Mycket nu...
Jag är ledsen för utebliven uppdatering på bloggen men det har varit väldigt mycket nu och det mest privat, både positivt och negativt och det har tagit mycket energi och ork. Nu har det lugnat ner sig en aning och allting verkar sluta gott för tillfället i alla fall, man får sig lite tankeställare mellan varven om vad som är viktigt och att tiden faktiskt inte står still. Det gäller att ta vara på de dagar man får här i livet med de man älskar och har nära...
Om jag ska försöka sammanfatta de saker jag i alla fall hunnit med i mer lättsam väg så har jag ägnat en del tid åt poker även om jag känner att min glöd där börjar falna, jag vet inte vad det är men det känns mest ledsamt att spela numera. Jag har kört en del turneringar på nätet och de har alla gått bra till en början men mitt i när det verkligen börjar bränna till har jag inte haft flytet på min sida, så som i LL på SS igår när jag halvvägs i turren har runt 2xavg och floppar tredje-nöten med min 89. Floppen kommer alltså QJT och det är sex-sju personer som limpat med, jag bettar ut på floppen och får ett miniomslag av killen bakom medan alla andra lägger. Jag vet inte vad jag ska tro eftersom han bara limpat, självklart finns tanken på AK men att han ska spela den så passivt när det var redan tre-fyra pers med när det var hans tur pre. Jag känner dock att jag i 80% av fallen måste ha bäst hand så det är bara att pusha, tyvärr för min del viker han upp just AK efter en snabb syn. Jag drar mer eller mindre dött och istället för drygt 3xavg och grymt utgångsläge för fortsättningen ligger jag under avg istället. En stund senare hittar jag 77 som jag pushar ca 13BB med och får syn av AJ som självklart träffar en J och jag är ute, småsurt.
Igår hann jag dock innan LL också med att deltaga i VSOP main event på Club Aqva och det var mitt första live-uppträdande på två veckor, jag åkte dit med kluvna känslor och kände mig inte helt bekväm med vare sig inköp eller att jag de facto befann mig där överhuvudtaget. Jag hade dock bestämt mig för den totalt antisociala stilen så en nyinförskaffad Girugämesh-hoodie och en MP3-spelare fick stå för mina spelattiraljer i jakten på alienation. Jag hamnar på ett väldigt action-betonat bord med Rami, Ryssen och Robin Y som de värsta trubbelmakarna, jag börjar hyfsat lugnt och vinner en liten pott här och förlorar en liten där tills första nyckelhanden kommer. Jag har AQo och höjer upp det pre, jag får syn av Robin Y som är och petar i minst sagt varje hand. Han har tidigt slagit ut en spelare med 89 efter att floppen kommit 7Tx och synat floppbet för att se en 6:a falla på turn. Här hamnar de all-in och motståndaren har 77 men får ingen hjälp på rivern och uppdubblingen för herrn är ett faktum. Det känns som att han har verkligen hittat träffbilden så jag är lite vaksam i varje pott han och jag är inblandade i... Nåväl, i min AQ-hand kommer floppen QT2 med två hjärter. Jag bettar självklart ut min toppträff och efter en tids stekande och spanande på min stack synar han till synes motvilligt, jag får ju stenhårda vibbar om att han är på färgdrag. Turn kommer en T i spader så det är både hjärter- och spaderdrag ute, jag bettar ut igen men nu får jag ett rejält omslag. Jag vet inte vad jag ska tro, jag har ju läst in honom på färgdraget(eventuellt kombinerat med ett stegdrag) och vet att han är en väldigt lös/lurig spelare. Efter en evighetslång stek viker jag mot alla mina instinkter men jag känner bara att jag inte mäktar med att pusha även fast jag är 80% säker på att jag har honom. Jag tror mig få det bekräftat en stund senare när vi nämner handen och jag säkert säger att jag nog hade honom och han rodnar, jag tyder det som ett tecken på att han inser hur nära han var att bli tagen med brallorna nere. Jag blir lite tiltad på mig själv för att jag inte orkade med att sätta hårt mot hårt, jag tror än idag att jag borde ha gjort det.
Efter det gräver jag ner mig än djupare i min eremithåla och kör stenhård musik i lurarna för att försöka hitta tillbaka, jag får back-to-back QQ och det hjälper ju en aning och om jag inte missminner mig får jag en AA där någonstans också. En AA jag dock är säker på att jag fick var den mot Rami, på något underligt sätt hamnar han all-in mot mig med K8spader och det med stackar på runt 20k var med blinds på 200-400 eller något(om ens så mycket). Självklart ska gudarna djävlas med en och floppen kommer med två spader men på något underligt sätt lyckas jag dodga och dubblar upp på ett väldigt snopet sätt, jag tackar och tar emot dock. Jag är nu uppe på 40k men tappar relativt snabbt drygt 10k mot Hannu när jag ser en flopp med 89, floppen kommer 875 och jag checkar med förhoppning om bet från honom men han checkar bakom. Turn kommer en 4:a och jag bettar ut med syn från honom, river ger en K i spader som samtidigt fullbordar en runner-runner spaderfärg. Jag checkar och han bettar ut pott, jag vet inte vad jag ska tro och jag får väl någon form av hybris när jag tror att min hand ska stå, Hannu bluffar väldigt sällan och sällan så hårt smo han gör nu. Han är en väldigt passiv spelare som alltid synar med och sällan tar initiativet själv om han inte sitter på vad han tror är bästa handen. Jag tror dock att han spelar mig i det här läget och hoppas på att kunna bluffa bort mig så jag tar synen bara för att se honom vika upp AQ i spader. Den handen tog en del på mitt psyke...
