End of days...
Det verkar som en rejäl shitstorm är i antågande i poker-Sverige där allas vår ärketomte Ken håller på att riva upp allt mellan himmel och jord, ingen går säker för honom och efter att ha fokuserat på Norinder och Westerlund har han nu gått över på LappRoffe samtidigt som han vevat lite på Brandborn bara för skojs skull. Jag vet inte vad jag ska säga om det hela, det börjar mest likna en sandlådefight men tyvärr tror jag det här kommer att bli riktigt fult och bittert innan det är över. Ken har sänkt ribban med mil jämfört mot tidigare och där tror jag ingenting är heligt samtidigt som hans måltavlor gör allt för att smutskasta honom i sin tur. En ond spiral är bara förnamnet och allt på grund av några kantstötta egon... Kens blogg var till en början halvt underhållande men nu är det mer som en tickande bomb, tyvärr kan jag ju inte låta bli att fascineras över motorvägen mot misär. Ken försöker hålla någon form av pokerfokus på bloggen med några regelrätta inlägg men den drunkar mer och mer i påhoppen som kommer allt oftare, tyvärr väcker han ju andra björnar också i och med sitt raljerande. Norinder har ju hängt på det hela eftersom han inte kan hålla sig nu när han hittat en lika mogen lekkamrat, han går på LappRoffe i sitt senaste inlägg på sin blogg som helt plötsligt vaknat till mer liv igen. Valterego får ju sig en minisläng där också och det är väl inget mer att vänta, det lilla äventyret sitter nog kvar som en rejäl tagg i hans stjärt. Nej, jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, hela poker-Sverige känns som en dagisklass där fröknarna för länge sedan tappat kontrollen. Nu leker ungarna herren på täppan på gården och där blandas skratt med gråt för varje ny herre som koras...
Själv gråter jag över min miserabla pokerform, jag gjorde ett ynkligt försök att få en liveframgång i fredags då jag ännu en gång letade mig till Club Aqva. Jag kom återigen aldrig in i matchen, först tappade jag runt 3k av startstacken på 15k genom att syna med lite draghänder men eftersom jag tappat dragen helt var de ju förlorade marker innan de ens hunnit in i potten. Därefter plockar jag upp en hyfsad hand i form av AKo och synar med på en höjning från Kribba, floppen kommer AJ5 med två spader. Jag checkar iskallt till Kribba som bettar ut, jag slår om 4x och han hittar synen blixtsnabbt. Turn är en Jspader och den blir checkad, rivern kommer en blank 4:a och jag har för mig att jag bettar bara för att få omslag från Kribba. Eller så bettar han ut efter check från mig...skitsamma. Jag steker i alla fall i år och dagar samtidigt som jag vet att turn gav honom allt han behövde för att slå mig, antingen satt hans färg eller så trissade han sitt andrapar på floppen. Tyvärr har vi för mycket historik och psykologiskt rävspel för att jag ska kunna hitta viket, jag synar och får se honom vika upp världsklasshanden J4o. Kribba i ett nötskal. Med runt 5k kvar pushar jag en stund senare efter att Dawod höjt, till saken hör att han i handen innan blivit brutalt tagen bakifrån av Janne Gurka som dragit in en brutal stege på rivern. Han ser gråtfärdig ut och är helt uppgiven när han tar syn på min all-in med runt 80% av sin stack, vad han har? Nöthanden A8 mot min 77, brädan blankar fram till rivern där Janne Gurka skrattandes ropar in ett A. Poker är kul. Jag reser mig lugnt och väser ur mig ett "GG" innan jag drar vidare...
Igår fick jag för mig att ännu en gång försöka bemästra PLO-borden på SS och det började som vanligt d.v.s. riktigt bra och jag hade tripplat min insättningen men sedan kom svingen och jag var nere på halva insättningen igen. Den använde jag till att regga mig till ett antal sng men där åkte jag på ytterligare setups så till slut var det bara att tacka för sig ännu en gång...poker är kul...
Jag måste tipsa om en gudomlig bok, "Ett land i gryningen" av Dennis Lehane. Riktigt sjukt bra bok i klass med "Sextusen kalla", den här handlar om en vit polis och en svart småskurk i 1920-talets Boston. Världsklass på boken och trots att jag bara hunnit igenom halva kan jag redan nu säga att det är en klassiker, väldigt bra skrivet och intensiva personporträtt där miljöerna och dåtidens stämning målas med varsam hand. Köp och läs.
