Post-op eller post-flop?
Vaknar av en brutal smärta i knät. Det känns som halva benet går av. Försöker räta ut det men det låser sig. Tankarna flyger runt i huvudet. Hur länge måste jag vänta den här gången? Ska jag behöva vara orolig över knät hela livet? Hur ska det gå med coach-jobbet? Ingen optimal start första veckan efter sommaruppehållet.
Det är inte första gången jag åker på en låsning i höger knä, förra gången var för 4 år sen. Läkarens enkla förklaring då var att en broskbit slagit in i menisken och orsakat låsningen. Gick runt som en rejält haltande Quasimodo i 3 veckor innan operation. Tennistränare växer inte på träd så fick ändå jobba under den tiden, vill inte att en hel verksamhet ska ligga på is bara för att head-coach låst knät!
Efter ett snabbt samtal till 1177 så hänvisas jag till akuten, att ligga för länge med ett knättrauma kan tydligen innebära risk för blodpropp. Jag och sambon bor 3 trappor upp och jag kan knappt röra mej utan att smärtan skär i mej. Att ringa en ambulans känns inte rätt och med hjälp av vägledning så slussas jag tillslut fram till den lokala reguljärtrafikens bokningscentral för färdtjänst..... Kvinnan i luren ska skicka en bil med trappklättrare omgående för den enkla kostnaden av 750kr. Vi som bor bara ett stenkast från sjukhuset.
Efter en stund dyker det upp en man med trappklättrare. Här har kommunikationen brustit och han har ingen rullstol med sej, vilket behövs i en trappklättrare. Klart det blir svårt att förstå när kvinnan i luren kraftigt bryter på ryska samtidigt som mannen i färdtjänstbilen nyligen verkar anlänt från forna Jugoslavien. Bestämmer oss snabbt för att köra hem färdtjänsten och försöka ta oss till akuten för egen maskin.
Efter paus på en pall efter varje halvtrappa så är vi tillslut framme vid akuten och får hjälp relativt omgående. I alla fall in i första rummet där jag blev tilltittad av två sköterskor. I väntrummet återstår ca 1h väntan innan en nervös AT-läkare tittar på benet i 1 min. Han går och frågar en ortoped om hjälp, får till svar att denne inte kan koma nu men att den bästa alternativet är att boka in en akut operationstid redan samma vecka.
Sagt och gjort, 4 dagar senare ligger jag ihopkrupen och väntar på en spinal-bedövning mellan ryggens diskar. Bedövningen sitter som ett smäck, sakta men säkert försvinner känseln i underkroppen. Jag får en extra dos lugnande innan dom ska köra in katetern (30cm plaströr in i härligheten) och operationen ska dra igång.
Lite väl bra kräm i det lugnande, jag vaknar inte förrän dom rullar in mej på post-op. Min operatör (kirurg) berättar att han tagit bort 1/3 av menisken som varit helt söndertrasad. Förhoppningsvis ska det inte bli några mer låsningar, men jag måste vara nogrann med att träna upp mitt knä!
Får vänta över 7h innan jag får bege mej hemåt. Största anledningen är att jag inte lyckas tömma hela min blåsa förrän fjärde gången jag kissar efter operation. Varje gång efter utfört toalettbesök gjorde dom ultraljud på urinblåsan och jag fick reda på hur mycket som låg där inne och väntade. 3,53 dl. 1,53dl sen upp till 2,81dl av någon anledning. Efter sista kissen låg det kvar 0.5dl vilket räckte för att jag skulle få åka hem!
Har haft bra möjligheter att få till ett par pokersessioner denna vecka. Körde ett tiotal turneringar i onsdags, med en fjärdeplats i Stars 5.10 hyperturbo som bästa resultat. Finalbordsbubblade en 5 card draw med QQQxx mot 888AA, kallt!
Igår söndag körde jag första gången på 2 år en riktig söndagsgrind. Reggade det som fanns mellan 11-22 dollar klockan 19.30-20.30 (inklusive late-reg)
Bubblade kval till Million med K6 mot J8 och fortsatte sen att förlora dessa i följd:
QQ mot TT
KK mot 89
KJ mot T8
AQ mot AT
77 mot AK
44 mot AK
Till sist satt jag endast kvar semidjupt i Sunday Storm och bustade med ca 200 kvar (över 27 000 start) med AQ mot KT.
Bättre lycka nästa gång.