Nästa fatala misstag kommer en stund senare när jag synar med en preraise från knappen med A2hjärter, floppen kommer A33 och Ryssen betar ut den med en syn från mig. Turn kommer en 4:a och det ligger dubbla färgdrag ute, jag har för mig att jag checkar och Ryssen bettar ut 7k av sina 12k han har kvar. Jag är ju mycket väl medveten om att jag väldigt troligt ligger under här men återigen är ju Ryssen en väldigt o-ortodox spelare som kan hitta på de uddaste av spel så jag inkluderar ju händer som QQ och KK i hans range, min kallsyn på floppen borde ju kunna ge honom uppfattningen om att jag inte har A för då borde jag ju ha återhöjt honom. Efter en stunds stek gör jag det enda move jag kan göra för att eventuellt vinna handen d.v.s. jag pushar men han har ju ingen fold equity och synar med en suck. Han viker dock upp AJ och är stor favorit till att vinna handen, jag inser att jag gjort en fatlt misstag och rivern beseglar mitt öde med ett J. Nu är jag nere på 7k och det tar inte lång stund innan jag hittar pushen med AKo där stekhete Robin Y tar synen med QQ, hans ruggiga träffbild visar sitt fula tryne direkt när floppen kommer QJx och jag får ingen hjälp av turn eller river och därmed är mitt äventyr över. Jag lommar iväg från lokalen tom och känner än mer att jag inte har något vid liveborden att göra längre, jag känner att jag är så vek psykiskt att jag inte mäktar med att ge ens den simplaste fisk någon form av motstånd. Jag bör nog avhålla mig från all form av livespel för en fortsatt obestämd tid, det är nog dags för mig att inse att jag är en fisk...
Robin Y gick till slut och vann hela turneringen, stort grattis till honom även om jag hellre sett att tredjeplacerade Harju hade tagit hem det. Sett till träffbilden som jag hann se hos Robin Y första dagen så förstår jag att han tog hem det, det är underligt hur alla spelare ibland hittar den där magiska zonen när allting funkar. Inget nedvärderande om Robin Y för jag vet att han är en i grunden riktigt duktig spelare men från det jag kunde se så gjorde han en del konstiga spel som ändå bar frukt men det är ju sådant som behövs för att man ska ta hem turneringar som dessa, ingen spelare vinner utan en gnutta tur oavsett hur duktiga de är. Stort grattis än en gång och trots min miserabla insats så var det en trevlig turnering, skönt med dealers som gav det hela en mer professionell stämning och stämpel. Vi får väl se om vi ses vid liveborden någon gång i framtiden...jag fick i alla fall avnjuta en trevlig Burger King-lunch med Nicco och PekkaPung, skönt att kunna umgås med sin forna fiende. :) Synd att det inte räckte ända fram, Nicco, grymt spelat vid mitt bord i alla fall och jag trodde starkt på dig.
Idag fyllde jag 33 år också och jag känner mig minst dubbelt så gammal just nu, det har som sagt varit en turbulent tid och nu måste jag försöka stabilisera grunden igen för att mäkta med våren som kommer att bli fortsatt tung. Som lite hjärndöd avlastning har jag i alla fall roat mig med lite X360-grind där jag fixat achievements på lite äldre spel som legat och dammat till sig, senast har jag plockat upp Lego Batman och jag måste återigen konstatera dessa Lego-spels storhet. De är så banala och enkla men ändå finns det en ruggig spelglädje i dom, det är en tillfredsställande känsla att leta efter mini-kits och red bricks och allt vad det heter samtidigt som man steg för steg tar sig närmare 100% avklarande av spelet. Som "tur" är så verkar de inte dra ned på takten på släpp heller, nyss kom ju Indiana Jones 2 och snart kommer Harry Potter i lego-variant. Det ni. :) Spelmässigt har vi återigen kommit igång med vårt Borderlands-kampanjande och det känns skönt då det är ett riktigt bra spel som förtjänar att spelas igenom, problemet är också att de släpper påbyggnadspaket efter påbyggnadspaket så vi ligger en bit efter i avklarandet varför vi måste lägga på ett kol för att hänga med.
OS är över också och jag sitter i detta nu och spanar in hockeyfinalen mellan USA och Kanada, hockeyn var helt sinnessjuk ur ett finskt perspektiv och första perioden mot USA i semifinalen är det mest absurda som någonsin hänt. Jag tror ingen finländare fattar något än, jag är i alla fall fortfarande helt mållös över det som hände och jag tror det är en freak incident som bara inträffar en gång för hur ska man annars förklara det. En total kollaps på alla plan var det i alla fall och så som jag ser det så kom de tre sista målen bara av farten för Finland var chockskadat redan efter 0-3, de finska lejonen återupprättade dock hedern i och med bronsmatchen där de betvingade Slovakien för att bärga bronset. Det var kul att se glädjen hos de finska spelarna men det ser inte bra ut för finsk hockey framöver, det blir ett generationsskifte utan dess like då Selänne, Koivu och Jokinen bl.a. lägger av. Det finns inte så mycket att fylla på med bakifrån men vi får väl se, vi har i alla fall tagit medalj i fem av de senaste sju olympiska spelen och det är inget någon annan nation lyckats med. Sverige har haft ett grymt OS och jag är fortfarande kär i Kalla även om jag svalnat lite, vi får väl se om hon hör av sig nu när hon landar i Sverige igen. Nu får man se framemot hockey-VM(även om det kommer att kännas hyfsat avslaget) och så fotbolls-VM i sommar, det blir lite tomt och öde i TV-rutan ett tag. Tur att man har X360...
Nej, nu ska jag fokusera på hockeyfinalen och tröstäta lite Carl Gustav-tårta...
