Bitterkuk...
Ja, jag börjar nog inse själv att jag faller inom kategorin av bittra människor i vardagen, speciellt när jag konstant får höra det från diverse personer i min närhet där det mest svårintagliga på senaste tiden var en kommentar om att jag till och med går bittert. Vad fan ska man svara på det? Jag blev helt mållös och gick bittert därifrån...
Pokern gör ju inte tillvaron roligare, det har återigen blivit en del av den varan under helgen och med fortsatt samma skrala resultat. I fredags letade jag mig ner till Club Aqva för en big stack-turre och med 15k i marker och 25-minutersperioder kändes spelvärdet stort. Jag har dock fortsatt kall kortlek emot mig och graden av drag som går in är obefintlig, därav blev det mest ett foldande hela kvällen lång. Jag tappar ganska snart ner min stack med några tusen och harvar runt 10k då jag i en hand mot Preko får vika toppträff med toppkicker på turn när han slår om, jag fick en grym tell på honom på floppen redan men valde att ignorera den då men på turn blev det brutalt uppenbart att jag var slagen på alla plan. Efter några timmar får jag byta bord och hamnar bland annat med Ryssen och Wojtek där den sistnämnda tydligen klonkat sönder bordet, jag hinner inte sitta där länge förrän jag får smaka på den varan. Jag har K7 och synar pre från någon av blindsen om jag inte missminner mig, floppen kommer K-hög och eftersom jag vet hur Wojtek inte kan hålla sig från att betta checkar jag till honom. Mycket riktigt, det kommer ett bet från hans sida och jag instapushar med typ 4k till utöver hans bet. Han sitter och åmar sig en stund innan han motvilligt synar och när jag säger "Drag?" ler han lite snett och nickar, han har QJ och brädan var i stil med KT6. På turn lyckas jag dodga men på river kommer ju den icke alls oväntade 9:an och förstör min kväll, hade jag tagit den hade jag i alla fall varit hyfsat med men inte det 65/35-läget får jag vinna heller. Jag kollade förresten upp min procent mot Tobias L i onsdags och om jag inte minns fel hade jag typ 82/18 eller något, skönt när mina storfavoritspushar får hålla så fint.
På lördagen letade jag mig till Mediamarkt för att köpa mig en ny X360, på den gamla har läsaren flippat ur då den vägrar köra igång spelen 9 gånger av 10 och detta trots att jag bara haft den i 1 1/2 år. Jag kollade upp det hela på Xbox-hemsidan och där framgick det att jag hade någon form av garanti kvar så nu ska den in på reparation men jag orkade inte vänta så jag köpte mig en ny. Den gamla får jag väl skänka till storebror och hans familj, spä på deras barns spelberoende än mer. Mot lördagskvällen till vankades det spelande på nyss nämnda box då jag, Valterego och någon polare till honom körde Left4Dead 2. Det är svårt att tro det men jag blev nästan lika tiltad av det spelet som jag blir av pokern, vi började med att köra på medium-nivån men var tvungna att gå ner på easy efter två banor, det var sinnessjukt svårt och kapitalt frustrerande. Vi körde en kampanj på fem delar och den sista höll vi knappt på att klara av trots easy-nivån, fatta att det finns hard och expert också. Jag förstår nu var adhd-ungarna får sitt utlopp och är de inte sådana bokstavsbarn innan så blir de det definitivt efter att ha spelat det här spelet. Usch.
Söndagen blev en väldigt adhoc-aktig dag då ingenting var egentligen planerat mer än att jag skulle hem till föräldrarna för att tvätta bilen, så blev fallet och det blev extra tidigt då jag lyckades vakna runt 10.00-snåret och var dessutom utvilad. Efter tvättandet insåg jag att det fanns marginal för att hinna till HPK för lite mer poker så jag tog min silverpil och drog dit på vinst och förlust, mest förlust. Väl framme visar det sig att 32 personer sökt sig dit för lite spel, det är kul att se hur HPK fortsätter att ha ett riktigt bra deltagarantal på sina GP-turneringar. Jag hamnar på ett mardrömsbord mer eller mindre: P2, Kribba, Harju, FN, Barken och så jag som de värsta slaskarna. Det börjar smälla ganska snart men jag är inte inblandad i så mycket, mest på grund av totalt ospelbara kort. Jag går dock till slut upp i några duster mot FN där jag kommer segrande ur det hela, jag får en stack på nästan 20k där startstorleken var 8k men sedan börjar Kribbas rövknullande av mig. Jag slår upp det med 63ruter och floppen kommer 764, jag bettar på den och Kribba synar. Turn kommer typ 2blank och jag bettar ut igen med efterföljande syn av Kribba, river kommer Qblank om jag inte minns fel och båda checkar då jag inte vågar fullfölja mina bets. Han visar upp K7 för riktigt bra spel...men det tar inte slut där, bara några händer senare smäller det på allvar. Jag går med i en pott med Q8 och floppen kommer 838, killen före mig bettar ut 1k och jag är lite slug så jag synar bara men då slår Kribba om med ett gaybet där han ökar på med 1,5k. Första killen viker och jag vet inte vad jag ska göra med mina kvarvarande 14k mer än att ställa. Kribba instasynar och jag frågar honom om han har 33 och han säger "Nej" bara för att vika upp 33, han multitaskade tydligen med att prata med Harju samtidigt. En riktigt fin set up och jag kan bara lida mig igenom turn och river som blankar och jag är ute trots att jag låg bra till, återigen spelar korten mig ett spratt och jag får gå hem lottlös.
Pokern är rätt tung nu, jag lyckade slaska bort 1k på PLO igår lördag också och det är samma sak där. Jag får in pengarna som favorit men de lyckas alltid dra ut med vilka konstiga händer de än må hitta spel med, börjar bli lite tröttsamt. Live är det nästintill katastrof-varning på mitt spel, jag vet inte om jag gör något fel eller vad det är men det känns som förgjort. Det känns som att jag tappat vilket liten feeling jag än må ha haft någon gång i tiden...
Utöver pokern har jag inget liv så därav har jag inget mer att förtälja. Godnatt.
