Something something...
Helgen försvann snabbare än jag kunde ana och en ny vecka har påbörjats, det är egentligen ganska sinnessjukt hur allting bara snurrar på och hur tiden går. Snart är jag väl en pensionär i misär men det har väl sina fördelar det också, obegränsad tid till att köra poker och bara vara. Pokern har verkligen fått lida på sistone och det gör faktiskt lite ont i mig att inte hitta utrymme nog att fortsätta försöka nå framgångar, jag vill ju inte tappa den lilla MTT-rutinen jag lyckats skrapa ihop men det verkar ju inte bättre än att det blir mer och mer utdraget mellan gångerna. Jag måste verkligen ta tag i det hela och styra upp lite mer frekvent grind, annars kan ju till och med alla haters på SS glömma bort mig. Nah, det gör de nog aldrig...
Ikväll blir det dock spel av helt annat slag, vi ska köra lite Borderlands igen och det blir ett bra avstamp inför en tjänsteresa som kommer att uppta resterande vardagar av veckan. Man må tycka vad man vill om 33-åringar som tycker TV-spel är askul men för mig är det skön avkoppling, istället för att vara ett as till Svensson och titta på Let's Dance eller Bonde Söker Gris eller whatever så har jag det här som mitt stimulus. Sedan att jag har en stark åsikt om det fördummande i att glo på TV-eländet är en annan femma, jämför man det med TV-spel är ju det sistnämnda tusen gånger mer intellektuellt givande och stimulerande. Är det något jag hatar(nästintill i alla fall) så är det när folk skriver typ "Åhhh! Fredagsmys! Let's Dance, lite chips och så gullet!" som status på FB. Jag säger bara: get a fucking life. Jag kan här och nu lova att jag aldrig någonsin kommer att hamna i ett så lågt stadie av förfall att jag ägnar mig åt något dylikt...och om vi nu ändå är inne på ämnet så kräks jag på alla bebisbilder på FB. Det är det ena fallet värre än det andra och alla bebisar är SÅÅÅ söta och inte nog med att själva skaparna av "mästerverken" uttrycker sin fascination för dessa utan även tjugo vänner ska skriva "Åh så söt han är!", "Vilken gullunge!" o.s.v. Detta när de små liven i de flesta fall ser ut som små fuckfaces, jag har varit så nära så många gånger att bara skriva som kommentar "Vafan, han ser ju ut som ett miffo!" bara för att. Nej, folk, spräck er självgoda bubbla och kom in i matchen. Försök att ha någon form av verklighetsförankring även om stoltheten över era små bedrifter sväller över på alla håll och kanter...
Såg förresten en skön artikel om FB-statusar från helvetet i senaste Café, ska se om jag inte kan slänga upp lite exempel från den vid senare tillfälle. Just det, kom ju på det nu att vi faktiskt diskuterade detta på Club Aqva i fredags, hur egocentriskt hela FB är. Hur folk medvetet går in för att skriva t.ex. "Åh vad glad jag är!" bara för att folk ska kommentera och fråga "Varför?" för att de sedan ska kunna briljera med någon patetisk framgång i deras liv. Usch, ni ser hur jag går igång på detta elände som tagit över så många människors liv, det finns ju folk som praktiskt taget lever på FB. Jag funderar på att börja spamma med o-ortodoxa statusmeddelanden där jag tydligt redogör för kroppsbehov jag uträttar, jobbiga tankar jag har eller vad som helst som bryter av det vidrigt simpla leverne som pågår där.
Nej, nu måste jag chilla och lämna ämnet ifråga för annars kommer jag bli sittande här till nästa helg och det har jag inte tid med. Ikväll måste det packas och eventuellt jobbas en del innan Borderlandandet börjar vid 21.00 så jag lär sätta fart för att hinna med det jag ska, om inte tillfälle ges tidigare så lär vi definitivt höras till helgen då jag ska försöka styra upp lite poker och annat spännande. På tal om pokern måste jag dock säga att spelet av Kevin MacCann(undrar om han hette så?) och Ilari Tohkakallio(och om han hette så?) i gårdagens HU i Berlins EPT var världsklass jämfört med vad man brukar få se, här var det två killar som visste vad de pysslad med. Jag satt ju självklart och höll på finländaren men han fick till slut ge sig, det sjuka var att dessa två herrar kommit HU vardera två gånger i dyrare liveturneringar och de har mött varandra båda gångerna. Det är något att skriva om i historieböckerna, dent oddset skulle jag vilja se FN räkna på. :) En annan kuriosadetalj från EPT i allmänhet och finländaren i synnerhet är att det efter rånet, som ni måste ha hört om, blev lite diskussion när spelet skulle återupptas vid finländarens bort. Precis innan rånet begicks var han nämligen all-in med sina AT mot AQ med bara rivern kvar att läggas ut, ingen hade träffat något och han låg alltså riktigt pyrt till i handen även om han skulle ha en hel del marker kvar efteråt. När de väl satte sig igen sa turneringsledaren att finländaren hade tre möjligheter:
1) Vägra spela klart handen
2) Vara neutral och låta turneringsledaren avgöra
3) Godkänna aktivt att handen spelas klart
Jag tycker det här är en moraliskt väldigt intressant fråga, vad gör man? Vad gör ni? Finländaren valde alternativ tre och tog aktivt beslutet att handen skulle spelas klart, han träffade inte på rivern och motståndaren kunde dubbla upp. Nu fick han väldigt mycket cred för detta beslut men för mig är det nästintill självklart att jag skulle ha gjort exakt likadant, om jag ska vinna en turnering vill jag vinna den på rätt sätt och med samma förutsättningar som alla andra. Det är därför jag ogillar collusion vid bord i allmänhet för jag vill inte att min eventuella seger någonsin kan ifrågasättas på något sätt, jag vill vinna fair and square. Det är ju ändå rätt vanligt att folk sitter med MSN på om de råkar sitta vid samma bord och meddelar varandra korten, jag kan ju villigt erkänna att det hänt ett par gånger för mig med men jag har verkligen tagit ståndpunkt i det hela numera och vägrar befatta mig med dylikt beteende. Vad har ni för åsikter kring både finländarens beslut och MSN-chattande vid borden?
