsätter att hålla mig i topp tills Jörgen och Ola börjar jävlas med mig, jag blir halvt rövknullad av den förstnämnda och totalt tillika brutalt våldförd på av den sistnämnda. Jag dubblar upp Jörgen i en randomhand där jag inte ens kommer ihåg vad som hände men jag tappar drygt 15k av mina ca 50k till honom, han har mage att slowrolla mig i handen efter det. Vi checkar ned en hand till rivern där han säger att han inte har något varpå jag inser att min AQxx är bästa icke-träffade handen varpå jag tror att potten är min...tills Jörgen plötsligt, med handen halvvägs in i mucken, utbrister "Vänta!!! Jag såg fel! Jag har ju faktiskt färg...". Yeah, fuck you too. :)
Nå, det skulle inte vara något mot vad Ola gör mot mig, jag tappar tre potter mot honom på kort tid där jag alltid leder när allt åker in. Jag vet, PLO är ett spel där marginalerna är än mer brutala än i texas men någon måtta får det vara. Jag gick ju aldrig in med någon brutal ledning men ändå tycker jag att det borde hålla någon gång men icke sa nicke, på tjugo minuter eller något dylikt tappar jag hela min stack till honom och tilten brinner som purgatorisk eld i mitt sinne. Sista handen känns så vidrig och ännu en gång för att jag blir brutalt tagen på rivern, jag har fått in allt med överpar till brädan och han synar med ett färgdrag. Han sätter inte färgdraget utan träffar ett högre tvåpar än mig då han har K6xx på hand, floppen hade en 6:a och rivern en K. Märk väl att jag hade en K på hand men träffar inte mitt fjärde kort eller någon knekt då jag har två knektar. Usch, fy, fan. Det är dagar som dessa som jag hatar poker så innerligt att det finns inte, jag är som en sönderkramad trasa där alla krafter forcerats ur mig och spolats ner i ett avföringsbeklätt avlopp. Livet är så kul...
Under helgen har jag annars roat mig med att se klart på Lost och 24 som både är TV-epoker som går i graven nu. 24 slog ju ner som en bomb för ett antal år sedan, en rejält nyskapande serie som cementerat begrepp som CTU och namn som Jack Bauer i folks medvetanden. Min största fundering är dock hur jävla stenhård den karln kan vara, inte under en enda av dessa åtta säsonger som gjordes har snubben behövt vare sig pinka, bajsa, äta eller sova under de 24 timmar som incidenterna utspelat sig under. Det är banne mig mer imponerande än att han på egen hand knäcker konspirationsgäng och regeringar på löpande band, jag önskar jag ens hade hälften av dessa talanger. Fast bajsa är ju skönt så det vill man ju fortsätta göra... Lost var också nyskapande fast på ett annat sätt, här har vi en serie som är en bok d.v.s. genomtänkt från början till slut. I ett antal säsonger har vi fått följa en annan Jack i hans äventyr med sina medpassagerare från Oceanic 815 som kraschade på en öde ö, sista säsongen har varit obeskrivligt bra men slutar i ett litet antiklimax för egen del. Jag hade hoppats på en mer genomgående ihopknytning av säcken men jag är nog mer oförstående nu än tidigare. Visst har många fenomen och personers betydelse förklarats men ändå finns det så mycket som vi inte fått några svar på, där även huvudtemat lämnar en hel del frågor och kan inte direkt påstås vara solklart. Det är ju helt klart ett framtidsprojekt att se om hela serien från början till slut fast nu med de svar man ändå inhämtat, jag kommer nog också att surfa runt på en del Lost-forum framöver för att försöka få hjälp med att lägga pusslet. Imponerande serie vilket fall som...vi får tacka både 24 och Lost för den underhållning de bjudit under åren och nu går alltså två historiska serier i graven. Skönt på ett sätt för nu har jag två mindre att följa...
Är fortfarande lack på snubben som gnällde på min parkering, hur mycket ork har folk egentligen över att bry sig om andras leverne? Det var som häromveckan när jag var ute och körde i vanlig ordning, jag kör cityringen lugnt och fint och närmar mig korsningen vid Mälardalens högskola från Oxbacken-hållet till. Jag kör i vänsterfilen eftersom jag kommer att ta vänster en bit efter skolan, plötsligt börjar någon veva med handen ur en öppen ruta i den högra filen men jag tänker inte mer på det utan tror mest det är någon som hänger ut sin hand för att sommar-chilla lite. När jag närmar mig rödljusen kommer jag till stället där en ytterligare fil öppnar sig till vänster för de som ska svänga till vänster, mot högskolan. Jag bromsar in och ser den nyss nämnda bilen försvinna bakom mig för att sedan dyka upp i den vänstra filen, jag skulle inte ha sett något annars men jag känner att någon glor på mig väldigt intensivt så jag slänger en blick åt vänster i väntan på att ljusen ska växla. Där i bilen sitter en skäggig gubbjävel och muttrar en massa ord viftandes på sin arm, förbannad tydligen över att jag blockerade hans möjlighet att ta sig till vänsterfilen. Jag fattar ingenting utan skakar bara på huvudet åt honom och hånler lite, vad annat kan jag göra? Han fortsätter att muttra men tycker sig nog själv till slut ha vunnit då hans ljus växlar först och han kommer iväg före mig, han vinkar hejdå till mig så spydigt och glatt som han bara någonsin kan. Vad ska man säga? Gjorde jag något fel i situationen? Absolut inte. A och O i trafiken är väl att man planerar sin körning och gjorde gubbäcklet det? Knappast. Om han vet att han ska köra vänster i nästa korsning ska han väl för fan inte lägga sig i högerfilen, jävla mupp. Här får han alltså för sig att han har rätt att pissa på mig för jag i hans värld("gatulampa" som vissa skulle ha sagt) gjort fel och för mig är det ju bara det tydligaste exemplet någonsin på vad som är det största felet med den världen vi lever i nämligen att folk tror de har rätt att döma andra helt och hållet baserat på deras uppfattning om verkligheten. Vad folk bör komma ihåg är att det alltid finns minst en till sida av myntet, man ska inte vara snabb att döma eller påtala saker och ting. Det här kan jag bli så evinnerligt trött på och därmed avslutar jag med det jag började med... people = shit...
